Det är våren 2018, och inte långt ifrån oss pågår striderna mot terrorsekten som i detta nu håller på att förlora den sista spillran av sitt självutropade kalifat. Nätterna lyses upp av de kurdisk-arabiska styrkornas bombningar av byn Baghouz som IS fortfarande kontrollerar.
Det syns att Kamiran svultit. Armbågar, höfter och knän sticker ut från en kropp som bara är skinn och ben. Ögonen så stora, ett leende som spänner över munnen.
Jag och fotografen Pernilla Edholm har kommit till norra Syrien för att rapportera om kalifatets fall. Samtidigt som vi kom fram lyckades Kamiran och en grupp andra yazidiska pojkar som hållits som slavar av IS att rymma.
Ofattbar grymhet
När vi anländer till det hus där pojkarna bor under sina första dagar i frihet möter en ambulans oss utanför grinden. Tre pojkar bärs ut för att föras till sjukhus. Pojkarna är så lätta i sjukvårdarnas armar, ben och armar är tunna stjälkar. De är svårt medtagna av svält. Inne i huset vänder jag mej mot en vägg och torkar tårarna. Grymheten pojkarna har utsatts för är ofattbar. Sedan andas jag in.
Det är då jag ser Kamiran. Han sitter med huvudet i en vuxen kvinnas knä. Kvinnan som heter Nafia Khalaf är klädd i en grå stickad tröja och har håret uppsatt i en tofs. Hon är pojkens faster och har sin nyfödda dotter i famnen.
Men den tioåriga pojken sitter som klistrad mot henne. Nafia berättar att hon talat med sin bror – Kamirans pappa – i Irak och att han i detta nu är på väg till gränsen mot Syrien.
Togs som slavar
Kamiran var fem år gammal när IS-terroristerna svepte in över Sinjarberget där folkgruppen yazidierna lever. Kvinnorna separerades från männen. Många kvinnor, män och pojkar dödades där och då, och deras kroppar slängdes i massgravar. Unga kvinnor, flickor och pojkar togs som slavar.
Tillsammans med en grupp andra små pojkar fördes han först till Mosul, senare till Raqqa. Först skulle de lära sig allt om terroristerna tolkning av islam. När de vuxit till sig skulle de drillas i att strida för kalifatet.
– Om vi inte gjorde som männen sa så slog de oss, säger han.
Mycket av det Kamiran kan minnas har skett i IS värld.
Men han har också minnen av tiden när han levde på Sinjarberget.
– Jag tänker på att jag brukade cykla, berättar han. Och han ler när han säger att han talat med fadern i telefon och att de snart kommer att återförenas.
Lidandet är knappast över
Den förföljelse som terrorsekten IS utsatt folkgruppen yazidier för har kategoriserats som folkmord av FN. Yazidiska barn som rövades bort och förslavades av terroristerna har utsatts för oerhörda grymheter. Tusentals av dem har dödats. Men lidandet för dem som överlevt och kunnat återvända är knappast över, konstaterar Amnesty International i rapporten ”Terrorns följder”. Många av de yazidiska barn som återvänt till Irak har inte ens fått dokument som ger dem rätten att gå i skola.
Det är lätt att förstå att vägen tillbaka kommer att bli lång.
Återförenade på Sinjarberget
Men tre månader efter att vi träffade Kamiran, när jag är i min lägenhet hemma i Beirut får jag ett meddelande från Nafia. Hon skriver att hennes brorson mår bättre och skickar ett foto. På bilden står han tillsammans med sin pappa vid en av yazidiernas heliga platser på Sinjarberget. Kinderna är lite rundare. Både han och fadern ler på bilden.
Bilden ger hopp. Jag svarar att jag hoppas att vi ska kunna mötas igen på vår nästa resa till Irak.