Vad ska världssamfundet göra mot en regim som har en stark armé, som behärskar sitt folk – och har vänner som Kina och Ryssland i FN:s säkerhetsråd?

Handfallna

En rad västländer har utvisat syriska ambassadörer. Och nu börjar Syrien i sin tur utvisa samma länders ambassadörer. Det är alltså ett slags diplomatiskt krig som brutit ut.

Men det visar mest hur handfallna världens länder står. Det är onekligen en upptrappning med diplomatutvisningar.

Upptrappning

Men västländerna har inte brutit de diplomatiska relationerna med Assad-regimen i Syrien. Man låter dem bara vila än så länge.

Det kan alltså ske en ytterligare upptrappning, alltså att man bryter relationerna helt, men det steget betyder att det blir svårare att fortsätta de förhandlingar med den syriska regimen som förre FN-chefen Kofi Annan just nu bedriver.

Ganska lugn

Hur mycket kan man hota med krig för att få regimen att förstå allvaret?

Faktum är att regimen i Syrien nog känner sig ganska lugn. Så länge den behärskar läget i landet rent militärt är det knappast troligt att något västland – eller arabland – skulle våga sig på något sådant.

Kräver enighet

Det skulle troligen orsaka ett blodigt inbördeskrig och militär inblandning av t ex Iran och Saudi-Arabien. En kris i hela regionen skulle bli följden.

Formellt behövs det ett ja från FN:s säkerhetsråd för militära aktioner och ett sådant är det omöjligt att få just nu. Det kräver enighet och Ryssland – som säljer vapen till Syrien – och Kina är mot detta.

Fruktat kaos

Visserligen fördömde ett enigt säkerhetsråd massakern i Houla, men formuleringarna var sådana, att de antydde att även den andra sidan – rebellerna – kunde vara inblandade i dödandet. Det motsvarar Kinas och Rysslands hållning: Det är inte en skyldig som ska utpekas utan flera.

Den franske presidenten Hollande har nu hotat med ett militärt ingripande. Men det är svårt att se hur det skulle kunna ske utan att det samtidigt leder till det fruktade kaoset i hela regionen. Och Hollande vill också ha ett ja från säkerhetsrådet, vilket tycks omöjligt idag.

Slag i luften

President Barack Obama anklagas för att vara alltför mjuk mot Syrien av utmanaren Mitt Romney. Men sanningen är den att det finns en sådan krigströtthet i USA – efter Irak- och Afghanistankrigen – att det knappast skulle finnas ett stöd för ett nytt krig mot Syrien.

Enskilda amerikanska militärer har visserligen varnat Syrien för ingripanden, men detta måste mest ses som slag i luften.

Tomt prat

Överbefälhavaren Barack Obama skulle knappast våga ge sådana order mitt under ett presidentval, om han inte har enorma chanser att vinna – och de finns inte.

Så hoten om våld är än så länge mera tomt prat, som knappast skrämmer Syrien. Däremot sker ett materiellt stöd – utom vapen – till rebellerna från väst och en del arabländer. Men därifrån är vägen lång till ett militärt ingripande.

Driva in en kil

Scenariot med ett militärt ingripande förutsätter något som saknas: Att regimen vacklar. Och det har vi inte sett tecken till. Regimen behåller ett fast polisiärt och militärt grepp över sitt förtryckta folk.

En möjlighet är att driva en kil mellan ledaren basha al-Assad och det övriga etablissemanget. Att al-Assad lämnar ifrån sig makten men att systemet som sådant förblir oförändrat.

Störtas inifrån

Det är en sådan lösning som förhandlats fram i Jemen, där diktatorn Ali Abdullah Saleh lämnat över makten till sina efterträdare. Det kallas bland diplomater en jemenitisk lösning.

Men som sagt: Det förutsätter att president al-Assad känner sig så hotad att han är beredd att lämna ifrån sig makten. Där tycks han inte vara än – om han inte störtas inifrån.