När Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed nyligen utropade seger över upprorsmakare i den nordliga Tigray-regionen duggade de ironiska kommentarerna tätt. Det tvistas friskt om huruvida han har agerat rätt i den inhemska konflikten. Men våldsamma strider är ingen smickrande look för fjolårets mottagare av världens kanske finaste utmärkelse.
Många medier har också beskyllt Nobelkommittén för ännu ett för tidigt utdelat pris. Resonemanget lyder att pristagare svårligen kan leva upp till fredshajpen, och att deras senare snedsteg i stället solkar ned helgonglorian. Financial Times kommentator beskriver till och med ”det för tidiga Nobelprisets förbannelse”, en av flera som liknar det vid mörk magi.
Kontroversernas lista
Abiy Ahmed är förstås inte ensam som omstridd pristagare. Barack Obamas nyutkomna memoarer ger upphov till nostalgiska suckar här i Sverige där den amerikanske expresidentens popularitet närmast slog i taket. Mindre rosenskimrande är minnesbilden hos mina jemenitiska vänner som förknippar honom med drönarbombningarnas civila dödsoffer.
När USA:s utrikesminister Henry Kissinger och nordvietnamesiske Le Duc Tho 1973 fick priset för vapenvila i Vietnamkriget dödförklarade satirikern Tom Lehrer den politiska satiren. Veterandiplomaten Jan Eliasson beskriver i veckans Utrikesbyrån hur UD blev nedringt med ilskna samtal om att pristagarna i själva verket bar skulden för krigets fasor.
Få världsledare står i dag på kö för att träffa Myanmars kändaste exdissident Aung San Suu Kyi sedan hon tagit militärens övergrepp mot minoritetsgruppen rohingyer i försvar.
”Aspiration” spelar in
Och så vidare, listan är lång. Men om om det stora antalet kontroverser ger Abiy Ahmed någon tröst så är det mer besvärande för Norska Nobelkommittén.
När jag nyligen talade med ordföranden, Berit Reiss-Andersen, gick hon inte med på förbannelse-beskrivningen. Hon framhöll att priset delas ut för handlingar under det gångna året, och att kommittén näppeligen har någon spåkula i vilken de kan bedöma en tilltänkt pristagares framtida lämplighet.
Å andra sidan så är lite kontrovers nog trots allt bra för att främja debatt kring fred och frihet i världen, tillade hon. Och hon konstaterade att valet av pristagare delvis handlar om ”aspiration och inspiration” snarare än om vad någon redan har gjort.
En självvald förbannelse
Visst, kommittén har inget lätt jobb men det är en knepig sits som man själv satt sig i.
Vill kommittén slippa ur den så kan den nöja sig med att prisa det som redan har hänt, och avstå från att försöka knuffa världsskeenden i vad man anser vara en behjärtansvärd riktning. Alternativet vore att helt axla det ansvar som följer med att prisa åtminstone delvis utifrån fromma förhoppningar.
I dag gör man i stället lite av båda, och om det nu vilar en förbannelse över priset så finns det ingen ond trollkarl, ingen Nobeldemort som kastar tolldomen. Bara kommittén själv.
Veckans Utrikesbyrån handlar om Nobels fredspris och kontroverserna runt det. Se programmet på SVT Play eller 21.45 på onsdag i SVT2.