Muhammed fick allvarliga splitterskador i benen och i magen efter raketattacken som skadade honom och 13 andra barn i centrala Aleppo. Foto: Niclas Berglund/SVT

Raket slog ned mitt bland lekande barn i Syrien

Uppdaterad
Publicerad

Barnen ligger blödande i de slitna sjukhussängarna i Aleppo. Raketen slog ner mitt ibland vännerna när de lekte i centrala Aleppo.

Kriget i Syrien har inga regler och barnen är de mest utsatta. Tiotusentals barn har dött under den drygt sju år långa konflikten.

En hög ton skränar ur högtalarsystemet på Al-Razi sjukhuset. Larmet berättar om en akuttransport av skadade barn. Igen, och framför våra ögon, utspelar sig grymma bilder av en vardag kantad av oberäkneligt och hänsynslöst våld. Det finns inga lediga sängar längre på

SVT:s Stefan Åsberg och Niclas Berglund på plats i Aleppo. Foto: SVT

barnavdelningen eftersom den senaste raketbeskjutningen drabbade 14 kamrater.

Extrasängar har rullats in i den lilla sjukhussalen för att få plats med Ayman och hennes bröder, som skadades i samma attack. Foto: Niclas Berglund/SVT

– Allt blev svart och när jag försökte ta mig bort från röken såg jag mina blodiga kompisar runt omkring mig. Det gjorde så fruktansvärt ont, berättar elvaårige Mohammed Amro.

Vet inte att deras kamrat är död

Mohammed är tapper när läkarna rengör hans sår. Splittret har trängt ganska djupt in i den tunna kroppen. I samma sal finns också de tre syskonen Ayman, Bilal och Ali. De har känt varandra hela sina liv. Men ännu har ingen berättat för dem att deras tioårige vän Mahmod, dog när raketsplittret spreds på deras gata.

Mohammed grinar illa när hans läkare tar hand om hans skador efter raketattacken som skadade honom och 13 andra barn i centrala Aleppo. Foto: Niclas Berglund/SVT

– Barnen har sällan någon chans att komma undan. Vi har vårdat och förlorat så många unga här de senaste åren. Barnen känner inte till krigets risker och allt oftare är dom också målen för attackerna, säger läkaren Mohammed Khayat.

Attack mitt i stan

Mitt i centrala Aleppo slog raketen ner och dödade ett barn och skadade 13 barn som lekte på gatan. Foto: Niclas Berglund/SVT

Raketen som slog ner bland barnen sköts från en rebellkontrollerad del av västra Aleppo. Den gamla handelsstaden anses av dom flesta som en ganska säker plats i krigets Syrien, men ändå sker raketanfall, från båda sidor, och ofta drabbas civila. Här dör eller skadas barn varje dag.

I gatan kan man se ett djupt hål efter den kraftiga raketattacken. Foto: Niclas Berglund/SVT

Intill lilla Mohammeds säng står hans mor och torkar sitt söndergråtna ansikte.

– Mitt hjärta brinner när jag tänker på vad som hänt min son och hans kamrater. Vi är så trötta på våldet. Snälla ni måste hjälpa oss, vädjar Khadija Halabo.

Mohammed håller sin mamma i handen, när han ligger medtagen i sin sjukhussäng. Foto: Niclas Berglund/SVT
På röntgenavdelningen på sjukhuset i centrala Aleppo röntgas barnen för att kontrollera så inte det finns splitter kvar i deras kroppar. Foto: Niclas Berglund/SVT

”Jag kan inte fly mitt öde...”

Läkarna rusar mellan sängarna. Barnen får så bra vård som ett sjukhus i Aleppo kan förmå. Det är ont om läkemedel och röntgenutrustningen är förtvivlat gammal.

Den pressade personalen på Al-Razi sjukhuset berättar om alltfler skadade barn och om den oro som finns för vad som kan komma att ske i grannstaden Idlib, om en offensiv blir verklighet i provinsen.

Vid sjukhussängen intill ett av barnen ligger ett par blodiga skor. Foto: Niclas Berglund/SVT

De flesta av de här barnen är otroligt nog bara lindrigt skadade, men Mohammed kommer att få stanna på sjukhuset under lång tid framöver.

– Jag kommer aldrig att glömma det som hände, men det ska inte stoppa mig från att leka ute på min gata igen. Jag kan inte fly mitt öde. Bara Gud vet, viskar Mohammed med sin tunna röst.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.