“Den 12 april, 1961, flög det sovjetiska rymdskeppet Vostok med en man ombord runt jorden. Den första personen att träda in i rymden är en medborgare av Sovjetiska rådsrepublikernas union, Jurij Gagarin.”
Orden står inristade i Jurij Gagarin-monumentet på Leninskij Prospekt i centrala Moskva. Jag minns hur jag som barn såg den glänsande statyn genom bilrutan. Än i dag kan jag imponeras av den över 40 meter höga konstruktionen, med dess futuristiska superhjälteestetik i titan.
Men trots att monumentet i sin stil vill utstråla framtid så kändes den redan där, i början på 90-talet, som en symbol för något gammalt. Kapplöpningen om rymden, som ju i sin tur egentligen var kampen mellan sovjetisk kommunism och USA-ledd kapitalism, var efter kalla krigets slut helt enkelt inte samma symboliskt viktiga slagfält.
Patriotiskt rymdrejs
Ja, tills nu då, vilket blir tydligt i kvällens avsnitt av Utrikesbyrån. Ännu en gång spänner länder rymdmusklerna. Och det på ett sätt som inte bara har att göra med de praktiska behov som man hoppas tillfredsställa genom kosmiska planer.
Bara denna månad når obemannade rymdexpeditioner från tre olika länder Mars omloppsbana: en från USA, en från Kina och en från Förenade Arabemiraten. Även om det knappast rör sig om någon fysisk trängsel så är rivaliteten i rymden påtaglig.
Forskare betonar gärna samarbete och dess vetenskapliga potential. Men det handlar även denna gång också om nationell prestige. Ledare och regeringar, inte minst i autokratiska länder med starka nationalistiska böjelser ser rymdresor som ännu ett område att brösta sig för den egna patriotismens sak.
Och startfältet växer. Indien är med i matchen, liksom Ryssland, Japan, EU med flera i internationella samarbeten. Vid sidan om dem växer privata aktörer som Elon Musks SpaceX och Jeff Bezos Blue Origin. Turkiet meddelade förra veckan att man ska skicka en raket till månen inom bara ett par år.
Särskilt tydligt blir det i ett läge där spänningarna mellan världens två mäktigaste länder stadigt växer. Kina har gjort tydligt att en dominerande ställning i rymden är en prioritet. USA har därmed inte mycket annat val än att hänga på, fastän man förstås har egna intressen ändå.
Bubblare på nyordslistan?
När Donald Trump sjösatte USA:s särskilda rymdstyrka väckte det en del roade reaktioner men risken för krig i rymden är inget skämt. Tvärtom framträder rymden alltmer som en yta för potentiell konflikt.
Någon svensk rymdstyrka likt den amerikanska låter kanske vänta på sig, men Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), beskriver i en ny rapport behovet av svenskt helhetsperspektiv på rymdområdet.
Musikern Frank Zappa ska ha framhållit att man inte är ett riktigt land om man inte har ett eget öl och ett eget flygbolag. Snart kanske man får lägga till ett rymdprogram till den listan. För en vecka sedan pratade Utrikesbyrån om ”vaccinnationalism”, en bubblare inför nästa års nyordslista.
Kanske borde det få sällskap av ”rymdnationalism” – något vi garanterat lär se mer av framöver.
Se Utrikesbyrån som denna vecka handlar om den nya kampen om rymden – vilka är där, och varför? Titta här på SVT Play eller 22.00 på tisdag i SVT2.