Ingen gillar att få trafikböter. Det kan låta som ett märkligt konstaterande i en berättelse om giftmord och spioner, men i själva verket är det tvärt om.
Denna beklagligt mänskliga önskan om att få göra lite som man vill i trafiken spelar nämligen en nyckelroll i hur nätdetektiver avslöjade identiteten på de två ryska agenter som misstänks för giftattackerna i Storbritannien.
För ryska militära underrättelsetjänsten (GRU) är det den kanske mest besvärande detaljen på länge. Inte bara i Salisbury-historien, utan i den rad fall där GRU-agenters förehavanden i Europa nyligen avslöjats.
– Av allt i de här händelserna så är det här det den enskilt riktigt pinsamma saken, säger Mark Galeotti, en av Europas främsta experter på rysk underrättelsetjänst och Jean Monnet-fellow vid European University Institute i Florens.
Digert detektivarbete
Det är ett digert pusslande av skolfoton, passavbildningar och bostadsadresser som har lett den internationella grävgruppen Bellingcat och flera ryska medier till de två utpekade männen. Mycket kortfattat gick det till såhär:
- Brittisk polis gick den 5 september ut med namn och bild på de två misstänkta.
- Med hjälp av läckta resedetaljer där kontaktuppgifterna gick till GRU:s högkvarter, kunde journalister avslöja att identiteterna var falska och att de två var agenter.
- Genom att gräva sig igenom skolkataloger, dokument och genom att prata med ryska anhöriga letade journalister med flera fram de två riktiga identiteterna.
- Kopplingen mellan de två bekräftades bland annat med hjälp av bildanalyser, och genom fordonsregistret som knyter de två riktiga identiteterna till samma GRU-kontor som de falska identiteternas telefonnummer gick till.
Fordonsregistret centralt
Och det är särskilt just det ryska fordonsregistret som har visat sig vara en guldgruva för personuppgifter.
Registret är inte offentligt, vilket har väckt spekulationer om att Bellingcat måste ha lagt vantarna på det med hjälp av utländska säkerhetstjänster. De som lägger fram den här teorin är företrädelsevis Kremls påhejare, som vill hävda att Bellingcat och journalisterna bakom avslöjandena bara är en front för västländer som vill skada Ryssland.
Men faktum är att registret, till internetdetektivers glädje, finns lätt tillgängligt i internets skummare hörn. Eller inom enkelt räckhåll för många ryska tjänstemän som kan sälja register vidare för att dryga ut den miserabelt knapra lönen.
– Det är inte alls svårt. Man kan leta runt på nätet och få det skickat till sig som ett excel-ark eller en databas, säger Alexander Gabujev, expert på tankesmedjan Carnegies Moskvakontor.
– Tidigare fanns det marknader där man kunde köpa DVD:er och CD-skivor, och redan då var trafikdatabaser på CD-rom bland de lättast tillgängliga.
Avund och ilska
Bellingcat har sammanställt en lista på 305 fordon skrivna på GRU:s adress i Moskva. Det inklusive ägare, som skrivit dem på GRU-kontoret hellre än att registrera dem på den egna hemadressen.
Att ha sin bil skriven hos en så respektingivande myndighet ger en rad informella fördelar: man kan strunta i fordonsskatter, fortkörningsböter och andra tråkiga avgifter när man parkerar mitt på trottoaren.
– Om du stoppas av en polis ber du dem bara kontrollera en särskild lista så kommer du synas där. Det är ett system som ärvdes från Sovjetunionen, säger Alexander Gabujev.
Säger något större
Jämfört med miljardbeloppen som försnillas på rysk toppnivå så kan det verka som ett rätt litet privilegium. Men ”vardagskorruptionen” genomsyrar det ryska samhället och är den för vanliga ryssar mest påtagliga. Den väcker såväl avund som irritation hos många vanliga ryssar, även om man vant sig vid att det helt enkelt är så världen är funtad.
Många experter har efter avslöjandena dividerat om huruvida GRU är snillrika superspioner eller Kling och Klang-klantar, och sanningen ligger någonstans däremellan. Men om hemliga agenter på detta sätt satt sina hemliga identiteter på spel är tveklöst ett besvär.
Säkerhetspolitiska oron för register på avvägar blev nyligen påtaglig i Sverige i samband med Transportstyrelsens it-skandal, men just denna blunder säger också något särskilt om Ryssland, enligt experten Mark Galeotti.
– De här personerna är boende i Moskva men de väljer att skriva bilarna hos sina arbetsgivare helt enkelt för de fördelar det ger, säger han.
– Det säger någonting. Inte bara inom GRU, utan om folket som arbetar vid myndigheter över huvud taget.