Medan Storbritannien lämnar EU och många andra medlemmar funderar kring frågor som varför EU behövs och vad det är Europa egentligen ska stå för, är svaren självklara för många ukrainare, för vilka den europeiska tillhörigheten är en fråga om liv och död.

SVT Nyheter har träffat fastighetsskötaren Aleksandr Stelmach och konstnären Aleksandr Smirnov, från två helt olika generationer ukrainare, men som båda hoppas på ett snart EU-medlemskap, samtidigt som de uppmanar européerna att vara rädda om sin gemenskap.

Drömmen om Europas frihet

Fastighetsskötaren Alexander Stelmach gillar ordning och reda. Han tar undan varje litet löst löv och låter omsorgsfullt gräsklipparen arbeta sig fram över det redan kortklippta gräset. Han har jobbat här på en innergård alldeles intill Kievs operahus i elva år.   

– Jag trivs mycket bra med mitt jobb. Jag städar, tar hand om soporna, planterar blommor och sköter träden. Jag ser till att det är rent och snyggt, säger Aleksandr Stelmach som egentligen är pensionär sedan ett år tillbaka.

Han drömmer om den dagen Ukraina är en självklar del av Europa. Han vill att ukrainarna ska få leva med samma frihet som européerna och tycker att Ukrainas integration går alldeles för långsamt.  

– I Europa ligger folk i gräset, ingen skäller ut dem för det. Prova att göra det i Ryssland eller Vitryssland, då kommer en polis direkt och säger: Varför skulle du få ligga här? Det är viktigt att människan kan känna sig fri och få vara sig själv. Vi ska leva enligt samma lagar, vara lika civiliserade, ja, vi ska helt enkelt vara de européer vi egentligen är. Vi är ju faktiskt Europa.

Beredda att offra sina liv

Ukrainarna har visat att de är beredda att dö för att vara en del av den europeiska gemenskapen. I november 2013 gav sig hundratusentals människor ut på självständighetstorget Majdan i Kiev – i protest mot ett uteblivet avtal med EU som skulle minska Ukrainas beroende av Ryssland.

Närmare hundra personer dog i protesterna som varade i nästan tre månader. Även Aleksandr Stelmach deltog, han körde dit bildäck och smörgåsar till demonstranterna.

– Jag minns hur jag en dag hörde sirener från ambulanser, ljudet gjorde mig genast orolig. Jag begav mig till torget. På vägen dit hörde jag genom radion i mobilen hur människor hade dött. När jag kom fram till torget såg jag hur polisen sprutade iskallt vatten mot demonstranterna, till och med på unga kvinnor och jag kände igen flera flickor som jag gett smörgåsar till.

– De här flickorna stod där för att de ville ha den europeiska livsstilen. De protesterade inte mot Ryssland. De undrade bara: Varför skrev vår president inte under avtalet med EU. Det var ju det som var folkets vilja.

Presidenten flydde landet

Protesterna ledde till att den dåvarande presidenten Viktor Janukovitj flydde landet. Ryssland reagerade mot utvecklingen genom att annektera Krim och senare även gå in med militära styrkor i östra Ukraina.

Sen dess har tusentals ukrainare slagits vid fronten. En av dem är konstnären Alexander Smirnov som just nu ställer ut sina bilder som speglar hans erfarenheter från kriget. Bilderna består av militära kartor med svart tusch. De utstrålar ångest och förvirring.

– Bilderna skildrar både mina egna känslor men även det tillstånd det ukrainska samhället befinner sig i. Vi är fortfarande i chock över att vi är i krig. Det enda vi tidigare kände till om krig var våra farföräldrars erfarenheter från andra världskriget.

– Vi kunde inte föreställa oss att vi, ett modernt och civiliserat land skulle hamna här. Det känns fortfarande helt absurt.

Traumatiserad av sina upplevelser

Aleksandr Smirnov hade inte ens gjort lumpen. Att skickas till fronten var en skrämmande upplevelse.

– Som konstnär hade jag suttit i min ateljé, i min egen bubbla. Plötsligt hamnade jag i en helt annan verklighet. Det jag tidigare tyckt varit viktigt var plötsligt oviktigt. Bara de grundläggande instinkterna fanns kvar, säger Aleksandr som stred för den ukrainska armén i ett och halvt år.

Hemma väntade fru och barn. När han väl kom tillbaka till Kiev hade han svårt att anpassa sig till det civila livet. Han är uppenbart traumatiserad av sina upplevelser och säger själv att han är tacksam över att kunna bearbeta sina upplevelser genom konsten.

”Hela Europas krig”

Jag undrar om det inte känns konstigt att kriget, som trots att det pågår mitt i Europa får så lite uppmärksamhet i de europeiska medierna numera, men Aleksandr Smirnov förstår att kriget känns långt borta. Dock vill han påminna européerna om att det är ett krig där EU:s intressen står mot Rysslands.

– Fronten går i Ukraina, men det här är hela Europas krig. De flesta av Europas invånare är så upptagna av andra saker, som ekonomiska problem eller flyktingkriser. De är uppskrämda av det och orkar inte ta in det som pågår här i Ukraina.

Fastighetsskötaren Aleksandr Smirnov, som har en liten EU-flagga uppsatt på förrådet där han förvarar sina redskap uppmanar också européerna till eftertanke.

– Ni borde kämpa för att hålla ihop er gemenskap. Vi måste alla tänka på vår gemensamma europeiska framtid, för kommande generationers skull.