Det var åtta märkbart laddade toppkandidater som möttes i studion, som vanligt angelägna om att få ordet i just sina hjärtefrågor. Beskeden var inte alltid glasklara och argumentationen betydligt yvigare än vi är vana vid när riksdagens partiledare drabbar samman. När Piratpartiets Christian Engström t ex säger att han inte har någon särskild uppfattning om klimatfrågan lyfter säkert många tittare förvånat på ögonbrynen. Klimatförändringen pekas ju av väljarna ut som den kanske viktigaste frågan inför EU-valet.
Grisuppfödning i Danmark blev en annan fråga där debattdeltagarna luftade sina åsikter. Alla var överens om att dansk grisuppfödning inte håller måttet, men när det kom till frågan om eventuella bojkotter av danskt griskött sprack enigheten. Folkpartiets Marit Paulsen framhöll också att fokus på just Danmark kanske var lite felriktat då länder som Tyskland och Polen använder betydligt mer antibiotika i sin grisuppfödning.
Hettade till mellan Ulvskog och Hökmark
När det handlar om jobb och ekonomi brukar det hetta till mellan Gunnar Hökmark (M) och Marita Ulvskog (S). Så också i kväll. Den ekonomiska krisen och arbetslösheten i Europa är ett resultat av högerns politik, sa Marita Ulvskog och fick medhålll av Vänsterpartiets Malin Björk. Här tycks Ulvskog stå betydligt närmare Vänsterpartiet än Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Stefan Löfven, som på hemmaplan försöker övertrumfa regeringen i stramhet i budgetpolitiken.
I frågan om övervakning på nätet hade Kent Johansson (C) ingen enkel uppgift att redogöra för Centerpartiets politik – i Europaparlamentet en tydligt kritisk hållning, här hemma i Sverige som en del i alliansregeringens politik. Samtidigt blev nog den här debatten ganska svår för tittarna att följa – avlyssning varvades med datalagringsdirektiv och upphovsrätt.
Den tuffaste klimatdebatten utspelades mellan Gunnar Hökmark (M) och Isabella Lövin (MP). Utgångspunkten var om EU ska ha bindande krav för andelen förnybar energi i medlemsländerna, men debatten kom snarare att handla om kol kontra kärnkraft, vilket i allt väsentligt följer hur den här debatten brukar föras i de inrikespolitiska debatterna.
Johansson på rödgrön planhalva
Sammantaget kan man konstatera – förvisso inte oväntat – att de ideologiska skillnaderna mellan toppkandidaterna i allt väsentligt följer de motsättningar som finns i inrikespolitiken. EU-parlamentets friare roll och parlamentarikernas tillhörighet i olika partigrupper, som inte alltid stämmer överens med den svenska blockpolitiken, skapar stundtals nya skiljelinjer och allianser. När det gällde klimatpolitiken till exempel stod Kent Johansson (C) snarare på samma sida som de rödgröna partierna än tillsammans med de borgerliga partier som här hemma i Sverige utgör regeringsalliansen.
Samtidigt kan man konstatera att Kristdemokraternas Lars Adaktusson (KD) var i fokus för debatten på ett helt annat sätt än vad Göran Hägglund brukar vara i partiledardebatterna. Han angreps flitigt och fick därmed gott om utrymme för sina repliker. Det här kan gynna KD i valet på söndag. Också Isabella Lövin (MP) var märkbart aktiv i debatten.
Sverigedemokraterna, som inte sitter i EU-parlamentet, fick inte delta i fredagens TV-debatt. Hur det påverkar SD i valet på söndag är svårt att dra några slutsatser av. När Junilistan och Piratpartiet bildades fick de inte heller delta, men lyckades ändå ta sig in i parlamentet.