Höga nivåer av frusen metangas läcker ut från havsbotten utanför den Sibiriska kusten i Ryssland.

Det upptäckte en internationell forskningsexpedition på det ryska fartyget Akademik Keldysh där tolv klimatforskare från Stockholms universitet medverkade. 

—När vi har stora ökande naturliga utsläpp av metan minskar det i sin tur hur mycket vi kan släppa ut från vårt samhälle innan vi når tröskeleffekter i systemet, säger Örjan Gustafsson, professor vid Stockholms Universitet och forskningschef för den svenska delegationen under expeditionen i Arktis.  

Kopplingen med naturens utsläpp 

En av de stora utmaningarna för klimatforskare idag är kopplingen mellan klimatförändringarna, våra växthusgaser och hur naturen i sig ökar utsläppen.  

Mycket av fokuset ligger på Arktis eftersom enorma mängder kol och metan finns lagrat i områden som nu värms upp. Metan är en växthusgas som på 20 års sikt fångar cirka 72 gånger mer värme i atmosfären än vad koldioxid gör.

Tre områden 

Metan finns idag i främst tre stora områden. I permafrost på land, som observerats i många vetenskapliga studier då det är mer lätttillgängliga områden att forska på. Men det finns också i två system i havet utanför Sibirien.  

Världens största kusthav ligger utanför Sibirien och är ett grunt hav som bildades när glaciärerna efter istiden smälte och svämmade över norra tundran. Man har redan observerat att det släpps ut metan när permafrosten i havsbottnen här tinar.

Nu har den svensk-ryska expeditionen alltså upptäckt att ett tredje metansystem på djupare vatten är aktivt.

500 km från kusten 

De här utsläppen sker cirka 500 kilometer från kusten, där grundhaven går över till djuphav i den så kallade kontinentalsluttningen. Där, på ungefär 350 meters djup, finns det gashydrater som är en frusen typ av metan.

I ett över 200 kilometer långt område har forskarna med ekolod och med egna ögon kunnat se hur metan bubblar upp.

Vattenprover visar höga halter

Med hjälp av vattenprover kunde forskarna bekräfta att metanhalten var förhöjd med faktor tio till hundra jämfört vad som är normalt i havsvattnet, vilket visar att det här systemet är aktiverat.  

— Det kan ha varit aktiverat ett tag, men det här är de första storskaliga observationerna som har gjorts på den här platsen, säger Örjan Gustafsson 

Fynden är fortfarande preliminära och omfattningen av utsläppet och orsakerna kan inte bekräftas förrän forskarna har analyserat datan, vilket kan ta mer än ett år.