Våren mötte landslaget på en sliten arena i utkanten av Wien i måndags. Förbundskapten Peter Gerhardsson pratade om truppbygge, hur han resonerar inför VM och även en del prat om hans hjärtefråga.
Utifrån sett uppfattas hela hans framgångsrika tränargärning, fotbollsfilosofi, välbefinnande, självuppfyllande, lösningen på hur man vinner matcher och säkert även på världsliga frågor kring det svåraste i fotboll: Att vara konstruktiv. Att vara hållbara i sitt sätt att anfalla. Att göra mål.
Det är vad den moderna fotbollen är och vad de bästa lagen i världen lyckas bättre med än sina konkurrenter. Det läggs ofantliga resurser på det här. Det ska utföras av de 23 bästa spelarna i hela landet. Statistik avläses, analyseras på mikronivå och minst lika många ledare som spelare ska bidra till att ett lag ska lyckas med det här.
Ett paralyserat Sverige
Ibland går det ändå inte. Och ibland kan man bara byta in spelare som Madelen Janogy och Nathalie Björn.
Det var ett Sverige som var närmast paralyserat i första halvlek och knappt skapade en målchans. Där fanns säkert trötta och slitna spelare från Tysklandsmatchen. Men där fanns också strukturella stoppklossar. Sverige hittade inte vägar fram. Ibland gick det för långsamt, ibland var planen alldeles för dålig, ibland var försvarsspelet för dåligt för att kunna anfalla och ibland var det bara rent slarv.
Damfotbollsvärlden har blivit så pass stor att Sverige inte kan ha en helt okej dag på jobbet och ändå enkelt avfärda länder som Österrike. Den här världen flyger fram i kvalitet och just där och då såg det ut som att Sverige blivit omkört. Kanske var det precis vad vi fick se – för Sverige blev ifrånsprunget av sin nästkommande generation.
Framtiden var i Wien för att ta sina platser i VM-truppen
Peter Gerhardsson skickade in det unga gardet och jag vet inte om jag upplevt en så tydlig generationsväxling från en halvlek till en annan. Med Janogys fart, Björns speluppfattning och Lina Hurtigs självklarhet förvandlades laget. Det var inte den strukturellt perfekta fotbollen som garanterar VM-medaljer. Men det var med tillräckligt med självförtroende, attityd och lugn för att vara visa sig vara ett par nivåer bättre än EM-semifinalisten Österrike.
Framtiden var inte i Wien för att knacka på dörren utan där för att ta sina platser i VM-truppen och kanske mer därtill. För om drygt en månad när förbundskapten Peter Gerhardsson tar ut sin mästerskapstrupp behöver vi inte diskutera om Nathalie Björn, Sveriges alldeles givna spelmotor de kommande tio åren, eller Madelen Janogy, det mest spännande vi har just nu, kommer att vara med.
Frågan blir i stället den första delen av Peter Gerhardssons mantra.
– Jag tror jag sagt det innan att det inte bara handlar om startelvor – utan även slutelvor, sade förbundskaptenen efter matchen.
Så nu när slutelvan uppträtt så självklart – vilka kommer vara med i startelvan?