– Innan skadan tog jag saker för givet. Jag älskade att springa, det var bara något som jag skulle kunna, men sedan helt plötsligt kunde jag inte det, säger Anna Normann.
– I stället för att gräva ner sig, har jag fått lära mig att man får hitta saker man kan göra, och vara glad för det. Det låter himla klyschigt, men man måste verkligen vara glad för det man kan göra. Det var jag inte innan, jag tog saker alldeles för mycket för givet.
PROGRAM: Se hela reportaget i Paralympics-magasinet:
