Det finns en inneboende tröghet i sommarvädret, för det tar vädret cirka en månad att fatta att året ”vänt”. Det astronomiska året vänder ju i samband med sommarsolståndet vid midsommar. Att solen inte är uppe lika länge märks på allvar på vädret först i slutet av juli, alltså en månad senare. Det beror på den flytande vätska som kallas vatten. Att värma upp de enorma vattenmängder som finns i landet, dels i sjöar, älvar och åar, men än mer allt havsvatten som omger Sverige, tar väldigt lång tid. Den eftersläpning som därmed ofrånkomligen blir, gör att väderåret vänder ungefär en månad senare än solåret gör.

Den ”egentliga” sommaren börjar först vid midsommar

Denna månadslånga förskjutning är bra att ha i åtanke så man inte redan i början av juni börjar klaga på utebliven värme och ”det här är den sämsta sommaren i mannaminne”. Jag vill påstå att den ”egentliga” svenska sommaren pågår från midsommar och två månader framåt, alltså lika mycket på var sida om vändpunkten i slutet av juli. Därmed kan man rimligen inte börja sin semesterklagan förrän tidigaste mitt i sommaren, sisådär vid vändpunkten i slutet av juli. Om det fortsätter att vara snålt med varma dagar och ingen värmebölja att tala om så kan man, om man känner att man har det behovet, givetvis få klaga på sommarvädret. Men kom då ihåg att klaga på själva vädret och inte på budbärarna tack.

Rent statistiskt ser man också att exempelvis antal tropiska nätter är klart mer frekvent under senare halvan av sommaren än under inledning. Alltså nätter då temperaturen aldrig når under 20 grader. Med varmare nätter är det givetvis också lättare att få till varma dagar, så ofta, men inte alltid, ser man fler 30-gradersdagar under sommarens andra halva.

Det varierar från år till år

Om värmen tar fart redan under försommaren i maj och början av juni kommer givetvis den ”egentliga” sommaren också igång tidigare eftersom vattnet då värms upp snabbare, och därmed får vi helt enkelt en längre sommar det året.