Det kan vara halt och besvärligt att ta sig fram i trafiken om det snöat mycket, som här i Skåne i februari 1942. Foto: SVT Bild

Vädret inte orsaken

Publicerad

Under vintersäsongen gör is, snö och frost att trottoarer, gång- och cykelbanor, gator och vägar blir hala. Då gäller det att anpassa körsätt, fart och utrustning för att i möjligaste mån undvika olyckor.

Vi har alla läst rubriker som ”Snöfall orsakade seriekrock” och ”Många avåkningar på grund av ishalkan”. Hur gärna man än vill det så är det aldrig vädret i sig som ”orsakar” olyckor och avåkningar. Visst kan vädret vara besvärligt, men till syvende och sist är det trafikanternas sätt att bemästra och bemöta ishalka, siktnedsättning och snömängder som är avgörande.

Visst finns det lägen som är mer eller mindre omöjliga att bemästra, som värsta snöstormen när drivbildningen är extrem. Eller underkylt regn som ger en småkottrig, genomskinlig och curlingis-liknande yta som är extremt hal, och som kanske inte ens syns mot den svarta asfalten. Men de flesta vädersituationer under vintern går att hantera utan att skylla på vädret som orsak till olyckor och avåkningar.

Snöröjningsutopi i stadsmiljö

Det mest optimala vore att utrymma och helt stänga en stad när det snöar som värst. När det väl slutat snöa släpper man ut röjningsfordonen, och först därefter släpps trafiken på igen. Teori och praktik går dock sällan hand i hand, för samtidigt som det snöar som värst och bilar står parkerade gata upp och gata ner ”kräver” en del att det alltid ska vara snöröjt och gärna sommarväglag också.

Ta snöovädret i Stockholm den 9 november 2016 som exempel. Flera decimeter föll mitt i morgonrusningen. Då räcker det exempelvis med att en enda långtradare tvingas bromsa in i en uppförsbacke för att sedan inte kunna få upp farten igen utan börja glida i sidled och ställa sig på tvären och effektivt korka igen till och med på de mångfiliga huvudlederna genom huvudstaden. När sedan nästa kommer och tvingas bromsa in för att övrig trafik måste trängas ihop på färre körfält för att passera är kaoset ett faktum.

Lägg därtill snön som faller och värms, smälter och fryser om vartannat tills en extremt knottrig och spårig isbana bildats. Och på gatorna kanske det räcker med en enda bilist som fastnar i en snövall i ett gathörn som gör att inga bussar kan passera och därmed är det kaos på gång även där. Snöröjningen blir extra besvärlig också, för det är ju fullt med parkerade och övergivna fordon överallt.

”Varning för vinter”

Ibland förvånas jag över hur många bilister som år efter år överraskas av snö och kyla. ”Men det var ju inte varnat för halka?” får man också höra. Nej, så kan det givetvis vara, för om vi skulle varna för varje liten enskild gång som det kan vara minsta lilla halt någonstans så skulle vi inte göra annat. Jag brukar, smått på skämt men med visst allvar, säga att i så fall kan vi lika gärna utfärda en stående varning för vinter från säg mitten av september till mitten av maj. Lite likt att ”lite på skoj” ropa på hjälp när man badar, för till slut är det ingen som lyssnar när det väl gäller. Varnas det för mycket för halka så tappar varningen sin viktiga roll som ögonöppnare.

I början av vintersäsongen, vilket ju blir vid olika tillfällen i olika delar av landet, är det dock bra att varna lite oftare än när säsongen väl är i full gång. För då finns det redan i folks medvetande att snö innebär risk för halka, likaså att pendling mellan plus- och minusgrader kan orsaka halka. Och kanske att man då bättre förstår att vädret kan orsaka halka, men inte några olyckor.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Vädertankar

Mer i ämnet