Säsongsöversikt för vintern 2021-22

Uppdaterad
Publicerad

Utsikterna för kommande vinter är inte en genomgående mild historia, utan snarare kommer åtminstone södra Skandinavien få sedvanlig variation och norra Skandinavien övervägande kallt vinterväder. Slutet av säsongen sticker ut, där sannolikheten för flera mer omfattande kalluftsutbrott ökar. Januari kan eventuellt också komma med kalla överraskningar.

Att göra en översikt för vintern är väldigt svårt. Detta trots att våra vädermodeller som beräknar storskaliga utvecklingar på långa tidsskalor presterar som bäst under just våra vintermånader. Det är också många olika faktorer som påverkar hur det storskaliga vädret beter sig. Samtidigt kan man många gånger urskilja mönster som upprepar sig och som går att relatera till en rad olika fenomen som uppträder på global skala. Mer om det senare i den här översikten, för den som vill fördjupa sig. Först ska vi kasta oss ut i vad jag kommit fram till verkar vara ett sannolikt scenario. Observera att det inte går att jämföra en översikt för en hel säsong med en vanlig väderprognos för morgondagen.

December

Säsongsväder

Under flera av de jämförbara år jag hittat kan man redan mot slutet på november se tendenserna som sedan kommer att prägla december i medeltal. Det verkar också relativt sannolikt att vi går mot en storskalig vädersituation som kallas negativ blockering. En annan benämning på det hela är ”atlantrygg” (eng. Atlantic ridge). Det ger en lågtrycksbetonad situation över norra Europa storskaligt sett. Ofta även över Västeuropa. Samtidigt ser man ofta ett högtryck över västra Ryssland, med en högtrycksrygg som sträcker sig ner mot Mellanöstern.

Scenario för den ungefärliga storskaliga tryckbilden som väntas i december. Foto: SVT

Jetströmmens medelläge är ej utritat i bilden ovan, men i den här storskaliga vädersituationen har den ofta formen av ett ”U” och går söderut över Västeuropa för att vända norrut över Östeuropa.

Konsekvensanalys för december. Gröna linjerade fält visar på områden med mer regn eller markerar regn av betydelse, turkos snö eller blötsnö och vid blåvita linjerade fält snö. Ju rödare färger desto varmare luftmassa väntas, samt att det berörda området kan ha olika grad av att vara varmare än normalt. Det motsatta gäller för blå färg, ju mörkare desto kallare luftmassa kombinerat med jämförelse för vad som är normalt för årstiden. Foto: SVT

Skandinavien

Den storskaliga situation som beskrivs bidrar för det mesta till södra och mellersta Skandinavien inte får genomgående milt väder. Dessutom blir det ofta nederbördsrikt vid negativa blockeringar till följd av allmänt lågtrycksbetonat väder. För Sveriges del brukar detta innebära att Norrland och Dalarna får ett etablerat snötäcke. Norra Norrland har dessutom något större benägenhet att bli kallare än normalt sett till helheten för månaden. Söder om Dalarna borde det komma åtminstone en omgång där i alla fall inlandet blir snötäckt. Havsnära områden runt Sveriges södra tredjedel kan ha lite svårare att få snö om inte luftmassan är tillräckligt kall, eftersom havet oftast är relativt varmt. Speciellt efter en mer eller mindre mild höst.

Potentiellt kallare än på länge

Drar det bara ner en ordentligt kall luftmassa tillräckligt ofta kommer hela Skandinavien få en december med mer vinterkänsla för alla än på många år. Vissa av de jämförbara åren hade nämligen en övervägande kall december, men dessa ligger generellt längre bak i tiden. De år som ligger mer i närtid har hamnat närmre genomsnittet när månaden summeras. Proportionerna mellan milt och kallt kommer bero på den exakta utvecklingen.

Västeuropa inklusive brittiska öarna

Vid negativ blockering får Västeuropa vanligtvis en del kalluftsutbrott, vilket gör att decembermånaden mycket väl kan summeras som kallare än normalt över stora områden där. Dessutom väntas en del regn till följd av övervägande lågtrycksbetonat väder. I Alperna kan det potentiellt komma en del snö.

Finland, Östeuropa och västra Ryssland

Norra Finland ser ut att kunna få vinterväder och det är ganska troligt att det även gäller längre söderut. Högtryck över västra Ryssland ger ofta kallt väder, men av allt att döma mindre kallt än normalt norr om Kaspiska havet i just det här fallet. Troligen även en del snö periodvis. Negativ blockering kan ibland innebära att högtrycket över västra Ryssland förstärks. Ligger det tillräckligt nära kan mildare luft enkelt leta sig en bra bit norrut och dämpa kylan i norra Finland och potentiellt även norra Sverige. Frågetecknet i kartbilden symboliserar denna osäkerhet. Sydöstra Europa ser ut att få relativt milt väder som dessutom blir ostadigt med regn på flera håll.

Mellanöstern

I ett väderscenario med negativ blockering här det vanligt att Mellanöstern får varmare och torrare väder än normalt. Det innebär ofta dagar med runt 20 grader i området, ibland ännu högre. Omgångar med regnskurar blir generellt färre, men kan bli intensiva vid kortvariga kalluftsutbrott.

Januari

Det mest sannolika just nu är att vi går mot en storskalig situation över Europa med det som kallas ”blockerade” vädermönster. Vanligtvis följs också en mer specifik cykel som börjar med någon form av blockering (dvs. blockerande högtryck) över norra eller nordöstra Europa. Beroende på exakt placering talar man då om en Skandinavisk blockering eller Eurasienblockering. Denna storskaliga vädersituation väntas dominera i januari.

Scenario för den ungefärliga storskaliga tryckbilden som väntas i januari. Foto: SVT

Februari-mars

Under perioden februari till mars sker vanligtvis en övergång till nästa steg i cykeln, vilket är en så kallad Grönlandsblockering kombinerat med en Arktisk blockering. Ofta är även en så kallad SSW, dvs. hastig uppvärmning av stratosfären kopplat med en hastig inbromsning av polarvirveln involverad i processen. En SSW orsakar i sig inte en Grönlandsblockering eller Arktisk blockering såsom det ibland beskrivs, utan är alltså en del i en kedja av väderhändelser.

Scenario för den ungefärliga storskaliga tryckbilden som väntas i februari-mars. Tidpunkten för övergången kan variera. Foto: SVT

Grönlandsblockeringen är den ”väderregim” som definieras som negativ NAO (ej att direkt växla med negativt NAO-index som bara ger ett värde utifrån uppmätt tryck på två punkter, Island och Azorerna). Negativ NAO (såväl väderregimen i sig som negativt NAO-index) är oftast associerat med kyla över Europa och i synnerhet norra Europa. Det gäller även Arktisk blockering, som associeras med kraftigt negativ Arktisk oscillation, AO.

Konsekvensanalys för december. Gröna linjerade fält visar på områden med mer regn eller markerar regn av betydelse, turkos snö eller blötsnö och vid blåvita linjerade fält snö. Ju rödare färger desto varmare luftmassa väntas, samt att det berörda området kan ha olika grad av att vara varmare än normalt. Det motsatta gäller för blå färg, ju mörkare desto kallare luftmassa kombinerat med jämförelse för vad som är normalt för årstiden. Foto: SVT

Skandinavien

Januari är lite svårbedömd på grund av att detaljerna i placering för den beskrivna högtryckssituationen kan ge stor påverkan på såväl molnighet som temperatur. Om högtrycket ligger lite öster om Skandinavien (Eurasienblockering) blir det oftast kallt i norra Skandinavien, men det är inte lika självklart i södra. Sannolikt blir det inte milt som om det vore sydvästliga eller västliga vindar, men inte speciellt kallt heller till följd av mycket moln. Ett högtryck placerat rakt över Skandinavien (Skandinavisk blockering) kan i sin tur ge kallt och delvis klart väder generellt, ofta bildas även snöbyar över Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Vid en Skandinavisk blockering kan det då och då smita in mildare luft i norra Skandinavien om det passerar ett kraftigare lågtryck på nordlig bana.

Oavsett vilken variant av januari det blir leder processen som beskrivits ovan oftast till en kall avslutning på vintern, till följd av flera kalluftsutbrott i februari och mars. Övergången sker oftast under februari och den exakta tidpunkten lite olika från år till år. Nästan samtliga jämförbara år har alltså haft mer vinter än vår i mars månad till följd av kombinerad Grönlandsblockering och Arktisk blockering som blir långlivad. Potentiellt kan det bli en hel del snö på flera håll under den här perioden.

Västeuropa inklusive brittiska öarna

Spanien, Portugal och Frankrike får sannolikt kallt väder relativt sett till följd av allmänt ostadigt väder med en del regnväder som passerar i omgångar. I högterräng, som Alperna och andra höga bergskedjor, en hel del snö. Denna vädertyp ser alltså ut att dominera större delen av vintern, även om det lär förekomma ett och annat varmare ”avbrott”. De brittiska öarna har precis som Skandinavien ett lite osäkert läge i januari beroende på vilken typ av högtryck som uppstår. De flesta jämförbara åren har haft rätt lågtrycksbetonat och ostadigt väder, men vid Skandinavisk blockering kan det både bli torrare och kallare, med kalluft österifrån. Kalluft i omgångar kan också vara aktuellt över brittiska öarna under avslutningen av vinter till följd av Grönlandsblockering.

Finland, Östeuropa och västra Ryssland

Framförallt västra Ryssland och Finland ser ut att kunna få övervägande kall prägel på vintern efter årsskiftet. Även här är placeringen och orienteringen av högtrycket i januari viktigt, men det mesta pekar just nu på en övervägande kall period med flera omfattande kalluftsutbrott. Speciellt under den senare delen av vintern, precis som i Skandinavien. Över Östeuropa väntas allmänt ostadigt väder över de södra delarna med både regn och snö, medan Baltikum troligen går mot en utveckling som liknar Finlands, där den mesta nederbörden väntas falla som snö.

Mellanöstern

Vintrar som har dessa karaktärsdrag över Europa blir allt som oftast varmare och torrare än normalt över Mellanöstern. Enstaka omgångar med rejäla regn förekommer, men är övergående. När vintersäsongen lider mot sitt slut kan det bli tal om ordentlig vårvärme när det sveper in torr ökenluft. Ökendamm och ”sandstormar” är inte heller ovanligt, vilket försämrar luftkvaliteten avsevärt i perioder.

Vad kan få översikten att ”falla pladask”?

Med ”falla pladask” avses förstås att det inte blir någon övergång till negativ NAO och flera kalluftsubrott. Kanske rent av sydvästliga luftströmmar med en genommild vinter överlag när vi går in i nästa år. Väderutvecklingarna vi upplever hos oss, året runt, hänger ihop med annat väder någon annanstans, långt bort, genom olika interaktioner (samband). Framförallt finns kopplingar till vädret i tropikerna. Många gånger är tidpunkten när olika interaktioner inträffar väldigt avgörande för vilken utveckling vi får hos oss tillslut. Läs gärna fördjupningen här nedan för bästa förståelse.

Fördjupning

Här beskriver jag kort några av de fenomen jag håller ögonen på och som allt som oftast är stora ”spelare” på den ”globala väderspelplanen”.

ENSO: Vi har en La Niña

Likt föregående vinter står vi inför ännu en La Niña i Stilla havet. Det betyder att vattnet i tropiska Stilla havet är kallare än normalt i den östra och centrala delen och varmare i den västra. Vi ser också en tydlig koppling i vädret till detta havsfenomen just nu med mer regn över Sydostasien framförallt och torrare längre österut. La Niña/ENSO är en så kallad lågfrekvent forcering, det vill säga förändras och förflyttar sig långsamt. ENSO och i det här fallet La Niña är en mycket viktig spelare som påverkar atmosfären grundläge i sin helhet. För Europa är det svårt att se tydliga direkta kopplingar på samma sätt som man gör över Nord- och Sydamerika, samt Australen och östra Asien.

I år verkar vi ha vad man kallar en klassisk La Niña. Foto: SVT Design

QBO

QBO står för ”Quasi-Biennial oscillation” och är ett vindfenomen i stratosfären ovanför tropikerna som det ständigt forskas mycket på. Nya upptäckter görs hela tiden i hur QBO påverkar andra fenomen. QBO har två faser, en med västlig och en ostlig vind. QBO är för närvarande i en ostlig fas och väntas fortsätta vara det genom hela vintern och dessutom bli mer ”väletablerat ostlig”. Detta kommer högst troligt ge kraftigare regnväder längs med ekvatorn, speciellt i de fall där Madden-Julianoscillationen, MJO, är aktiv. Läs gärna artikeln om QBO här. Observera att den är lite gammal och grafiken är inte dagsaktuellt. Fenomenet beskrivs dock rätt bra.

MJO

Madden-Julianoscillationen, MJO, är alltid en nyckespelare när det gäller storskaliga väderutvecklingar. Många gånger är tajmingen på MJO oerhört viktig och att förutse dess beteende över en hel säsong går inte. Åtminstone inte med hjälp av modeller som på sin höjd klarar av att förutse MJO en månad framåt. Jag kan alltså få en fingervisning om åt vilket håll det bär i december, men inte januari och februari. Därför får jag ta hjälp av mina jämförbara år, dvs. statistik, och göra en helhetsbedömning utifrån det. Forskning visar att MJO påverkas av QBO, där den ostliga fasen ger kraftigare regnväder. ENSO och i det här fallet La Niña påverkar också hur MJO förstärks och försvagas och över vilka geografiska områden detta sker.

MJO utgörs av kraftiga regnväder som rör sig från väster till öster över Indiska oceanen och Stilla havet. Dessa regnväder förstärker den så kallade subtropiska jetströmmen, vilket i sin tur sätter igång en rad andra rörelser på såväl norra som södra halvklotet. Foto: SVT

Polarvirveln och dess öde

Kombintionen La Niña + QBO + MJO ger ett intressant läge i relation till den stratosfäriska polarvirveln över Nordpolen. En forskningsrapport jag läst visar att La Niña i kombination med ostlig QBO ökar sannolikheten för en rejäl försvagning av polarvirveln i det fall stratosfären och troposfären blir kopplade. Sannolikt är även MJO som rört sig över Stilla havet involverat i en sådan process, vilket diskuteras och presenteras i en annan forskningsrapport jag gått igenom. Kopplat till den hastiga försvagningen av polarvirveln ser vi en SSW. I troposfären ser vi efterhand utvecklingen med Grönlandsblockeringen jag beskrivit i den här översikten. Skulle däremot MJO exempelvis bli stark över Indiska oceanen, kan vi under rådande förhållanden förvänta oss ett kraftigare högtryck strax öster om Skandinavien och förmodligen även en starkare polarvirvel. Om koppling mellan stratosfären och troposfären uppstår i det läget och förstärks, skulle kombinationen sannolikt bidra till milt och på flera håll nederbördsfattigt väder över Skandinavien (och Finland). Detta är nog min största farhåga faktiskt och vad jag bedömer kan bli anledningen till att den här översikten ”faller pladask” – om den gör det.

Jämförbara år

Till följd av en rad olika samband är har en rad vintersäsonger varit av intresse i år. Bland dessa finner vi:

  • 2017-18  
  • 2007-08  
  • 2005-06  
  • 2000-01  
  • 1995-96  
  • 1973-74  
  • 1964-65

Alla har inte exakt samma utveckling, speciellt inte 1973-74. Gemensamt för de flesta är någon form av Grönlandsblockering i slutet, framförallt tydligt i mars.

Andra intressanta år:

  • 2012-13  
  • 2010-11

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Säsongsväder

Mer i ämnet