Kulturpolitiska förslag:

• Det ska finnas fler öppna graffitiväggar.
• En eller flera myndigheter inom kultursektorn ska ha utpekat ansvar för integrationspolitiken.
• Universitets- och högskolerådet ska följa upp de konstnärliga utbildningarnas arbete med breddad rekrytering.
• Enprocentsregeln ska bli en bindande miniminivå.
• Avgifterna på kulturskolan ska vara lika med noll år 2020.

Hur ska ni finansiera att kulturskolans avgifter ska sänkas till noll?

– Än så länge har vi kommit överens om 100 miljoner. Men det hänger ju också på att kommunerna är med. Det är ju kommunerna som är huvudman för kulturskolan och som står för den största finansieringen. Här får vi jobba tillsammans för att se hur vi kan lösa det. Men det är en målsättning vi har.

Kulturpolitisk talesperson: Vasiliki Tsouplaki

Vasiliki Tsouplaki, tidigare kommunpolitiker i Västerås, är kulturpolitisk talesperson för ett parti som vill att man med statens hjälp ska göra kulturen tillgänglig för alla, oavsett bakgrund.

Borde staten ha mer eller mindre inflytande över kulturen?

– Både och kanske. På vissa sätt behöver man flytta fram positionerna litegrann och andra delar kanske man behöver överlåta till professionen. Men från Vänsterpartiet tror vi ändå att det behövs en politisk inblandning – vi behöver både statliga, kommunala och regionala bidrag för att vi inte bara ska få den kultur som är kommersiellt gångbar.

Ideologi:

Från 1967 användes namnet Vänsterpartiet Kommunisterna, år 1990 byttes det till Vänsterpartiet.

De vill skapa ett samhälle som är baserat på en socialistisk och feministisk grund. Kulturpolitiken ska vara progressiv och ska präglas av ”feministiska och antirasistiska perspektiv som bryter ner de hinder som finns för att utöva och ta del av kultur som klassamhället skapar.”

Finns det en risk att kulturens egenvärde kommer i andra hand när den ska användas till att uppnå andra syften?

– Jag tycker inte att vår politik riktigt bär i den riktningen. När vi tittar på kultursektorn utifrån de här perspektiven och vår ideologi så ser vi att det finns orättvisor som vi behöver åtgärda. Det handlar inte om att detaljstyra vad konstnärer ska göra utan att institutioner och politiska system ska vara anpassade för alla människor.