– Allas inre språkpolis har en ond och god sida. Den goda språkpolisen vägleder och hjälper andra människor till ett språkbruk som följer den norm som vi är överens om ska gälla just nu. Men när det slår över till den onda sidan så kan man ju se folk som står och skriker till andra människor att de inte får säga ”egenkligen”.
Sara Lövestam tecknar språkpolisens historia, från medeltiden och framåt. En milstolpe inträffade 1900 när uttrycket ”det heter faktiskt...” för första gången förekom i svensk offentlighet. Sara Lövestam gör också en genomgång av språkliga förbrytelser. Felaktig användning av ”de” och ”dem” tillhör den tyngre kategorin.
Själv ganska snäll
– De och dem är pronomen som används ofta och används de felaktigt så kan det kontaminera en hel text. Andra ord och uttryck används mer sällan och förstör bara på de ställen där de förekommer.
Själv betraktar Sara Lövestam sig som en ganska snäll språkpolis.
– Jag rättar dem jag älskar. Jag vill ju att både barn och vuxna i min närhet ska veta att det heter ”dra alla över en kam” och inte ”dra alla över en kant” för att de inte ska bli dömda av andra människor. Men jag är inte någon som slår språkliga regler i huvudet på någon.
Se mer av Sara Lövestam i söndagens Babel, SVT2 klockan 20:00 eller på SVT Play.