Fisket blir knappast själva huvudnumret i samtalen. Det handlar trots allt inte om vansinnigt mycket pengar. Men en mer symboliskt laddad fråga är svår att hitta. Det råder stor oro bland europeiska fiskare att bli portade från de attraktiva brittiska vattnen. Och flera av EU:s fiskeländer vill därför sätta högsta prio på frågan om fortsatt fiskerätt.

Samtidigt har brittiska politiker lovat ta tillbaka kontrollen över fiskevattnen och ge de egna fiskarna en större del av fångsten. Att backa från det blir ett svek mot en yrkesgrupp som övervägande röstade för att lämna EU. Men rätt spelat kan fiskekortet ge britterna något mer värdefullt i utbyte. Till exempel tillgång till unionens finansmarknad. Ni får fiskar – vi får fonder.

Kanske svarar med fisktullar

Fast man undrar vad britterna annars tänker göra med all sin fisk? Fortsätta sälja det mesta till EU som i dag? Nja, det skulle bli mycket svårsmält för regeringarna i Paris, Haag och Köpenhamn att först ge upp rätten att fiska för att sedan importera alltmer brittisk fisk. Kanske svarar EU istället med fisktullar.

Annars går det ju utmärkt att behålla fångsten själv. Britterna skulle då få fisk på tallriken dubbelt så ofta som i dag. Mycket av det som fångas lämpar sig dock inte för fish’n’chips. Men man kan ju lära sig uppskatta annat också.