Många förlossningsskador kan undvikas – med rätt metoder. Foto: SVT

Många förlossningsskador skulle kunna undvikas

Uppdaterad
Publicerad
Uppdrag granskning ·

Varje år skadas närmare 3000 unga kvinnor i Sverige av en allvarlig förlossningsskada, med mycket besvärliga följder. Många av kvinnorna skadas – helt i onödan. För tvåbarnsmamman Cim har skadan påverkat hela hennes tillvaro.

(Sändes 30/11 2011)

Det kallas sfinkterruptur, att underlivet spricker från slidan till ändtarmsöppningen under förlossningen. För många är skadan så skamfylld att de undviker att söka hjälp – trots att konsekvenserna kan vara mycket stora.

Tvåbarnsmamman Cim är en av många barnaföderskor som drabbats.

– Jag vägrar skämmas över min skada. Det borde vara sjukvården som ska skämmas, säger hon.

Främst är det förstföderskor som drabbas och risken ökar bland annat om barnet är stort och om sugklocka används.

Det finns också en metod barnmorskor kan använda för att minska risken för de svåraste sfinkterrupturerna. Det kallas perinealskydd och är ett förebyggande handgrepp för att stödja kvinnans mellangård när huvudet passerar ut.

Den metoden används i Finland, i Norge – men väldigt sällan i Sverige, visar Uppdrag gransknings genomgång.

Förutom svåra smärtor är läckage från ändtarmsöppningen den kanske besvärligaste komplikationen efter en sfinkterruptur, alltså svårt att hålla tätt med avföring eftersom ringmuskeln är trasig.

Uppskattningsvis finns det omkring 300 000 kvinnor i Sverige som lider av analläckage, de flesta på grund av just den här typen av förlossningsskada.

– Jag har ångest inför varje toalettbesök och kan ha smärtor i flera dagar efteråt. Ibland är det så illa att jag inte ens kan torka mig efteråt utan att jag måste hoppa in i duschen, säger Cim.

I Finland är perinealskyddet ett etablerat handgrepp och Finland har alltid haft lägst andel skadade kvinnor i Norden. Tidigare skadades lika stor andel kvinnor i Norge som i Sverige, men på norska sjukhus har man sedan ett par år tillbaka börjat använda sig av erfarenheterna från Finland. Norrmännen tog med finsk hjälp fram en nationell plan – och har nu halverat andelen skadade kvinnor.

– Vi får erkänna att vi låtit det pågå allt för länge. Jag anser att det här är ett av de största framstegen som har skett i Norge inom förlossningsvården under de senaste 20 åren, säger professor Pål Öian vid kvinnokliniken i Tromsö.

De svenska kollegorna på Socialstyrelsen har inte varit lika aktiva. Här har man lagt över ansvaret på landstingen för att se till att förlossningsvården är bra och likvärdig.

För svenska mammor kan det ändå vara ett lotteri, beroende på var man föder i landet. Skillnaderna är stora mellan Sveriges 47 kliniker när det gäller rapporterade förlossningsskador, visar Uppdrag gransknings kartläggning.

Till skillnad från i Norge så har Sverige inte några nationella riktlinjer för det här kvinnohälsoproblemet. Och skulle man översätta det norska resultatet till svenska förhållanden skulle ett tusental kvinnor bli förskonade varje år.

Trots det tycker Socialstyrelsen inte att det här är ett tillräckligt allvarligt problem.

– Vi kommer att tvingas prioritera och det kommer att vara i stor utsträckning utifrån vad man från den politiska nivån säger att vi ska göra. Sen har vi mycket lite utrymme för att ta egna initiativ och då får vi ju göra dem utifrån vilka grupper vi här på myndigheten tycker är de viktigaste vi kan stötta på det här viset, säger Anders Tegnell, avdelningschef på avdelningen för kunskapsstyrning på Socialstyrelsen.

För Cim påverkar skadan hela hennes sätt att leva, hur hon går, hur hon står och hur hon håller barnen. Hon håller dem till exempel inte på magen av rädsla för att släppa sig eller att läcka.

– Jag menar, det är ju en jättepinsam sak, det vill man ju inte uppleva, säger hon.                                                                                                            

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.