Makarna Pirhonen – Tina som är barnmorska och Jouko som är läkare – har haft stor påverkan på såväl den finska som den norska förlossningsvården. Och deras metoder har fått genomslag också på Sunderby sjukhus i nordligaste Sverige.

Det handlar om fyra olika punkter för att minska riskerna hos förstföderskor. De tre första som handlar om kommunikation, skyddande handgrepp och förlossningställning ifrågasätts sällan.

– Man kan till och med stå på huvudet om man önskar eller hänga i taket. Det spelar ingen roll, men precis i slutet, de två sista minutrarna, då önskar man att kvinnan ska ha en ställning där man kan hjälpa till, se mellangården och bedöma mellangården, säger Jouko Pirhonen.

Den fjärde punkten i Pirhonens metod handlar om att göra ett klipp i mellangården – om mamman är på väg att spricka helt och få en sfinkterruptur.

Och det här är kontroversiellt om man frågar svenska forskare, läkare och barnmorskor.

– När man tittar på den forskning som Pirhonen presenterar, eller den metod som han förespråkar, så ingår det delar i den som totalt motsäger tidigare kunskap om hur man ska skydda kvinnans underliv mot såna här stora bristningar, säger forskaren och barnmorskan Helena Lindgren. 

Jouko Pirhonen hävdar dock klippet inte har någon stor betydelse i deras metod.

– Av och till man måste bara klippa för att undvika stora skador, till exempel om man håller på med instrumentella förlossningar, vacuum eller tänger, säger han.

I Norge har inte mängden klipp ökat sedan den finska metoden infördes – snarare minskat.

Och på Sunderby sjukhus är man inte orolig för att Pihronens metod ska öka mängden klipp

– Klipp är något som ska användas på samma sätt som alla andra interventioner, det ska användas med förnuft. Grunden är ett riktigt, riktigt bra perinealskydd men ser du att du har en riktigt stor risk för en ruptur så bedömer vi fortfarande att det är bättre att göra ett kontrollerat klipp medan man kan, än att få en okontrollerad ruptur, säger Anna Pohjanen, verksamhetschef på Sunderby sjukhus.