Beskedet att sju svenska industrier, helt lagligt, förra året fick lov att öka sina koldioxidutsläpp med 500 000 ton kan te sig obegripligt i en tid då larmen om en upphettad planet duggar tätt.

Det finns en logisk förklaring. 2005 beslöt EU att införa handeln med utsläppsrätter, ett system som omfattar 13 000 av Europas största koldioxidbovar, det vill säga tung industri. Med en effektiv lobbykampanj lyckades kol- och oljeindustrin få igen som sitt motdrag.

Systemet blev ett fiasko

De accepterade att man satte pris på deras CO-utsläpp, men i gengäld krävde de att det inte skulle komma till andra miljödirektiv, som en koldioxidskatt. Det skulle i så fall bli dubbla pålagor, menade industriföreträdarna.

De fick sin vilja igenom. EU:s system blev sen ett fiasko. Fram till i dag har ett ton CO2 kostat lika mycket som en hamburgare med bröd.

Nationella krav ger effekt

Handeln med utsläppsrätter har inte fått önskad effekt, att tvinga industrierna till mer klimatvänliga anläggningar, det är fortfarande billigt att släppa ut koldioxid (förra året skärptes systemet och priset på utsläppsrätter har femfaldigats men det har ännu någon mätbar effekt).

Istället är det medlemsländernas egna, nationella krav på utsläppsminskningar som ger effekt. Ett exempel är den svenska koldioxidskatten som är den högsta i världen.

Men de svenska  företag som ingår i utsläppsrättshandeln ever fortfarande i en skyddad bubbla. De betalar ingen koldioxidskatt. Och de har alltså fribrev att höja sina utsläpp, skyddade av EU-lagen som också skrevs in i den svenska miljöbalken.

Konflikt mellan arbetstillfällen och miljö

Sedan  gammalt pågår en strid mellan socialdemokrater och miljöpartister, där s- företrädare vill skydda svenska företag som är globalt konkurrensutsatta.

Blir det för dyrt att bedriva verksamhet i Sverige kan de komma att flytta till länder med  där det inte kostar nåt att släppa ut. Det är en konflikt mellan arbetstillfällen och miljö.

I Januariavtalet mellan S, MP, L och C  fick miljöpartiet igenom att:

”all relevant lagstiftning ses över så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag”. Det är en ganska luddig formulering men syftar till att få till en lagändring som ger regeringen rätt att lagpröva verksamheter som står i strid med de svenska nationella klimatmålen.

Enligt uppgift till SVT är tjänstemän på miljödepartementet nu sysselsatta med att skriva direktiv till lagändringen och väntas bli klar efter sommaren.

Minskad trovärdighet

Det är den svenska miljöpolitikens trovärdighet som står på spel. Utsläppen minskade med 26 procent mellan 1990 och 2017. Men sen dess har de ökat.

Ökningen sker främst inom tillverkningsindustrin. Sverige berättar gärna för fattiga länder hur de ska sköta sin klimatpolitik, men med röda siffror på hemmaplan minskar Sveriges trovärdighet internationellt.

Sverige är omsprungna av både Tyskland och Storbritannien som aldrig skrev in EU:s undantag för storutsläppare i sina lagar och som därmed lättare kunnat kringgå det gamla EU-direktivet.

Tyskland har beslutat att  stänga alla kolkraftverk innan 2038. Storbritannien har infört en minimipris för utsläpp av koldioxid. EU-kommissionens klimatpolitiska talesman uppger för SVT att man inte kommer ingripa mot medlemsländer som går före med skärpta krav. EU-direktivet är gammalt och inte glasklart.

Kan riskera sitt varumärke

Preem, Eon, Stena Aliminium och de andra företagen sitter med största säkerhet just nu och gör en bedömning om de verkligen vill riskera sitt varumärke genom att lagligt öka sina utsläpp.

Fortum i Värtahamnen i Stockholm, numera Ellevio fick utstå massiv kritik när det blev känt att man fortfarande eldade med kol under vissa månader på året.

Skulle Preem få grönt ljus ända upp i miljööverdomstolen så kan det ända dröja upp till två år innan de fått alla nödvändiga tillstånd. Till dess kan undantagen i Miljöbalken ha täppts till.

Kostsamt löfte

Preem funderar just nu på om det fortfarande är företagsekonomiskt lönsamt att omvandla fartygens bunkerolja till diesel. Deras löfte att använda sig av koldioxidlagring är dessutom ett kostsamt löfte.

Avslöjandet om höjda lagliga utsläpp sätter i blixtbelysning de konflikter som en snabb omställning till ett fossilfritt samhälle för med sig. Återstår att se hur väl politiker och näringsliv kan samarbeta för att nå det som riksdagen beslutat om- ett fossilfritt Sverige till 2045.