Opinionsmässigt serdet dock ut som att Vänsterpartiet har klarat denna balansgång utanproblem. Regeringssamarbetet har fallit ut väl för Vänsterpartiet.I valet 2014 fick partiet 5,7 procent av rösterna, i SVT/Novussenaste väljarbarometer landade man på 8,4 procent. En klar uppgångalltså.
Jonas Sjöstedt riktar nog en tacksamhetens tanke till högremakter att han inte fick den regeringsplats som han så hetteftertraktade efter valet 2014. Se hur det gick för Miljöpartiet.Efter kompromisser och bakslag har partiet successivt tappatväljare och ligger nu farligt nära riksdagsspärren.
Vänsterpartietblev i stället en sorts stödparti för regeringen. I utbyte mot stödför regeringens budget har Vänsterpartiet fått igenom flerareformer. I andra frågor har däremot partiet uppträtt som ettutpräglat oppositionsparti.
Tar åt sig äran
Det har uppenbart variten framgångsrik strategi. Sakta men säkert har partiet knaprat siguppåt i opinionen, samtidigt som Miljöpartiet gått tillbaka.
Dennastrategi illustreras tydligt i Jonas Sjöstedts tal till nationen.Först tar han åt sig äran för en rad reformer regeringen drivitigenom, sedan kritiserar han utvecklingen på andra områden som omhan varit helt utan politiskt inflytande. Det går förstås inte ihoplogiskt. Men logik och politik hör inte alltid ihop.
När Sjöstedträknar upp alla framgångar för sitt parti nämner han bland annatfria mediciner för barn, avdragsrätt för fackavgiften ochavgiftsfri sjukvård för dem över 85 år. När Vänsterpartiet fårinflytande går jämlikheten som en röd tråd genom allt, är hansbudskap i talet.
Budskapet det rakt motsatta
Men detta budskap ärsom bortblåst några meningar senare i talet. Då har nämligen JonasSjöstedt klivit ur rollen som regeringens samarbetsparti. Då harhan i stället blivit en oppositionspolitiker på vänsterkanten somgärna vill plocka väljare från Socialdemokraterna och Miljöpartiet.Budskapet blir därför det rakt motsatta: Sverige är ettskatteparadis där de rika slipper betala skatt, klyftorna har ökat,välfärden styrs av vinstjakt, förorter förfaller ochförlossningsavdelningar stängs igen. Då är bilden av tillståndet iSverige ganska eländig. Då framstår det som att Vänsterpartiet intehaft något inflytande alls på regeringspolitiken de senaste åren.
Den relevanta fråga som uppstår är förstås att om nu Vänsterpartiethar så stort inflytande, som Sjöstedt försöker beskriva i delar avtalet, hur kan då så mycket vara dåligt i Sverige? Den fråganbesvaras dock inte i talet.
Sanningen är förstås att Vänsterpartiethar ett behov, inte minst internt, av att framställaregeringssamarbetet som lyckat och framgångsrikt. Samtidigt harpartiet mycket att tjäna på att fortsätta bedriva en tydligoppositionspolitik. Det är ju så man kan vinna missnöjda S- ochMP-väljare.
Och den strategin har av allt att döma lyckats, medtanke på hur opinionsstödet har utvecklats för Vänsterpartiet.
Sjöstedts visioner
Jonas Sjöstedts tal till nation handlar tillstora delar om hans visioner om ett idealsamhälle. Om tio år skaexempelvis inga företag tillåtas ta ut vinster ur välfärdsföretag,tandvården ska ingå i högkostnadsskyddet, sex timmars arbetsdag skavara huvudregeln och många företag ska ägas och styras av deanställda.
Sjöstedts tal är en lång katalog med vänsterlöften om enbättre framtid. Visst, det är tydliga visioner, men också löftenoch förslag som länge figurerat i den politiska debatten. Oavsettom det handlar om en generell arbetstidsförkortning, rätt tillheltid eller att det ska finnas förlossningskliniker näramedborgarna i hela landet, framgår det inte särskilt tydligt hurVänsterpartiet ska nå dit.
Visioner i politiken är alltidspännande, men någon fingervisning om vad man som politiker dåmåste välja bort är förstås en viktig varudeklaration. Någon sådanges inte i Sjöstedts tal. Vilket naturligtvis påverkar bådetrovärdigheten och genomförbarheten av visionerna.