I rapporten ”Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden” utgår Brå från polisens 61 områden som de har identifierat som utsatta. Där har Brå gjort intervjuer och enkäter för att undersöka hur befolkningen i dessa områden ser på bland annat sitt förtroende för polisen, domstolar samt påverkan från kriminella.

– Förtroendet för polisen är lägre i socialt utsatta områden. Samtidigt är otryggheten och oron för att utsättas för våldsbrott och även utsattheten för våldsbrott hög, säger Erik Nilsson, utredare på Brå.

Bland boende i områdena finns bilden av att polisen är ineffektiv och inte kan skydda individer i området, medan andra upplever sig bli trakasserade av polisen.

”Måste in med mjukare åtgärder också”

Gunnar Appelgren, som ansvarar för Stockholmspolisens särskilda insats i de utsatta områdena, känner igen den bilden.

– Vi måste bli ännu bättre på att utöka visitation för att komma åt vapen, knivar och narkotika, men vi måste göra det på rätt personer. Och det tror jag kan vara tillitsdrivande åt rätt håll. Vi har ett hårt arbete 15-20 år framför oss, säger han.

”Parallella samhällsstrukturer ett laddat begrepp”

Brå har i rapporten också undersökt det som benämns som parallella samhällsstrukturer, ett laddat begrepp enligt Johanna Skinnari, projektledare på Brå.

Den definitionen som Brå har använt handlar till exempel om förekomsten av egen rättskipning, om man jobbar svart eller om man har egna trygghetssystem.

– Vi ser inslag av grupper som är baserade på gemensam etnicitet, släkt eller religion, där de kan ha alternativa system och utöva inflytande, men då på de boende som redan ingår i den här gruppen, säger Johanna Skinnari.

Florerar myter kring myndigheter

Svaren från Brås trappuppgångsstudie visar att kring 70 procent av de boende tycker att kriminella påverkar människor i områdena genom att skrämma folk från att vittna, ringa polisen, röra sig fritt i samhället eller att säga ifrån när man ser någon vandalisera egendom.

Bettan Byvald, som är socialarbetare i Angered i Göteborg, känner också igen bilden av misstron mot myndigheter, och hon märker att det florerar myter i de utsatta områdena.

– Det kan handla om att saker som ”polisen är aldrig här”, och att ”socialtjänsten tar våra barn om vi anmäler”. Vi socialarbetare söker upp grupperna och lyssnar. Vi möter och stärker de grupper som är utsatta för parallella systemen. Jag tycker vi ska vara fler socialarbetare som ska träffa människor där de bor, för vi har lämnat den här arenan, säger hon.