När 15-åriga Honey steg över tröskeln till sitt nya familjehem hos Kent och Lotta visste de ingenting om hedersvåld.
– Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på, säger Lotta. Men det var det bästa vi gjort.
Styvfadern dömdes
Både Honey och hennes syskon hade misshandlats och begränsats i flera år och det blev flera rättegångar. Styvfadern dömdes till två års fängelse för grov fridskränkning. Det fanns tillhyggen, journaler från skolhälsovården om skador, och vittnesmål från skolan. Men avgörande var att Honey orkade stå fast vid sitt vittnesmål, trots att hela familjen och klanen vände sig emot henne.
– Samma kväll som jag landade hemma hos mina fosterföräldrar så fick jag 30 samtal från hela släkten. Så min mamma gråter och mormor gråter. Alla gråter. Kom hem, vi ska lösa detta. Men jag visste att om jag åkte tillbaka kommer jag inte komma tillbaka levande och så är det bara.
Det som gjorde att hon orkade stå emot var stödet från Kent och Lotta, säger hon.
– Jag är så tacksam varje dag för jag tror inte jag hade levt utan dem i dag. Verkligen inte. Kent var med på varje rättegång, trots att det ibland var helt fullt i rättssalen av mina släktingar. De försökte skrämma mig, men Kent fick mig att känna mig trygg.
Känner skuld
Det hela hade egentligen börjat med att hennes styvbror polisanmälde sin pappa för misshandel. Men varken Honey eller de yngre syskonen vågade backa upp honom. Sedan tog pappan med sönerna på en begravning i Somalia, och återvände utan pojkarna.
Själv lyckades hon ta sig ur resan, men hon blev ofta hotad med att ”bli hemskickad” om hon inte skötte sig.
Honey blev aldrig en del av statistiken, de minst 916 barn som försvunnit på fem år. Hennes bröder fick inte heller något utreseförbud, trots att de fanns på myndigheternas radar. SVT:s granskning visar att lagen om utreseförbud är för snäv, endast hälften av de 102 barn som socialtjänsterna har velat skydda fick ett utreseförbud.
Honey har i dag ingen aning om var hennes bröder är, men hon har hört att de har försökt ta sig tillbaka till Sverige och misslyckats.
– Man känner sån skuld, om jag kanske hade sagt någonting så kanske de inte varit i den situationen idag. Men jag såg ju till att mina yngre syskon aldrig behöver vara med om det där. De var anledningen till att jag gjorde detta.
Hemlig ort
Honey bor i dag på hemlig ort och har ingen kontakt med någon i sin familj, för trots att det gått flera år så har hon ibland släktingar som letar efter henne.
– Det är nog det som gör mest ont, att jag förlorat min familj på vägen. Mina systrar, min bror. Vi har vuxit upp tillsammans, ätit tillsammans, blivit slagna tillsammans.
Hon har fått byta jobb och har flyttat runt. Men hon vill ändå visa sitt ansikte, trots att det kan vara farligt, för att ge hopp åt de som undrar om de kan slå sig loss ur hedersvåld.
-Det var verkligen värt det. Alla dagar i veckan. Jag har mina vänner nu och mina kollegor. Jag kan gå ut när jag vill. Jag har fortfarande jättesvårt och tro det. Jag har gått igenom mycket skit för att stå där jag är idag och jag har en lång bit att gå fortfarande. Men det är på bättringsvägen och jag vill att det ska se likadant ut för alla andra hundratusentals tjejer i Sverige som har det så.
Hade du behövt ett utreseförbud? Här kan du tipsa SVT Nyheters granskande reportrar.