Den som på grund av sjukdom, psykisk störning eller svag hälsa har svårt att ta hand om sig kan få hjälp av en god man. I uppdraget kan det ligga att sköta ekonomin och se till att klienten får den samhällsservice den har rätt till. Arbetsinsatsen kan vara både tung och krävande, ändå saknas det helt regler kring hur många klienter en god man får ha.

–Det här är lekmän som sammantaget förvaltar oerhört mycket pengar åt sina huvudmän. Men inget lagstöd finns för antalet uppdrag, säger Siv Palmgren, ordförande i Föreningen Sveriges Överförmyndare.

Risk för missbruk

Hur många uppdrag landets gode män i genomsnitt har är det ingen som vet. Men en koll som TT har gjort i de tre största städernas kommuner visar att ett 60-tal gode män har fler än 20 uppdrag. Den som har flest, en god man i Stockholm, har 67.

Med många klienter kan risken för missbruk öka. Ett aktuellt exempel rör en god man i Helsingborgsområdet som under flera år förskingrade miljontals kronor från sina huvudmän. Men kommunen blir också väldigt sårbar när man lägger ett stort antal uppdrag på en och samma person.

–Om denne flyttar står kommunen plötsligt utan ställföreträdare för väldigt många, säger Maria Harderup Lerstorp, jurist vid länsstyrelsen i Skåne.

Kräver gräns

En särskilt utsatt grupp i sammanhanget är ensamkommande flyktingbarn som ofta behöver mycket stöd. Rädda Barnen har därför krävt en begränsning av hur många uppdrag en god man kan ta på sig.

–En nationell rekommendation vore bra, säger handläggaren Camilla Sjödahl.

Frågan har utretts flera gånger, men någon absolut gräns är i princip omöjlig att sätta, enligt dem som kan frågan.

-Varje ärende är så specifikt. En god man kan ha 25 uppdrag av enklare art, en annan kanske bara har tid med ett betydligt mer krävande, säger Eva von Schéele, jurist på Sveriges Kommuner och Landsting.

Klagomål ökar

Samtidigt klagar allt fler i dag på att systemet med gode män inte fungerar. På fem år har antalet klagomål till justitieombudsmannen på överförmyndarna, som ska övervaka de gode männen, nästan fördubblats – från 45 till 80.

–Till stor del är det en resursfråga. I många kommuner är överförmyndarverksamheten väldigt osynlig. Det är oerhört olyckligt för i slutändan är det människors rättssäkerhet det handlar om, säger Siv Palmgren.

Riksrevisionen har tidigare riktat skarp kritik mot hur kontrollen av överförmyndarna fungerar.

–Om jag har en god man som inte sköter sig är chansen att detta ska uppmärksammas oerhört varierande beroende på var i landet jag bor. Vissa länsstyrelser hittar många fel, andra hittar nästan inga alls. Det är en signal som behöver tas på allvar, säger revisionsdirektör Elisabeth Carlsund.