Det har redan börjat spekuleras i om de långtgående kravlistorna från Annie Lööf och Jan Björklund egentligen mest ska ses som en förevändning för att de nästa vecka ska kunna rösta nej till Stefan Löfven.
Genom att ställa omöjliga krav på Löfven tvingar de honom i praktiken att säga nej och efter det återvänder de till Ulf Kristersson för att släppa fram honom som statsminister.
Så kan det förstås vara, men en sådan händelseutveckling skulle samtidigt innebära en förödande svekdebatt gentemot såväl Annie Lööf som Jan Björklund. De har med all tydlighet slagit fast att de aldrig kommer att släppa fram en regering som behöver Sverigedemokraternas aktiva stöd. Skulle de plötsligt byta fot i den frågan skulle både Lööf och Björklund ha svårt att överleva politiskt.
Kravlistorna ska ses ett annat perspektiv
Om det nuvarande försöket att bilda regering ändå misslyckas innebär det snarare att ett extraval framstår som alltmer oundvikligt. Om Annie Lööf och Jan Björklund säger nej till både Löfven och Kristersson lär det inte finnas någon annan utväg.
Centerpartiets och Liberalernas digra kravlistor ska därför kanske ses i ett annat perspektiv. Just nu faller den borgerliga Alliansen samman inför öppen ridå. Ett 14 år gammalt samarbete som de medverkande partierna investerat både politik och trovärdighet i.
Väljer två av allianspartierna att börja samarbeta med den historiska ärkefienden Socialdemokraterna återstår förstås ingen allians. Det innebär också en betydande positionsförflyttning av både Centerpartiet och Liberalerna, som ju gick till val på att Alliansen skulle bilda regering.
När de nu tar det avgörande steget för att i stället närma sig Stefan Löfven försöker de dölja det i ett inferno av hårda krav.
Om förhandlingarna sedan skulle spricka kan de hålla fast vid de politiska utfästelser de slagit fast i sina kravlistor.
Inte ens Reinfeldt gick med på de här kraven
Frågan är om de ens själva tror att de kan få igenom alla sina krav? Liberalerna kräver avskaffad värnskatt, men faktum är att det gick inte ens Fredrik Reinfeldt med på under åtta år i regeringsställning. Centerpartiet kräver också slopade turordningsregler, något som Reinfeldt också sa nej till under regeringsåren.
Centerpartiets och Liberalernas kravlistor ska nog snarare betraktas som utgångsbud. Även om Annie Lööfs uttalanden häromdagen var motsägelsefulla var Jan Björklund desto tydligare idag: Nu stundar förhandlingar för att få igenom så mycket som möjligt av den egna politiken.
Och att Socialdemokraterna är beredda att acceptera en hel del av deras krav är fullt naturligt. Stefan Löfven vet att han måste ha Centerpartiet och Liberalerna på sin sida i en statsministeromröstning. Det är därför de idag kan få så stort inflytande.
Löfven förmodligen villig att gå långt
Valresultatet har förflyttat tyngdpunkten åt höger i svensk politik och en S-regering som stöds av Centerpartiet och Liberalerna kommer självfallet att föra en mer marknadsliberal politik än en S-regering som samarbetar med Vänsterpartiet.
Frågan är dock hur långt Socialdemokraterna är beredda att gå i sina kompromisser? Stefan Löfven själv är förmodligen villig att gå mycket långt för att sitta kvar som statsminister. Ytterst blir det här dock ett beslut för partiet. Och flera av kraven som Annie Lööf och Jan Björklund fört fram är svårsmälta för Socialdemokraterna, det handlar inte minst om arbetsrätten, lägre ingångslöner och en mer marknadsanpassad hyressättning.
Upp till bevis för Löfven
Sedan har du den andra delen av detta läggpussel. Om Löfven kommer överens med Lööf och Björklund, då måste han också förankra detta hos Miljöpartiet. De kommer också att ställa krav på Stefan Löfven för att få sina hjärtefrågor tillgodosedda. När detta är klart står Jonas Sjöstedt på tur. Utan Vänsterpartiets röster kan Stefan Löfven glömma statsministerposten.
Så utan tvekan står Stefan Löfven inför sitt livs svåraste förhandling. Närmar han sig Centerpartiet och Liberalerna, riskerar han att förlora Vänsterpartiet. Skulle han lyssna för mycket på Jonas Sjöstedt riskerar han att stöta bort Annie Lööf och Jan Björklund.
Löfven har ofta framställt sig som en skicklig förhandlare. Nu är det upp till bevis.