1 300 polisanmälningar, från januari till september i år, har kodats med en hedersmarkering. Men var fallen hamnar är väldigt olika. Beroende på om anmälan rör till exempel misshandel, hot eller barnfridsbrott kan de landa hos olika myndigheter. Det här har gjort att den samlade kompetensen om hedersrelaterade brott är spretig, och skiljer sig markant från olika enheter inom polisen.
Få fall leder till åtal
Att få en hedersutsatt person att våga gå mot sin familj och anmäla, vittna och lämna är svårt.
– Om jag anmäler, oavsett om de hamnar i fängelse, kommer jag ändå jagas hela livet av mina farbröder, säger en flicka som SVT följt i hedersgranskningen.
Hilda Ramsten berättar att polisanmälningar ofta följs av långa processer där ungdomar behöver landa i ett beslut. För polisen kommer ofta ingen vart utan att personen vill vara med.
– Det finns en annan dimension som jag hört flera ungdomar uttrycka. De menar att det nästan är tryggare att vara i våldet, i familjen, för då har man kontroll över vad som händer, vem som vet vad, vad som är på gång.
Dessutom dokumenteras vittnesmålen polisen får in i olika PM. Detta avskräcker många, som är rädd att familjerna ska kunna utläsa att flickorna vittnat när förundersökningar eller domar släpps.
– Jag antar att det skulle vara möjligt att titta på sekretesslagstiftningen. Det kanske går att skapa regler som skapar en bättre sekretess och att man inte måste lämna ut allting alltid. Det måste vi inte nu heller, men det kanske går att gå längre med sekretesslagstiftning, säger Hilda Ramsten.
– Det vore ju önskvärt om det skulle spela en roll i de här ärendena.
Viktigt att lyssna på de som utsätts
Hon menar att det därför är väldigt viktigt att vi börjar lyssna på de som utsätts.
– Det händer ju att man väljer att istället ta sig hem på egen hand. Det här tror jag att myndigheterna kan vara ganska dåliga på att förstå.
