Ett Natomedlemskap innebär inte på något sätt att svensken kan luta sig tillbaka.
I en delvis maskerad bilaga till ÖB:s militära råd till regeringen beskriver Försvarsmakten hur säkerhetsläget förändras vid ett förverkligat medlemskap.
I skrivelsen konstateras på första raden att ”ett svenskt Natomedlemskap medför ett väsentligt förbättrat militärstrategiskt läge för Sverige. Eventuella angrepp från Ryssland mot svenskt territorium bedöms inte kunna bli lika omfattande som tidigare”.
Försvaret: Ökad risk för hybridangrepp
Men baksidan av myntet är att Ryssland, enligt försvarets bedömning, i stället kan komma att skruva upp konfliktnivån när det gäller hybridangrepp. Det vill säga fientliga gråzonsåtgärder som cyberattacker och sabotage mot infrastruktur.
I skrivelsen uppger försvaret att ”risken ökar för påverkansoperationer och andra aktioner under gränsen för väpnat angrepp”.
I en situation där kriget spritt sig i Europa ökar dessutom risken för att svenskt territorium får utstå attacker från luften, eller som det uttrycks i bilagan till det militära rådet: ”risken ökar för att luftangrepp mot svenskt territorium sker med fjärrstridsvapen som kryssnings- och ballistiska robotar och obemannade farkoster”.
En robotattack mot ett Natoland skulle givetvis ses som ett angrepp på hela alliansen och utlösa Natos artikel 5 om kollektivt försvar.
Men det innebär inte att soldater från allierade länder per automatik rullar in till Sveriges hjälp. Alla åtgärder i Nato ska först förankras politiskt i alliansen, eller som Försvarsmakten skriver: ”Aktivering av Natos kollektiva försvar kräver politiska beslut och sannolikt även tid för omgruppering av styrkor till rätt operationsområde. Detta innebär att varje medlemsstat initialt förväntas kunna möta ett angrepp enskilt”.
Då kan Rysslands förmåga vara återställd
Vilken är då sannolikheten att Ryssland över huvud taget gör något riktat mot Sverige? Ingen kan förutse den ryska politiska ledningens intentioner, eller hur det säkerhetspolitiska läget ser ut i Europa i framtiden.
Men en fingervisning kan finnas i hur Försvarsmakten bedömer Rysslands militära utveckling i skuggan av landets anfallskrig i Ukraina.
• Under de kommande fem åren ”bedöms inte Ryssland ha förmåga att genomföra ytterligare offensiva markoperationer i närområdet”. I stället handlar hotet om hybridkrigföring, ”insatser med långräckviddiga vapen” och attacker från det ryska flygvapnet och marinen som båda är intakta.
• På 5-10 års sikt befarar Försvarsmakten att Ryssland kommer att kunna återta ”flera prioriterade förmågor” men landets försvarsmakt bedöms fortfarande vara sargat av sanktioner och förluster i Ukraina.
• På längre sikt, mer än tio år framåt i tiden, bedömer Försvarsmakten att Ryssland fullt ut kommer kunna återta de förmågor som fanns innan invasionen av Ukraina.