Orust, Båstad, Värmdö och Arjeplog är några av kommunerna som önskade en tillfällig lagändring för att få rätt att neka boende i andra kommuner hemtjänst.
I vanliga fall har kommunerna skyldighet att erbjuda hemtjänst när de får en förfrågan. Om inte beslutet verkställs och om Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) väljer att agera kan det innebära en särskild avgift på max en miljon kronor för kommunerna.
Socialminister Lena Hallengren har i en kommentar till SVT Nyheter förklarat beslutet med att lagändringen är komplicerad och att hon fått signaler om att kommunerna löst situationen genom dialog.
Beslutet läggs på bosättningskommunen
Det är också den lösningen som Sveriges kommuner och regioner nu föreslår. I korthet innebär det att kommuner som får in ansökningar om hemtjänst på annan ort ringer upp och frågar vilka möjligheter kommunen har att bistå. Svarar semesterkommunen att läget är för ansträngt skickas inte någon begäran.
Därmed finns ingen verkställighet att neka, pröva eller sanktionera. Men det kan också innebära att enskilda får svårt att pröva sin sak, eller att vissa kommuner framöver kommer att få hantera mängder av överklaganden som inte rör dem från början.
Enligt SKR har ett flertal kommuner sagt att de kommer att hantera ärenden på det sättet. Vissa kommuner har uppgett att de kommer att kontakta den som önskar hemtjänst i sin sommarbostad för att försöka övertala dem att stanna hemma. Om det inte går kommer kommunen att gå vidare med en begäran.
Tänjer på lagen
Greger Bengtsson på Sveriges kommuner och regioner säger att man är medveten om att förfarandet tänjer på lagstiftningen, men att man inte sett någon annan lösning.
– Vi uppmuntrar inte någon att bryta mot lagen men vi har förståelse för att man hamnar i de här lägena, säger han.
Therese Bäckman som forskar om offentlig rätt på Göteborgs universitet tycker att det rör sig om problemlösning som väcker många intressanta rättsliga frågor.
– Det är förstås en åtgärd som kommunerna kan använda för att hindra smittspridning, men man använder lagstiftningen på ett sätt som man inte tänkt från första början. Frågan är hur mycket problemlösning vi kan acceptera innan det blir rättsosäkert för individen, säger hon.