Skarven är inte en invasiv art och har varit en del av den europeiska faunan i tusentals år. Däremot är skarven en flyttfågel som från och med vårmånaderna etablerar kolonier och häckar innan det är dags för flytten till sydligare breddgrader under sensommar och höst.

Tvingas bort olagligt

I bland etableras kolonierna nära bebyggelse, varpå skyddsjakt i vissa fall beviljas av Länsstyrelsen. I andra fall tar människor emellanåt lagen i egna händer och fördriver fåglarna med den frätande avföringen som får växtlighet att brytas ned.

– Träden dör och bryts ner. Då utnyttjar tex skalbaggar, spindlar och svampar det. De bryter ned träden och det uppstår en annan form av djurväxtliv. Under den processen växer det upp buskskikt, grässkikt och nya träd, säger Claes Kyrk, ornitolog och verksam i Stockholms ornitologiska förening.

Biologisk mångfald

När skarvarna lämnar en plats grönskar den så småningom igen, just på grund av deras närvaro som hjälpt en annan biologisk mångfald att växa fram. Men det går inte alltid fridfullt till.

– Den skyddsjakt man håller på med i Sverige kan jag inte säga minskar populationens storlek, däremot leder det till att fåglarna flyttar runt, det blir som en karusell, säger Claes Kyrk, och fortsätter:

– Det finns andra faktorer som reglerar dem hårdare än skyddsjakt. I södra Östersjön har man fiskat sönder torskbeståndet så man har därför enormt mycket tånglake, spigg och strömming, och då ser man att kustlevande fågelarter haft en positiv utveckling för att de äter småfisk.

– Vad kommer hända med ägg och fågelungar om de finns kvar på Kastellholmen?

– Äggen kommer hackas sönder av andra fåglar och om de kläckts kommer fågelungarna frysa ihjäl, stekas av solen eller bli uppätna av andra fåglar, säger Claes Kyrk.