Den dömda Landskronakvinnan tog med sin son till IS – i tre år uppehöll de sig i IS-kontrollerade områden i Syrien och ungefär lika länge i kurdiska fånglägren al-Hol och al-Roj. Foto: Polisens förundersökning/AFP

Krigsbrottsutredningen mot utpekade IS-kvinnan nedlagd

Publicerad

Den Landskronakvinna som dömts till fängelse för att ha tagit sin son till terrorgruppen IS i Syrien är inte längre under utredning för krigsförbrytelser.

– Den misstanke som finns gick inte att leda i bevisning, säger Reena Devgun på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.

När kvinnan och hennes barn landade på Arlanda i november förra året, efter mer än sex år i Syrien, frihetsberövades hon omedelbart misstänkt för grov egenmäktighet med barn. Samtidigt delgavs hon misstanke om krigsförbrytelser – ett ärende som hon dock aldrig begärts häktad i.

Kvinnan dömdes i både tingsrätt och hovrätt till tre års fängelse för grov egenmäktighet med barn för att sommaren 2014 ha tagit sin då tvåårige son till Syrien utan barnets pappas medgivande. Pappan, som hade delad vårdnad, fick därför inte träffa sitt barn på över sex år.

Samarbete med Skånepolisen

Samtidigt fortsatte utredningen om krigsförbrytelser, ledd av kammaråklagare Reena Devgun på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Men förra veckan fattade hon beslut att lägga ner den utredningen.

– Jag kan inte kommentera närmare i detalj vad misstanken består i men den gick inte att leda i bevis, säger hon till SVT.

Dock, menar Reena Devgun, har utredningsinsatserna i krigsbrottsutredningen haft betydelse för målet om egenmäktighet med barn.

– Det finns vissa gemensamma utredningsåtgärder, bland annat gällande bevisningen från USA.

Landskronakvinnan har nekat till alla anklagelser.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer