Ettåriga Holly Burston är både brittisk och svensk medborgare. I Storbritannien har hon två föräldrar, i Sverige har hon en.

Familjen bor i Malmö, men när mammorna Debbie och Anna Burston skulle bilda familj åkte de till Danmark för att insemineras där. Det tog två år för Anna att bli gravid, 2016 föddes dottern Holly.

Hennes mammors hemländer, Storbritannien och Sverige, har olika syn på vem som är Hollys juridiska förälder.

LÄS MER: Olika regler för hetero- och homosexuella föräldrar

Enligt brittisk lag är både Anna och Debbie Hollys juridiska föräldrar, men i Sverige är det bara Anna som räknas som Hollys mamma. När Debbie skulle registreras som förälder här hemma avslog Skatteverket ansökan med hänvisning till föräldrabalken.

”Hon ska inte behöva adoptera”

Sverige har inte könsneutral föräldraskapspresumtion och den kvinnan i ett lesbiskt par som inte bär på barnet måste adoptera det för att bli juridisk vårdnadshavare – även om kvinnorna är gifta. När gifta heterosexuella par får barn räknas mannen automatiskt som barnets far. Juridiken har orsakat både krångel med administration och stress för familjen Burston som nu vänt sig till DO som kommer att stämma Malmö stad.

– Vi tycker inte Debbie ska behöva adoptera. Hon är ju Hollys vårdnadshavare i England. Det är ledsamt att behöva lägga ner tid på detta, men om man bara gör som man blir tillsagd blir det ingen förändring, säger Anna Burston.

LÄS MER: ”Föräldrar får oroa sig för juridiken istället för att koka välling”

Paret har än så länge inte stött på ”några betungande problem” med att Holly har en vårdnadshavare, eftersom Holly är så liten, säger Anna Burston.

– Men om det skulle hända mig något skulle det bli en process kring vårdnaden och även om det är troligt att Debbie skulle få den så småningom skulle Holly vara skyddslös ett tag och inte ha någon.

Problemet är framförallt att lagen behandlar gifta heterosexuella och homosexuella föräldrapar olika, menar Anna Burston.

– För homosexuella par tycker man plötsligt att genetiken är så viktigt. Det sätter barnet i en tråkig situation. Vi tycker att det känns förjävligt.

LÄS MER: RFSL: Borde göra mer för män som vill ha barn

”Barnen får ett sämre skydd”

Sara Svegin Öhman, sektionschef på familjerättsbyrån, säger att handläggarna alltid följer lagstiftningen och Socialstyrelsens handbok, där det framgår hur ärenden ska handläggas.

-  Jag har full förståelse för hur besvärligt och krångligt det är för flickan och familjen. Socialstyrelsens handbok är framtagen utifrån gällande lagstiftning. Om det finns frågetecken kring detta, är det bra att det utreds.

LÄS MER: Utredare säger nej till surrogatmödraskap

Det är inte ovanligt att samkönade föräldrar som flyttar från ett annat land till Sverige upptäcker att de här förlorar det juridiska föräldraskapet eftersom Sverige inte har en könsneutral föräldraskapspresumtion. Det innebär att de måste adoptera sitt eget barn. Trots att det oftast brukar gå att rätta till så småningom orsakar det onödig stress för familjerna, säger Anna Galin på RFSL.

– Det blir ett glapp för barnet att man inte har båda föräldrarna direkt. Barn till samkönade par får ett sämre skydd än barn till olikkönade par.

”En god vilja men det går långsamt”

En stor majoritet i riksdagen är för en förändring och modernisering av familjelagstiftningen, bland annat med en könsneutral föräldraskapspresumtion, men det går långsamt. Frågorna utreds fortfarande trots att en utredning redan 2007 kom fram till att den biologiska moderns fru automatiskt anses vara barnets förälder.

– Det finns en god vilja, men man hittar små anledningar att skjuta upp det hela tiden, till exempel anses det biologiska viktigt vilket inte är lika viktigt för olikkönade par.