– Det kan hänga ihop med en samhällstrend att dagens ungdomar gärna vill styra över sin egen tid och är kanske inte lika pigga på att träna på exakt utsatta tider. Man kanske hellre väljer att gå till gymmet och träna de tider som passar en själv, säger Mats Fredriksson, ordförande i KFUM Katrineholms IF.
Katrineholms idrottsförening har under tio år tappat över 2000 basketspelande tjejer. Av de som är kvar har flera funderat på att sluta.
– Jag har inte bestämt mig för att sluta men jag tänker tanken ibland, säger basketspelaren Sandra Radulovic. Hennes lagkompis håller med.
– Jag har velat sluta. Det känns som att man inte har tid för annat när man tränar och jag kanske vill göra något annat än att träna på kvällarna, säger Rebecka Schröder.
Få kommuner lyckas locka tjejer
Tjejer idrottar mindre idag än för tio år sedan och det största tappet har varit i Katrineholm, följt av Flen och Eskilstuna. Men Strängnäs och Trosa sticker ut. Här har fler tjejer börjat hålla på med idrott. Innebandyklubben Trosa Edanö har gjort en medveten satsning för att behålla tjejerna.
– För några år sedan bestämde sig styrelsen för att fördelningen av halvtider, möjligheten att spela turneringar och serier skulle bli lika mellan killar och tjejer. Vi såg att det fanns en skillnad där de bästa halvtiderna gick alltid till killagen och tjejerna fick ta det som blev över, berättar Patrik Lidström, ungdomsledare i Trosa Edanö Innebandyklubb.
Under en tio års period har innebandyklubben lyckats värva närmare 2000 tjejer.
– Det är en ganska stor förening för en sådan liten stad och det har blivit stort bland både tjejer och killar. Jag tror att man vill vara med sina kompisar och då sprider sig intresset fort, säger innebandyspelaren Klara Berglund.
Innebandy går mot strömmen
Kanske är det inte så konstigt att Katrineholm tappar sina baskettjejer medan Trosa värvar allt fler tjejer till innebandyn. Basket är nämligen den stora lagidrotten som minskar mest bland unga i landet och innebandy är tvärtom sporten som går mot strömmen och ökar antalet deltagare.
Men det krävs även inom innebandyn att föreningarna jobbar aktivt med att behålla tjejerna. De flesta som hoppar av gör det i tonåren. Ofta för att gymnasiet ska komma i första hand.
– En del i det hela är att se till att det finns sjyssta möjligheter för tjejerna att träna under bra tider så att de hinner pendla, komma hem, käka och komma iväg för att träna. Vi har tankar på att öppna upp en träning en gång i veckan för de som inte har höga ambitioner så att även de kan fortsätta att köra innebandy. Och när de har hittat en struktur i gymnasiestudierna och kommer på att de vill öka ambitionsnivån så ska kunna komma tillbaka, säger Patrik Lidström.