Parkeringsrutan är tom. Aska från den utbrända Volvon har färgat asfalten.

På kvällen den 13 augusti stod bilen med glastak här i Västra Frölunda i sydvästra Göteborg. Den var inköpt tre månader tidigare av Ismet Iljazi och hans sambo.

Men så hörde de vrålen genom sitt köksfönster. Utanför såg de unga skrikande män som maskerat sina ansikten. De ville att de boende skulle se på.

Sedan slog de sönder flera bilrutor, hällde ner bensin på sätena, och tände på.

– Det här är en kränkning, säger Ismet Iljazi.

Blicken är allvarligt bekymrad. Rädslan har spridit sig som en infektion, inte bara hos honom. Grannar har berättat för honom att de överväger att beväpna sig. För att kunna skydda sig om gängen kommer tillbaka.

Det bevisar att de fåtal kriminella som ligger bakom attentatet och lever på att sprida skräck och fruktan, segrat. Deras markering till hederliga medborgare – och polisen – är tydlig:

”Vi är här – och ni ska passa er för oss”.

”Vi ser inget. Vi hör inget”

Knappt hade röken hunnit lägga sig när flera partiledare var på plats. Beklagade och lovade hårdare tag.

Frågan är om de lovar mer än de kan hålla.

Poliser jag träffar i de utsatta områdena är övertygade om att valfläsket kommer att falla platt. Politikerna måste på allvar förstå den normförskjutning som på senare år skett i våra särskilt utsatta områden. Det finns 23 sådana, de allra flesta i storstäderna.

En polis berättar hur ett möte med ett barn i lågstadiet kan se ut i ett sådant problemområde, där kriminella nätverk och klanstrukturer ofta står för den parallella rättsstrukturen.

”Vi ser inget. Vi hör inget”.

Så låter åttaåringar.

Vad ska polisen och socialtjänsten göra åt polisföraktet?

10.000 nya poliser

Alla poliser jag pratar med skriker efter mer resurser. De vill kunna vara mer närvarande där struliga ungdomar skolas till yrkeskriminella, för att tidigt kunna bryta deras dåliga bana.

Nu utlovas 10 000 nya poliser närmaste åren.

Men det räcker inte.

När poliserna blir fler kommer rimligen fler kunna gripas för brott. Då behöver busarna kunna omhändertas och eventuellt åtalas. Men socialtjänsten och åklagarmyndigheten är också i behov av kraftiga förstärkningar för att orka med arbetsbelastningen.

Henrik Jagerstål, områdespolis i bland annat Västra Frölunda, tar som exempel att han genom privat engagemang, tillsammans med socialtjänsten, äntligen fått beslut om att en ungdom i gängmiljön ska tvångsplaceras på ett låst SiS-boende.

Men där finns ingen plats. Över hundra står i kö före.

– Det är jävligt frustrerande, för vi ser att det kommer att gå åt helvete för honom, säger han.

Sju dödsskjutningar sedan 2012

Utmaningen för polisen är att skapa förtroende, och då måste de lösa de grova brott som sker i dessa områden. Budskapet är inte särskilt uppmuntrande när åtskilliga dödsskjutningar i våra storstäder fortfarande är olösta. I Västra Frölunda har sju unga män dödats i gängrelaterade skjutningar sedan 2012. Alla morden är ouppklarade.

”Så dåligt är det”, konstaterar en polis i området.

Ja, det ser inte alls bra ut.

Nu är det upp till bevis om polisen lyckas lösa bilbränderna åtminstone.

Så att Ismet Iljazi, hans grannar och alla andra som är oroliga för sin säkerhet i Västra Frölunda, kan känna sig trygga igen. De behöver veta att stadsdelen är deras.

Och inte under gängens kontroll.