Få hade hade nog sett att det skulle bli gula trafikvästar som kan få den franske presidenten att förlora färgen. Men efter att Emanuel Macron lamslagit både den politiska högern och vänstern i förra valet var rekylen mot honom tvungen att komma från ett annat håll.
Utan något större politiskt motstånd i parlamentet har president Macron kunnat styra och ställa i Frankrike efter eget huvud. Han har gjort stora förändringar av landets arbetsmarknad, gjort det lättare att anställa – och att säga upp. Inte ens de största protesterna jag varit på i Paris har lyckats skaka om honom. Än mindre fått honom att vika ner sig. Fackföreningsrörelsen han haft emot sig har varit splittrad, och flera gånger har jag upplevt deras besvikelse över att inte fler dök upp på gatorna.
Det som nu händer är något annat. De gulas budskap sätter kniven mot presidentens ömmaste punkt – att han upplevs fjärran från människors vardag. Hur ska man kunna tänka på slutet på planeten, när man inte har så det räcker till slutet på månaden? frågar de sig. Folk märker att bensinpriset stiger när miljöskatterna höjs, men ännu inte de nya jobben som skulle komma. Medan Macron lovade att liberalisera och samtidigt öka tryggheten, upplever många fransmän att bara det första löftet blev av.
Det är för tidigt att prata om en gul revolution, men det verkligt spännande med den här rörelsen är att den inte tillhör något parti. Genom att ta på sig en gul trafikväst lämnar man partipolitik bakom sig, vare sig man röstat vänster, långt ut åt vänster, höger eller längst ut till höger. Här ryms alla missnöjda.
En rörelse som varken är höger eller vänster. Vänta, detta har man ju hört någon annanstans. Macron var presidentkandidaten som var varken höger eller vänster – ”ni droite, ni gauche”. Hans framgång låg i att inte kunna bli stämplad som varken det ena eller det andra. Nu möter han själv en rörelse som inte låter sig stämplas.
Det återstår att se med vilken uthållighet de gula västarna kan fortsätta blockaderna mot bränsletransporter och köpcentrum. Tankar finns på att stöpa om den till en politisk rörelse. På båda ytterkanterna finns stort intresse av kraften i de gula västarna. Men kanske är det så länge den förblir fri från partipolitik som den är farlig för presidenten. Precis som han var farlig för sina motståndare så länge han inte behövde visa färg.