Visst var det en uppvisning av moraliska principer. USA med sina allierade Storbritannien och Frankrike har på olika sätt sagt samma sak. En absolut gräns har överträtts. De ansåg sig ha bevis för att Bashar al-Assad-regimen stod bakom kemgasattacken mot civila i Douma för en vecka sedan.
Att använda kemvapen är fullkomligt oacceptabelt och får aldrig normaliseras. Det har president Macron, premiärminister May och president Trump varit ense om.
Tjänar även egna syften
Men anfallet tjänade också ledarnas andra syften, mer egoistiska än att skydda Syriens lidande befolkning. Premiärminister Theresa May sa i sitt Twitter-sända tal i natt att hon vill markera att nervgas inte hör hemma på brittiska gator lika lite som i Syrien. Det är en markering mot Ryssland som hon anklagar för att ha förgiftat den ryska dubbelagenten Skripal och hans dotter i Salisbury.
President Trump behöver också visa sig militärt handlingskraftig med adress Nordkorea. Budskapet är tydligt. Om USA säger att en absolut gräns har passerats så får det konsekvenser. ”Mission accomplished” twittrade president Trump ut när han vaknade på lördagsmorgonen och kallade anfallet på Syrien för ” perfekt”.
I Storbritannien var det bara 20 procent av britterna som stödde att May sa ja till att delta i anfallet mot Syrien. President Trump är mycket impopulär i Storbritannien och flera ledande opinionsbildare menar att det är orimligt att britterna ska ge sig stöd till den oberäknelige presidenten.
Sår från Irakkriget
I Storbritannien har såren ännu inte läkt efter att Tony Blair 2003 inhämtade underhusets tillstånd till att anfalla Irak tillsammans med USA och dåvarande amerikanske presidenten Bush, ett anfall som motiverades av uppgifterna att Irak hade massförstörelsevapen, något som i efterhand inte kunnat bevisas.
Den här gången valde May att använda sin lagliga rätt att fatta beslut utan att ha lyssnat på de folkvalda. Hon ansåg att alla diplomatiska medel var uttömda. Sannolikt hade parlamentet satt stopp för det brittiska stödet till Trump, ett nederlag som hon med sin bräckliga minoritetsregering inte har råd med. Labourledaren. Jeremy Corbin var snabbt ute med kritik och sa att bomber varken kommer att rädda liv eller skapa fred.
Frankrikes president Macron åtnjuter ett stabilt stöd i parlamentet men valde också att anfalla utan att konsultera de folkvalda, något den franska författningen ger honom rätt till. I veckan kommer både han och May att hålla anföranden i sina respektive parlament.
Skuldfrågan central
De kommer att bli hårt ansatta i bevisfrågan, hur kan de vara så säkra på att det är Assadregimen som ligger bakom kemgasattacken?
Ryssland utnyttjar skickligt den osäkerhet som finns kring själva skuldfrågan, det vill säga vem stod bakom kemgasattacken. Om Ryssland har rätt i att det inte var Assadregimen så har ryssarna rätt i att anfallet bröt mot internationell rätt.
Det kommer i så fall försvaga Macrons, May och Trumps ledarskap på hemmaplan. Redan inatt var Ryssland ute och jämförde Theresa Mays stöd till Trump med Tony Blairs impopulära stöd till anfallet i Irak.
President Trump har länge letat efter något som kan förena USA. För honom är anfallet mot Syrien ett välkommet avbrott efter en katastrofal inrikespolitisk vecka.
Även om det finns kritiska röster att inte heller han konsulterade kongressen så är det flera av hans största kritiker som senatorerna John McCain, republikan och Elisabeth Warren, demokrat, kommenterat och sagt att det planerade, återhållna anfallet på Assad var en rimlig handling
Låst i FN
Istället för att fullfölja förhandlingarna i FNs säkerhetsråd valde alltså de tre länderna att natten till lördagen anfalla strategiska mål i Syrien. Alla försök att med fredliga medel enas om inspektion i Syrien och hur man ska avväpna Assadregimen på deras kemvapen hade fallit platt i FN:s säkerhetsråd.
Genast efter anfallet bröt kampen ut om att tolka vad som hänt och beskriva konsekvenserna. På den syriska regimens Twitterkonto la man ut en filmsekvens där en till synes obekymrad Bashar al- Aassad på lördagmorgonen promenerar till jobbet i Damaskus.
Både Ryssland och Syrien uppgav att man skjutit ner ett 70-tal robotar innan de nådde sina mål och att alliansen därmed misslyckats med det man velat uppnå.
Ordkrig väntar
Men när det blev ljust i Syrien och de första bilderna kablades ut så talade de ett annat språk. Syriska regimens forskningscenter utanför Damaskus var totalförstört och USA hävdar att i princip ett hundratal robotar nådde sina mål och förstört anläggningar med koppling till Assad-regimens olagliga kemvapenprogram.
Ord står mot ord, precis som i skuldfrågan om vem som stod bakom kemgasattacken förra veckan.
Om det skulle visa sig att Assadregimen inte stod bakom kemgasattacken, kommer Ryssland kunna få rätt i att anfallet bröt mot folkrätten , eftersom inga av de tre länderna själva blivit anfallna eller behöver handla i självförsvar.
Ordkriget kommer nu pågå i FN och de redan frostiga relationerna i säkerhetsrådet har hamnat på fryspunkten. Världen ser ut att än en gång ha trätt in i ett kallt krig mellan världens stormakter. Frågan är vem som kan få parterna att närma sig varandra? Spänningstillståndet är fortsatt farligt.