Telefonen ringde tidigt i morse. Min fru hade fått ett samtal från Jakarta. En vän sökte mig. ”Bomber utanför mitt kontor, sju i rad och en massa skottlossning. Det här är vansinne!”, löd hans korta meddelande. 

Det som många hade fruktat har nu hänt. Ingen indonesier jag känner är dock förvånad idag. Arga och ledsna, visst, men inte förvånade. Inte heller platsen för bomberna förvånar.

Jag har själv många gånger vandrat nedför Jalan Thamrin, besökt shoppingcentret Sarinah och tagit en kopp på Starbucks där minst en av bomberna exploderade. Det är säkert ingen slump att förövarna riktat in sig på en av de mest välbesökta platserna i hela stan, som för att visa att ”Vi kan attackera er här, mitt i hjärtat”.

Ökad polarisering

Indonesien har en lång historia av liknande attacker bakom sig och ett skäl till att dagens attack inte var oväntad, enligt många av dem jag talar med, är att man kunnat skönja en tilltagande hårdhet i landet den senaste tiden.

Precis som här hemma har till exempel debatten svallat när det gäller indonesier som anslutit sig till IS. Indonesien är det land i världen som har störst muslimsk befolkning och IS framfart har, vare sig man vill eller inte, lett till en ökad polarisering mellan dem som vill att islam ska ha större inflytande i den indonesiska vardagen och dem som önskar ett mindre inflytande.

Just den konflikten har Indonesien och alla indonesier i och för sig tvingats brottas med ända sedan den unga nationen skapades i slutet av fyrtiotalet men den har hårdnat under de tio år jag, till och från, vistats i landet. Jag har sett tidigare vänner bryta med varandra. Skiljelinjen är tydligare, debatten hetare.

”Rädsla finns inte i vår ordlista”

Samtidigt som arbetet nu pågår med att försöka få fram vilka som ligger bakom bomdåden fylls sociala medier av kommentarer där indonesier väl medvetna om den här sprickan nu gör allt de kan för att terroristerna inte ska vinna.

Under #KamiTidakTakut, på svenska ”Vi är inte rädda”, uppmanar de nu sina landsmän att stå upp och inte drabbas av panik. 

”Du terrorist.. räddsla finns inte i vår ordlista”, ”Hela idén med terrorism är att sprida terror, att göra oss rädda. Men tillsammans, med Gud, är vi oslagbara” är ett par exempel.

”Sluta visa bilder på förövare och offer. Visa istället hur polisen försöker besegra förövarna”, lyder en annan kommentar.

Frågan är då hur djup den oro och den rädsla som nu ändå har Indonesien i sitt våld kommer att sätta sig? 

Svaret på det ligger säkert i nästa fråga: Var det här en enskild attack eller kommer den att följas av fler?