När det kommer till Iran och iranier som befinner sig utanför landets gränser finns många teorier. Och för varje gripande som sker blir teorierna fler och invecklade snabbt. Det skapar en slags osäkerhet som leder till sanningar, som i sin tur leder till rädsla. Men riktigt helt orimliga är de inte heller.
Och kanske är det just den oberäkneligheten som diktaturer vill ska existera. Det finns inget rätt svar utan man håller människor ständigt på tårna. Därför kan en oro finnas att en resa till att besöka släktingar eller annat, blir en resa med livet som insats. Är det då värt det?
Oberäknelighet som strategi
Särskilt utsatta är de personer med dubbla medborgarskap. Iran erkänner endast ett medborgarskap och de som reser in i landet med ett iranskt pass ses inte som något annat än just iranier. Därför blir gripanden av dessa personer en intern angelägenhet från Irans perspektiv. Oavsett om det pass du har utöver det iranska, är något du fått i vuxen ålder eller fötts med.
Ett exempel är fallet med KI-forskaren Ahmadreza Djalali. Han hade rest in och ut från Iran vid flera tillfällen, men den resan han gjorde i 2016 kan komma att bli hans sista. Han står dömd inför döden, anklagad för spioneri. Skyddet som den svenska staten gav Djalali genom ett svenskt medborgarskap har uteblivit.
Internationella människorättsorganisationer har flera gånger pekat på att Iran utför orättvisa rättegångar och delar ut hårda straff baserade på falska erkännande, som till och med kan sändas i statlig tv. Experter flaggar för att dessa erkännanden sker under tortyr och hot.
Ett av de fallen är just Habib Chaab som SVT Nyheter kan berätta om under onsdagen. Han befann sig inte ens i Iran utan i Turkiet.
Ett liv, för ett liv
För några år sedan uppmärksammade nyhetsbyrån Reuters hur gripanden av de med dubbla medborgarskap ökat markant i Iran. Och det finns de som misstänker att gripanden sker för att göra människor till pjäser i ett riskfyllt internationellt spel. Ett liv, för ett liv. Eller ett liv, för lyfta sanktioner.
Så, hur blir man då en fiende till en stat? Det finns flera fall av journalister, aktivister, forskare och människorättskämpar som får sina rättigheter berövade enkom för att de utövat sina mänskliga rättigheter. Oavsett om detta utövande skett i Sverige eller i Iran, som är ett land som inte erkänner dessa som just rättigheter.
Kvar blir sörjande släktingar, och nya generationer av unga som växer upp i ovissheten om det någonsin kommer vara säkert för dem att resa till det land som de har sina rötter i.