EU:s ”golden boy”. Foto: TT

Analys: ”Hur länge kan Macron driva Frankrike som en enmansshow?”

ANALYS · President Emmanuel Macron har på ett halvår fått mer gjort än hans föregångare lyckades med på fem år. Efter en nedgång i somras stiger han åter i opinionsmätningarna. Han driver igenom reformer som varit otänkbara för bara ett år sedan. Men kritikerna kallar honom ” de rikas president”.
Hur länge till kan Macron driva Frankrike som en enmansshow?

Det finns en europeisk ledare med total medvind just nu, Emmanuel Macron. Han är Europas, ja kanske världens mest framgångsrika politiska ledare just nu. Ändå säger Macron saker som hade fått en svensk partiledare att avgå nästa dag, till exempel att de rika är samhällets främsta led – ”om man kastar sten på dem rasar alla bakom dem också”.

Emmanuel Macron har bestämt sig för att få fransmännen att gilla kapitalismen, ”sluta vara avundsjuka”. Han kritiserar sina landsmän för se varje fördel för näringslivet som en kränkning av låginkomsttagare.

Hans elitiska människosyn skymtar ofta fram, han har bland annat kallat sina kritiker för nollor och förlorare.

Men hans förslag seglar rakt igenom parlamentet där hans egenhändigt grundade parti ”La république en marche!” har majoritet.

Macron kör så det ryker

Spelplanen ligger öppen, än så länge.

Emmanuel Macron kör så det ryker, väl medveten att den här våren är hans chans att lägga grunden till ett helt nytt Frankrike. Snart kan oppositionen vara på fötterna igen och då utbryter de sedvanliga franska storgrälen.

I höstas lade han 63 propositioner varav 29 antogs. Det är mer än vad förre presidenten, Francoise Hollande, fick igenom på fem år.

I vår spås Macron slå nya rekord i antalet regeringsreformer. Ekonomiska analytiker börjar tala om att Frankrike kan bli Europas nya ekonomiska draglok.

Reformer kallas för våldsamma

Men det finns kritik mot ångloket Macron också. Den mest högljudda oppositionen kommer från den yttersta vänstern under ledning av vänstersocialisten Jean-Luc Mélenchon.

De, tillsammans med vänsterekonomer som Thomas Piketty, kallar Macrons reformer för våldsamma – att han tar från de fattiga från att ge till de rika.

Slipper politikens kompromisser

Statsminister Stefan Löfven är med all säkerhet djupt avundsjuk på sin franska kollega. Sverige har inte haft en majoritetsregering bestående av ett parti på över 40 år.

Angela Merkel och Theresa May sneglar säkert också på hur EU–politikens ”golden boy” kan skörda framgångar med egen majoritet i parlamentet och där han slipper politikens oglamorösa kompromisser.

Men att tvingas förhandla är inte bara av ondo, det är en av demokratins grundbultar.

Enväldigheten kan förvandlas till Macrons akilleshäl.

Popularitetssiffrorna stiger

Den politiska oppositionen ligger i spillror efter förödmjukande nederlag i valet. Högerpopulisterna Front National är splittrade av interna bråk. Det republikanska partiet är också sargat och träter om de ska samarbeta med Macron eller inte. Socialisterna är krossade.

Alltmedan fransmännen har blivit på bättre humör. Enligt en opinionsmätning vid nyår tror 59 procent att 2018 kommer att bli ett bra år – det är ett optimismrekord i modern tid, enligt Reuters.

Macrons personliga popularitetssiffror stiger.

Efter en nedgång i somras, när fackförbunden demonstrerade mot nya arbetsmarknadslagar, har de klättrat upp igen och ligger på 55 procent.

Macron ignorerade de fackliga protesterna med motiveringen att han som demokrat inte tror på gatans parlament utan det riktiga parlamentet.

Hyllade den svenska modellen

I Frankrike finns över 3.000 sidor lagtexter som reglerar arbetsmarknaden. De stelbenta franska arbetsmarknadslagarna har länge fått skulden och beskrivits som en tvångströja för näringslivet.

När Macron var på besök i Sverige i november hyllade han den svenska modellen där arbetsmarknadens parter förhandlar direkt med varandra och där vi inte har några minimilöner.

Macrons vision är inte att anpassa den franska modellen för att bättre möta globaliseringen utan att bygga ett helt nytt samhälle.

De fackliga protesterna har börjat tystna, fackförbunden är liksom oppositionen splittrad i hur långt man ska samarbeta med Macrons reformagenda.

Hög arbetslöshet och låg tillväxt

Frankrike har i åratal befunnit sig i ett ekonomiskt limbo. Arbetslösheten har bitit sig fast kring tio procent. Tyskland som jämförelse ligger på fyra procent. Tillväxten är blek, lika låg som i Brexit–krisande Storbritannien. Ungefär en fjärdedel av alla unga i Frankrike söker jobb.

Och nu går det undan. Under förevändning att kapital måste frigöras för att investera så ska förmögenhetsskatten bort.

Fackens makt ska minska genom att ge ägare till medelstora företag rätt att förhandla direkt med sina anställda.

Det har också blivit lättare för multinationella företag att avskeda personal.

För att öka rörligheten på den franska arbetsmarknaden vill Macron utreda en arbetsmarknadsförsäkring för personer som lämnar en fast anställning för att prova på att starta eget företag.

I storpolitikens centrum

Emmanuel Macron verkar stortrivas med jobbet. Att enbart ägna sig åt inrikespolitik räcker inte, Han vill reformera EU men väntar på att hans EU–vän Angela Merkel ska få till en regering i Tyskland, sen väntar en rad stora EU–beslut under våren.

Han är äregirig och vill vara i storpolitikens centrum, både inom EU och globalt. Han bjöd till exempel nyligen in Turkiets president Erdogan till presidentpalatset för tala klarspråk och meddela att vägen till medlemskap i EU just nu är stängt.

Han har just avslutat en resa till Kina. Där smickrade han de kinesiska ledarna med att berömma deras nya jätteprojekt.

Lag mot fejkade nyheter

Men två av Emmanuel Macrons kommande reformförslag kan orsaka politiskt storbråk. Han vill ha en generösare asylrätt men minskad invandring, något som redan får kritik från både höger och vänsterhåll. 

I sitt nyårstal meddelade han också att Frankrike kommer stifta en lag mot medvetet fejkade nyheter, ”fake news”. Med det lagförslaget kan Macron ha gått ett steg för långt.

Syftet är att ”skydda landets demokrati mot falska nyheter” där staten ska kunna förbjuda medier att publicera journalistiskt innehåll ”med uppenbara lögner”.

Domare ska kunna dra in sändningstillståndet för tv–kanaler som kontrolleras eller påverkas av utländska stater, stänga internetkonton och styra vad medier publicerar.

Demokrati eller censur

Macron vill komma åt den propaganda som han menar sprids på ett ögonblick världen över. Men det är i grunden en fråga om yttrandefrihet och frågan är om det är staten som ska reglera vad som får skrivas och rapporteras?

Trots sina goda intentioner att skydda etablerade mediers trovärdighet och förhindra ryska trollfabriker från att sprida fejkade nyheter kan Emmanuel Macron nu ha tagit ett snedsteg i sin omnipotenta presidentutövning.

Kritiker menar att om demokratin ska skyddas med hjälp av censur, ja då har de som hotar vår demokrati vunnit en seger.

Se hur Emmanuel Macron överraskar Stefan Löfven med att prata svenska Foto: SVT

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.