Om vi börjar med mannen längst bak. Andreas Palicka. Den så älskvärda energigivande sprattelgubben som avgjorde semifinalen och var lysande även i finalen. Inte nog med att han fick covid mitt i EM, han hade mycket väl kunnat säga ”tack och god natt” till blågult redan för 8-10 år sedan.
Palicka var ett av tre målvaktslöften i samma årskull (Johan Sjöstrand och Herdeiro Lucau de andra) och landslagsdebuterade redan 2008. Han gick till Kiel, världens största klubb, men hamnade i skuggan av Thierry Omeyer. Han glömdes bort av svenska förbundskaptener som länge valde Sjöstrand/Mattias Andersson/Mikael Appelgren före ”Palle”. Han fick inte plats i OS-silverlaget 2012 och mellan 2013-2017, åren Palicka var 26-30 och då man ska vara på topp, så blev det inga mästerskap alls för Lundasonen.
Många i samma situation hade nog sett landslaget som ett avslutat kapitel då. Men känslomänniskan Palicka knöt näven, när Andersson slutade och Sjöstrand ville lägga all fritid på trav så öppnades en plats. ”Palle” och klubblagsradarpartnern Mikael Appelgren växte fram till världens bästa målvaktspar och sedan i ”Äpplets” frånvaro har Palicka fortsatt agera levande vägg. Nu, som snart 36-åring, har han skrivit ett tvåårskontrakt med PSG – och fortsätter förhoppningsvis leverera i blågult över OS på ”hemmaplan” i Paris 2024.
Höll på att ge upp
Ännu mer osannolik är Niclas Ekbergs hjältestatus. Även här med covidkaos och dubbla omgångar på karantänshotell under EM. Niclas Ekberg var bara 19 när han gjorde 12 mål i sin landslagsdebut hösten 2008. Knappt fyra år senare vann han skytteligan i OS i London och i höstas gick han om Magnus Wislander som Kiels bästa målskytt genom tiderna – en oerhörd merit.
Men trots att han ansetts tillhöra topp tre av världens högerkanter i ett decennium så väger nog både Pierre Thorson och Johan Pettersson tyngre hos svenska folket. Guldet har ju saknats. Och Ekberg höll på att ge upp. Han tog en paus från landslaget och avstod självmant hemma-EM 2020. I fjol skulle mästerskapscomebacken kommit men dagen efter CL-segern med Kiel meddelade han att han tackar nej till VM i Egypten (där det blev silver).
Vi skall bara tacka för att Glenn Solberg inte sa ”nej nu räcker det” när landslagssuget åter föll på. Ekberg spelade ingenting i själva spelet i finalen. Men världsstjärnan accepterade rollen att bli inhoppande straffskytt, och när klockan runnit ut stod han där med bollen i vänsternäven. Bollen hårt över Gonzalos vänstra axel. Landslagsmål 790 på 195 landskamper! Det gav Sveriges första guld på 20 år och nu är Ekberg, utan något som helst tvivel vår bästa högerkant någonsin.
”Största enskilda anledningen till Sveriges guld”
Största hjälten är ändå Jim Gottfridson. Han som med ikonerna Karabatic och Balic nu är ensam i världen att ha blivit MVP i två stora mästerskap. Han som oavsett vilka medspelare covid-tombolan gav honom styrde upp det svenska anfallsspelet match efter match.
Men allt kunde tagit slut nästan innan det börjat.
Gottfridsson tillhör generation 92. Den magiska ungdomskullen som vann JVM i ishockey (Mika Zibanejad, Filip Forsberg, Jonas Brodin med flera), U21-EM i fotboll (John Guidetti, Victor Lindelöf, Robin Quaison med flera) och där både killarna och tjejerna vann UVM i handboll. Albin Lagergren, Daniel Pettersson och Peter Johannesson var tre av guldkillarna i Bosnien 2013. Men den bäste var inte med, Jim Gottfridsson.
”Gotte” valde bort UVM för att i stället vara med på hela försäsongen i nya klubblaget Flensburg. Detta gillades absolut inte av landslagsledningen. Stefan Lövgren och company stängde av Gottfridsson – från A-landslaget.
Under hemma-EM 2020 var ”Gotte” även en del av ”krogskandalen” där fyra landslagsspelare tog ”några enheter alkohol” på lokal. Övriga tre inblandade har sedan dess inte spelat i blågult. Men Gottfridsson ångrade sig offentligt. Och som tur var släppte både landslagsledningen och ”Gotte” själv stoltheten både 2013 och 2020.
Gottfridsson bar åter landslaget på sina axlar detta EM och idag är han den största enskilda anledningen till att Sverige vunnit EM-guld.
KLIPP: Gottfridssons värme efter arkivbilderna: ”Man får lite gåshud”