Den milda hösten i söder bestod in i december, där även landets norra del hakade på i det milda spåret. Ett spår som var rejält blött, för efter långvarigt regnande blev flödesnivåerna höga i många vattendrag i främst Svealand och norra Götaland. Avdunstningen är minimal så här års, och när marken till slut blir mättad med vatten har det vatten som dimper ner från himlen ingen annan möjlighet än att fylla vattendrag och breda ut sig över lågterrängen. Översvämmade åkrar och gärden var därmed en vanlig syn när många nog hellre blickat ut över gnistrande lucia- och julvita marker.

Milt i norr betyder så här års att temperaturen ofta pendlar mellan plus- och minusgrader. Just den pendlingen ger mycket halka när snö smälter och fryser om vartannat, så även denna december. I söder var kyla och halka mer sällsynt under månaden då det mestadels handlat om gråväder och plusgrader där. Ett tydligt tecken på väderårets milda avslutning är också att havsisen i kustnära områden av Bottenviken i stort sett varit oförändrad under hela månaden, så så här långt är isvintern 2019–2020 allt annat än just en isvinter.

Milt, med störst avvikelse i norr

Det blev en mycket mild avslutning på väderåret 2019, där hela landet hade en medeltemperatur i december som låg långt över det normala sett till referensåren 1961–1990. Därmed gör 2019 sällskap med milda decembermånader såsom på senare år 2016, 2015, 2013, 2011, 2007 och inte minst extremt milda 2006. Så trots tydliga överskott sattes inga nya rekord denna månad. Det finns, ska sägas, enstaka kalla decembermånader också på senare år, främst 2010.