Kulturnyheternas granskning visar att anhörigas vittnesmål om deras döda familjemedlemmar spelas upp för hundratusentals lyssnare i svenska true crime-poddar – utan familjernas vetskap och mot deras vilja.
Tidigare har vittnesmålen gällt Rättegångspodden, men nu växer kritiken: Kulturnyheterna har pratat med fem familjer vars fall tagits upp i podden Svenska mordhistorier. Även här menar familjerna att programmen görs oetiskt – utan dialog med anhöriga och mot deras vilja.
”Allting drogs upp igen”
Två av de drabbade är Emma och Roland Jangestig, mamma och morfar till de två barn som mördades i Arboga 2008, ett år och tre år gamla. Emma blev svårt skadad i attacken, men överlevde. När Svenska mordhistorier gjorde ett avsnitt om fallet, kom det som en chock.
– Vi hade ingen aning om att de gjort ett avsnitt om oss, och fick veta det av en slump, säger Roland Jangestig till Kulturnyheterna.
Hur känner man som anhörig och brottsoffer inför det arbetssättet?
– Det är fruktansvärt. Vi har redan gått igenom det värsta som kan hända: Jag har mist två barn, behövt berätta om det i rättegångar, blivit ifrågasatt, och när det äntligen är över… Ja då dras allt upp igen. Vilka är de som tar sig den rätten?, säger Emma Jangestig.
Vill inte kommentera
Svenska mordhistorier är Sveriges tredje största true crime-podcast, med 97 000 lyssnare varje vecka. När vi kontaktar poddskaparen Sebastian Krantz för en intervju om kritiken från de anhöriga, tackar han först ja. Han säger att han vill konsultera med sin samarbetspartner och distributör – radiojätten Bauer Media – före intervjun.
Därefter upphör kommunikationen, och Kulturnyheterna har förgäves sökt honom för en kommentar.
Kräver skärpta regler
Både Roland och Emma Jangestig vill nu se skärpta regler för pressetik eller en ny lagstiftning, som skyddar anhöriga och brottsoffer från true crime-skaparnas framfart.
– Jag hoppas på ett rättssystem som skyddar oss offer i framtiden. För det här kan ju inte fortgå, vi måste känna oss trygga när vi sätter oss i rättssalen och berättar vad vi varit med om, säger Emma Jangestig.
– Anhöriga orkar inte ta de här striderna, många orkar inte ens gå upp ur sängen. Men den som lägger ut sånt här måste kunna ställas till ansvar, och de som är drabbade måste ha någonstans att vända sig, säger Roland Jangestig.
En av de som anhöriga som är kritisk till bland andra Svenska Mordhistorier är Carina Höglund, vars dotter Engla mördades 2008. Du kan ta del av hennes berättelse här.