OS – ett orent spel: del 3

UPPDRAG GRANSKNING · Läs manuset till OS – ett orent spel: del 3, en granskning om OS, astmamedicinering och skidåkares blodvärden.

Vi är på väg till USA. Med oss har vi en databas med blodvärden från internationella skidförbundet. Den täcker alla stora tävlingar mellan 2001 och 2010.

Se hela reportaget här.

Här finns höga blodvärden som vi vill visa för dom som kan det här med bloddopning. Det är ett känsligt kapitel för skidåkningen. Ett kapitel som började för länge sen. På en löparbana i Sverige.

Björn Ekblom: Vi hade ju många försök som kanske vara på gränsen till det lite tillåtna, vi fryste ju ner varandra i kallt vatten och

Reporter: Gjorde ni det?
Björn Ekblom: Vi gjorde mycket sånt därnt.

Här – i Lill-Jansskogen i Stockholm för 50 år sen upptäcktes den metod som fortfarande idag gäckar dopningsjägarna. Björn Ekblom, som då var assisterande professor vid gymnastik- och idrottshögskolan, hade börjat intressera sig för blodets påverkan på kroppens prestationsförmåga.

Björn Ekblom: Ja, jag testade först på mig själv. Jag har alltid gjort det alla studier som jag varit involverad i har jag alltid försökt att vara förste försöksperson.

Reporter: Så du var egentligen en av kanske de första i världen att testa bloddopning? 
Björn Ekblom: Ja, så som den ser ut nu så är var vi nog först. Vi var först helt enkelt. 

Genom att tappa sig på blod och sen återinföra det efter en månad, när kroppen producerat nytt, höjde han sitt blodvärde. I backarna på löparbanan utanför jobbet fick han känna på effekterna av det som skulle komma att bli känt runt om i hela världen som bloddopning.

Björn Ekblom: Man var i bra form kan man säga. Det gick lätt i uppförsbackarna. Och över krönet och fortsätta ner, bättre än vad jag brukar känna.

Björn Ekblom: Ja, man kan tänka sig att om det här tog 15 minuter låt säga. Så gick det nog en 15-20 sekunder fortare. Och det är ju idrottslig synpunkt är det ju en fantastisk skillnad. Det är som att inte komma till final i en löpning eller vinna finalen. Sån effekt är det ju.  

Reporter: Tänkte du nånsin att detta skulle kunna få en betydelse för idrotten?
Björn Ekblom: Ja, faktum är att när vi hade börjat med våra försök och såg effekterna på de killarna som, de första försökspersonerna, då skrev jag faktiskt en artikel i Svensk idrott att det här kommer att bli ett idrottens problem. Det här är nånting som man kommer att kunna fuska med.  

Björn Ekblom insåg tidigt att upptäckten skulle kunna missbrukas. Vill man fuska fungerar bloddopning väldigt bra.

Björn Ekblom: Ja, det råder ingen tvekan om. Det är därför det används! Det används i alltifrån kortlopp till maraton, det används på fotboll t.ex. Så att det är inte bara konditionsidrotten som har fått det här, utan tyvärr används det i många idrotter.

För fyra år sen kunde Uppdrag granskning avslöja en databas med blodvärden från 5000 dopningstester. Genom ett internationellt samarbete har vi kommit i kontakt med den brittiska tidningen Sunday Times. De har kompletterat Uppdrag gransknings material. Tillsammans förfogar vi nu över fler än 10 000 tester på nära 2000 elitskidåkare.

Vi är journalister från England, Tyskland, Schweiz och Sverige som träffas i Berlin för att gå igen den omfattande databasen. Det handlar om skidsportens största stjärnor genom åren. Medaljörer med höga blodvärden. En del av dem är aktiva idag och vissa ska om några dagar tävla i OS i Sydkorea.

Vi ser en del väldigt höga värden. Men är det bloddopning det är frågan om? Och i så fall, har någon hjälpt skidåkarna med detta?

Pyeongchang, Sydkorea.
Om några dagar ska orten stå värd för vinter-OS. Det är en enorm apparat.

Här kommer fler dopningstester att genomföras än vid någon tidigare olympiad. Att skydda odopade idrottare från dem som fuskar har högsta prioritet, säger internationella olympiska kommittén.

Skandalen i Sotji ska inte upprepas.

För fyra år sedan skedde den största dopningshärvan i olympiska spelens historia. Den ryska skandalen var på väg att fälla hela antidopningssystemet. Därefter skulle allt bli bättre, lovade man. Men hur lätt det är att fuska bevisades häromåret av den här mannen.

Sergej Portugalov. En nyckelfigur i det ryska dopningsmaskineriet.

I ett reportage från tyska tv-bolaget ARD för tre år sen avslöjades hur utbredd dopningen var i den ryska idrottsvärlden – i synnerhet inom friidrotten. En av männen bakom fusket var just Sergej Portugalov. På den tiden en ansedd idrottsläkare.

Men som dessa bilder visade hjälpte han i själva verket flera toppidrottare att dopa sig, sålde dopningspreparat och övervakade deras utveckling. När Portugalovs verksamhet avslöjades blev han avstängd på livstid. Men under hösten får vi dokument som ger en annan bild. E-postmeddelanden och kontrakt.

Några av mejlen är särskilt intressanta. De visar på ett samarbete mellan Portugalov och en schweizisk läkare. Dom ska testa ett ryskt preparat på människor. Medlet sägs vara prestationshöjande. Men om det klassas som dopning vet vi inte.

Kontraktet är undertecknat av dem båda. Det gäller åtminstone fram till 2017. Här i Bern finns den schweiziska läkaren som jobbat ihop med Portugalov. Vi kallar honom doktor M. Är även han inblandad i dopning? För att ta reda på det tar vi hjälp av en idrottsman som vi utrustar med dold kamera. Vi ska strax återkomma till läkarbesöket.

Vi är tillbaka i USA i Salt Lake City. Staden som var värd för vinter-OS 2002 när bloddopningen fick ett ansikte och ett namn. Här bor också en av de blodexperter som vi anlitat för att analysera vår databas med alla blodvärden.

Vi vill veta hur sannolikt det är att det rör sig om dopning inom skidåkningen.

James Stray-Gundersen är idrottsläkare, som forskat på blodmanipulationer. Han har jobbat för WADA, Olympiska kommittén och många stora internationella idrottsförbund. Han är en av fyra experter som vi vänder oss till.

Intervju James Stray-Gundersen, Idrottsläkare

James Stray-Gundersen: – In my analysis of the data presented to me there is a significant number of medalists that had abnormal or highly abnormal blood profile results that suggested that there is a significant incidence of doping in cross country skiing.

Arkiv: ur OS Salt Lake City 2002

Vi ser att nästan hälften av åkarna som vunnit medaljer i VM eller OS från 2001 och fram till idag, någon gång haft misstänkt höga blodvärden.

Intervju James Stray-Gundersen, Idrottsläkare

This particular profile is highly abnormal and suspicious of periodic doping throughout their career and the most egregious value is happen during the olympics or the world championships. This is clearly a picture that is associated with doping for the championships. This is cold blooded cheating.

Det handlar om mer än 70 åkare som tillsammans vunnit över 300 medaljer. Och nästan 100 av dem är guld. Det land i databasen med flest åkare som utmärker sig med höga värden är inte oväntat Ryssland med 51 stycken. Men dom är långt ifrån ensamma.

Tyskland, Frankrike och Österrike följer därefter. I Norge finns 16 åkare med blodvärden som, enligt forskning, bara 1 på 100 kan ha på naturlig väg. I Finland 15.

Här finns åkare från Estland, Tjeckien, Italien, Spanien, USA och Kanada. I Sverige är det 12 åkare med höga värden.

Intervju James Stray-Gundersen, Idrottsläkare

In many ways these blood-tests are indirect proof of doping or not-doping, it really arrest in the realm of a probability of being doping. There were certainly values within this set,which were, the chance that they were not doping is highly improbable. 

Det är James Stray-Gundersens bedömning efter att han gått vidare i analysarbetet. Och när han listar misstänka eller sannolikt dopade får vi det här resultatet. Kvar på listan finns två svenskar.

Enligt honom har en misstänkt höga värden och en sannolikt dopad.

Intervju James Stray-Gundersen, Idrottsläkare

James Stray-Gundersen: …  So it suffice to say that I still think there is a significant doping problem within cross country ski racing.

Det är inte enstaka blodvärden som ligger till grund för anklagelserna om dopning utan vi låter analysera värdena enligt det blodpass som nu används.

För att få bukt med skidåkarnas skenande blodvärden, skapades så kallade blodpass för varje enskild åkare.

Det innebär att idrottarens blodvärde ska hålla sig inom det område som över tid är naturligt för honom eller henne, och inte kunna skena iväg så fort det är ett VM eller OS. Ju fler tester man har desto tydligare blir passet. När dopnings-kontrollanterna tar blodprov mäter de flera saker i blodet.

HB, eller Hemoglobin som är proteinet som transporterar syret i blodet. Hematokrit som är andelen röda blodkroppar. Eller Retikulocyter som visar hur mycket omogna röda blodkroppar som finns i blodet. En formel togs fram som gav ett värde utifrån blodproverna.

Inom dessa gränser skulle idrottarens blodvärden hållas. Är värdet för högt misstänker kontrollanterna att idrottaren dopat sig.

Intervju James Stray-Gundersen, Idrottsläkare

I think the athlete in themselves is not trained to know how to do this in a way that they could pull it off themselves. They need to have an expert of some sort. Often, this is not the team-doctors, this is some outside medical source or outside advisor that would counsel the athletes and provide them the doping-agents that they would need to utilize.


Vi är tillbaka i Schweiz och vårt läkarbesök. Vår tyska medhjälpare utger sig för att vara en ambitiös längdskidåkare som vill förbättra prestationen. Är läkaren beredd att hjälpa honom dopa sig?

Besöket är filmat med dold kamera. Men med hänsyn till lagstiftningen i våra kollegors länder kan vi inte spela upp ljudet från den dolda inspelningen. Istället har vi låtit en annan person tala in det han säger. 

Doktor M: ”Jag arbetar med idrottare varje dag. Jag har varit mycket aktiv i Tyskland. Jag känner idrottsvärlden utan och innan. Jag har samarbetat med PIIIIP.”

Läkaren börjar nästan direkt prata om dopning. Han säger att han samarbetat med ett framgångsrikt cykelteam från Tyskland.

Idrottsman: ”Var ni deras teamläkare?”
Doktor M: ”Ja.”
Idrottsman: ”Tar de såna grejer?”
Doktor M: ”Ja, de tar sånt allihop. Det är omöjligt att cykla så snabbt annars.”

Skryter han bara? Vår medarbetare spelar nyfiken.

Idrottsman: ”Ni kanske kan hjälpa mig på något vis? Kan vi ta blodstatus på mig?”
Doktor M: ”Det var just det jag hade tänkt föreslå. …tillåter ni att jag gör en snabbundersökning?”

Vi lämnar blod. Resultaten ska vi få vid nästa besök. Vi har fått information om att läkaren dragit uppmärksamheten till sig redan för flera år sedan. Då gällde det just cykelsport.

Bevisen finns i ett brev från Internationella cykelunionen år 2009 underskrivet personligen av presidenten, Pat McQuaid. Det skickades till den schweiziska åklagarmyndigheten.

I brevet skriver McQuaid att han kontaktats av oroliga anhöriga.

”från en anhörig till en ung idrottare”

Läkaren sägs skriva ut ”EPO, tillväxthormon, insulin och kortison”.

Han ska ha genomfört ”bloddopning” på idrottarna,

samt intygat ”påhittade sjukdomar”, så att idrottarna ska få tillgång till förbjudna substanser.

”Behandlingen” sägs utföras i ”Bern”.

Det handlar alltså om doktor M.

Om anklagelserna någonsin ledde till utredning är det ingen som vet. Läkaren är fortfarande aktiv. Vår påstådda längdskidåkare ska nu undersöka mer exakt hur långt doktor M är beredd att gå.

Ett slående inslag på kliniken är de många signerade fotona från toppidrottare.

Vår hemlige medarbetare ber nu helt öppet om dopning, han vill öka prestationsförmågan och höja sina blodvärden på konstgjord väg.

Idrottsman: ”Hur höjer man sitt blodvärde?”

Doktor M: ”EPO eller testosteron. Många vet inte att testosteron – man tar det dagligen varannan vecka – höjer blodvärdet. Det är garanterat prestationshöjande.”

Idrottsman: ”Okej, äh…” […] ”Hur tar man testosteronet?”
Doktor M: ”En spruta i armen eller benet…. Det är upp till er. Man kan göra så.” Idrottsman: ”Jag får fundera på det.”

Doktor M: ”Visst. Fundera ni på det. Inga problem. Om ni bestämmer er för testo kan jag visa hur man gör. Sedan kan ni göra det själv.”

Läkaren säger också att proceduren inte är olaglig i Schweiz. Sedan ger han vår medhjälpare en broschyr så att han i lugn och ro kan läsa på om testosteronpreparatet.

Nu är det inte långt kvar innan han faktiskt har dopat sig. Kommer läkaren från Bern att gå hela vägen? För ett par dagar sedan kontaktade vi läkaren igen. Den här gången gällde det enbart testosteronet.

Idrottaren: Kan jag få det med mig?
Doktor M: Ni kan få det med er.
Idrottaren: Bara jag inte får problem i tullen.
Doktor M: Nej, inte med så små mängder.

Idrottaren: Det är inte så långt kvar till tävlingen.
Doktor M: Ah, då ska vi börja senast andra veckan i februari. Ta tre sprutor innan tävlingen. Idrottaren: Ni visar alltså hur man gör den första gången och så kan jag ta de andra tre sprutorna själv?
Doktor M: Ja, precis, det är så jag menar, precis.

Svårare var det alltså inte att få hjälp att dopa sig. Vi åker till den schweiziska antidopningsbyrån och visar upp vårt material.

Han gör ju bort sig totalt. Han säger till idrottarna hur man använder preparaten, att det behövs förbjudna substanser och att han själv har gett förbjudna substanser till elitidrottare.

Reporter: – Läkaren hävdar att det inte är olagligt i Schweiz.

-Det har han fel i. Enligt lagen skulle han visst kunna åka dit. Det här ett solklart fall för åklagare. Den som skriver ut, överlåter, säljer eller ger råd om dopningsmedel riskerar upp till tre års fängelse i Schweiz.

Den schweiziska antidopningsbyrån informerar åklagarmyndigheten efter vår intervju. Nu har man fattat beslut om att inleda förundersökning mot läkaren.

Vi har skickat ett antal skriftliga frågor till läkaren, men inte fått svar. Vi fortsätter vårt arbete med att gå igenom alla de tiotusentals blodvärden vi fått. Det finns skidåkare som särskilt mycket väcker vårt intresse.

En skidåkare som har stora variationer i sitt blodpass kommer från Sverige. Värdena går högt utanför. Det passerar det som 1 person på 100 kan förklara naturligt. Det passerar även 1 på 1000.

Grafik: Svenske mannens blodpass

Svensken har så kallat off-score värde på 132. Ett så högt värde kan, enligt forskarna, bara en på 10 000 förklara som naturligt. Dom fyra experter som vi tagit hjälp av – pekar alla ut svensken som misstänkt. Tre av dom går så långt att de anser att han sannolikt är dopad.

Som högst har han ett HB på 17 och 51,3 procent hematokrit – andelen röda blodkroppar.

Intervju James Stray-Gundersen, Idrottsläkare
James Stray-Gundersen: – This off-score, it looks like it`s, it was over 130 and an off-score of over 130 is highly, highly associated with doping. I believe it's something like 1 of 10000 chance of being due to normal causes. There are some extreme single values here followed by dramatic change and so I would say that this is virtually certain or this would very easily be considered likely doping. 99,99%. To me there is very, very little doubt about this picture and I would be surprised if any other experts felt differently.

Utan att avslöja identiteten på åkaren visar vi hans blodvärden för den svenske landslagsläkaren.

Per Andersson: Inte så här. Det här är mer än vad vi brukar se ja.
Reporter: Vad tänker du om det?
Per Andersson: Jag tänker att åter igen så känner jag mig trygg att de vi har på OS i Pyeongchang är där på schyssta villkor. Jag kan inte kommentera de här siffrorna närmare i och med att jag inte vet vilka individer det gäller, jag vet bara att under den tid som jag har jobbat med de här åkarna så har jag inte haft några som helst skäl att misstänka att det förekommer dopning.

Reporter: Tycker du att de värdena är höga?
Per Andersson: Absolut så är ju de här värdena högre än det vi ser i en normal medicinsk vardag.

Per Andersson: I och med att vi ser de här värdena så är det naturligtvis så att man ska titta närmare på den åkaren. Det håller jag med om. Och det är ju nånting som också det här blodpasset är till för. För att man ska tillsätta en utredning och se finns det skäl som gör att vi kan säga att den här personen är dopad. Men ett off-score kan inte enskilt fälla en åkare.

Förutom ett extremt högt värde har svensken ytterligare två värden som går utanför blodpasset. I anslutning till ett världsmästerskap har den svenske åkarens blodvärde stigit till 17. För en rysk åkare till 17,6. En åkare från Vitryssland har 17,2.

Schweizare, Österrikare och Slovener följer alla samma mönster under samma mästerskap. Men när säsongen är över har alla åkarnas värden sjunkit betydligt. Och svenskens värde ligger då på 14,1.

Reporter: Man ser lägre värden på blodet i början och i slutet på säsongerna och högre värden under tävlingssäsong.

Per Andersson: Just det. Ja, precis och det är klart att jag förstår ju att om man inte är inne i vardagen hos de här åkarna så skulle, så kan det medföra att man blir misstänksam. Men jag vill fortfarande hävda att jag är väldigt trygg med att de åkarna som representerar Sverige i längdskidåkning inte sysslar med bloddopning.

Vi har sökt den svenske åkaren genom ombud. Men inte fått något svar från honom. Ytterligare en svensk skidstjärna har värden som går utanför blodpasset. Denna åkaren har inte lika höga värden, men hamnar också på experternas misstänkta-lista.

Per Andersson:... för att vi ska kunna säga att en åkare är dopad då ska det också finnas en tydlig bevisning som stärker det. Jag tycker det är lika fel att hävda att nån är dopad där man inte har bevisat att den är dopad.

Reporter: Så du menar att den här blodpassmodellen den fungerar inte?
Per Andersson: Jag tycker det är ett alldeles utmärkt instrument och det här…

Reporter: Det är ju den vi har använt här.
Per Andersson: Absolut. Men vi måste också förstå hur blodpasset fungerar. Och blodpasset fyller sin största funktion genom att fånga upp åkare där man ser en misstänk bild. Och när man fångar upp en åkare som har en misstänkt bild då ska man också tillsätta en utredning kring den åkaren för att kunna säkerställa om det här rör sig om dopning. Eller om det är helt naturliga medicinska orsaker.

Reporter: Våra analytiker som har tittat på värdena de menar att de ser, speciellt för det här mannen här…värdena. Våra experter säger att de ser dramatiska förändringar i blodvärdet.

Per Andersson: Mmh. Ja, det finns variationer som är stora här. Definitivt. Så är det. Men därifrån att gå till att det här rör sig om bloddopning det tycker jag är för stort steg att säga med säkerhet.

Reporter: Varför då?
Per Andersson: För att det kan finnas andra medicinska skäl till att man får den här variationen.

I Lill-Jansskogen berättade professor Björn Ekblom hur snabb han blev efter experimenten på sig själv, där han manipulerade sitt blod. Våra blodvärden visar vilka problem skidsporten haft. I alla år, har idrottarnas höga blodvärden gäckat dopningsjägarna, men utan att kunna spåra orsaken.

50 år efter Ekbloms upptäckt sitter nu en annan svensk professor och försöker lösa gåtan – om hur man ska avslöja bloddoparna.

Christer Malm: Jag tror att idrottsrörelsen är den största folkrörelsen så att säga. Det är otroligt många människor som är aktiva och ännu fler är intresserade av idrott. Och man tycker att det ska vara rent spel det här.

I nästan 10 år har Christer Malm jobbat med att utveckla en metod som skulle göra det möjligt att upptäcka och döma någon för bloddopning. Han försöker hitta spår av att blodet har varit lagrat utanför kroppen.

Christer Malm: Vi försöker hitta det här fingeravtrycket. Det är ju proteinmönster i blodet som vi söker efter. Och att det här mönstret, ungefär som ansiktsigenkänning, att om du gör lite plastikkirurgi, och så fotar du dig före och efter, du ser att det är samma person men din näsa kanske har ändrats lite grann.

Reporter: Hur stort problem är bloddoping?

Christer Malm: Ja, den som det visste. Man har ju tester för att spåra epo-doping, en typ av bloddoping. Men om man använder sitt eget blod så finns det ju inte några säkra tester idag. Så det är ju en ganska okänd mängd dopade egentligen.

Christer Malm: Det finns ju en rapport de har gjort inom cykelsporten och där har de ju försökt att uppskatta det här och då hamnade den siffran i den rapporten på mellan 20-90%. Så att det är ju...ingen vet.

Christer Malm: Finns det mycket pengar i idrotten så är det större risk att ta till otillåtna medel. Och det finns ju mer att vinna också.

Men klart, en som är på världselitnivå och där det står kanske mellan att vara tolva på ett vm eller ta medalj.Det är oerhört små marginaler. Skillnaden mellan att vinna ett VM, och inte ens klara kvaltiden är ju 3-4 procent. Och då skillnaden mellan att vinna ett vm och komma sjua. Det är ju promille så att det behövs ju inte mycket effekt för att man ska ta sig från en medioker prestation till att vara stjärna i rampljuset.

Kanske är det just de marginalerna vi ser i vår databas. 300 av dom nära 2000 skidåkarna har misstänkt höga blodvärden. Av dom har ett 70-tal haft marginalerna på sin sida och vunnit medaljer i VM och OS.

James Stray-Gundersen: I understand that among those athletes that I view their profiles abnormal or suspicious of doping will be competing in PyeongChang olympics..

Säkra dopningskontroller är en självklarhet. Om någon manipulerar testerna faller hela systemet. Så här ser flaskorna ut, där idrottsstjärnornas urinprov sparas, för att senare testas. Flaskorna går inte att öppna utan att locket förstörs.

Så det är först på laboratoriet, vid analysen, när flaskan öppnas som den går sönder. Det ska inte gå att fuska med proven. Men att det går att lura systemet såg vi i dokumentärfilmen Ikaros.

Där berättade, laboratoriechefen för rysk antidopning, Grigorij Rodtjenkov, hur säkerhetstjänsten FSB knäckte flaskornas hemlighet. De lyckades byta ut ryska idrottares urin.

”Den här FSB-officeren bar ansvaret dagen då jag lämnade in ett förslutet Bereg-kit som jag strax därpå fick tillbaka öppnat.

Varken locket eller flaskan hade skadats. Vi kunde göra rent den, fylla den på nytt och stänga den igen. Precis som med ett Bereg-kit.

Det är inte klokt att det gick att göra så. De kallade det Operation Sotji-resultat.”

(Citat ur Netflix-dokumentären ”Icarus”)/

Det som hände i Sotji ska aldrig få hända igen.
Tillverkaren har förbättrat designen och lovar nu:

”[…] Alla icke-auktoriserade försök att öppna flaskorna kommer att leda till att de förstörs eller lämnar tydliga spår.

Vi får ett tips. Stämmer det, kan det bringa hela systemet på fall. Tipsen fortsätter att strömma in. Det kommer från ett antal utländska experter som arbetar med dopningskontroller.

”Really.”

Det handlar om dopningsflaskorna. De som används över hela världen, även vid vinter-OS.

När urinprovet väl har lämnats och flaskorna förseglats ska de bara gå att öppna genom att man förstör locket. I labbet. Personerna som ringer berättar i förtroende att många av flaskorna kan skruvas upp av vem som helst. Efter ett par timmar i kylskåp.

Grafik:
Flaskorna ska vara stängda! Det är A och O inom kontrollsystemet mot dopning. Annars går det ju att byta ut urinen, som i Sotji!

Om det stämmer går det att fuska nästan helt utan ansträngning och då skulle kontrollsystemet vara meningslöst. Men utrustningen är redan spridd. 60 000 flaskor finns i omlopp, och de har används i tester inför OS.

Vi köper in ett antal originalflaskor. Fyller dem med vätska. Tillverkaren, vars slogan är ”känn dig trygg”, har precis släppt en ny instruktionsmanual som visar hur man försluter flaskorna. Skruva åt locket så långt det går med lagom mycket kraft.

Citat:

Försök att vrida locket motsols.
Försök att dra av locket.
Vänd flaskan upp och ned.
Vi följer anvisningarna till punkt och pricka.
Våra flaskor får stå i kylen i 72 timmar.
När tiden gått, tar vi ut flaskorna ur kylskåpet. Nu ska de inte gå att öppna.

Först ser allt bra ut.
Locket sitter fast.
Som det ska.
Men ….. Plötsligt …. Flaskan, som egentligen ska vara förseglad, går lätt att öppna.

Och strax därpå en till.
Senare försöker vi samma sak med fler flaskor.
Några av dem går att öppna gång på gång.

Och inte nog med det. Det finns tydligen ingen gräns för vad som går att göra med de här flaskorna, som världsidrotten helt förlitar sig på:

Två av de öppnade flaskorna lyckas vi även stänga igen, på ett sådant sätt att de förblir förseglade.

Inget dopningslabb i världen skulle någonsin märka att flaskorna har varit öppnade.
Man skulle kunna mixtra med proven. Byta ut urinen. Göra allt möjligt. Utan att det märktes.

Dessutom berättar laboratoriemedarbetare för oss att även nedfrysta flaskor går att öppna igen. Med andra ord går det inte att på ett säkert sätt lagra flaskorna och genomföra dopningsprov i efterhand.

När våra uppgifter når, världsdopningsbyrån WADA hänvisas vi till tillverkaren.
Företaget Berlinger uppger att de är medvetna om problemen som har uppstått i laboratorierna, men de skyller på att flaskorna hanterats felaktigt.

Den ansedde idrottsadvokaten Michael Lehner har företrätt många idrottare i dopningsfall.  Vi visar honom bilderna från vårt experiment.

Puh, puh, puh. Det är ju inte klokt.

Michael Lehner: – Jag saknar ord. Vilket kardinalfel, det är ju helt otroligt att något sådant ens kan hända.

Det går ju inte att styrka någonting med det där. De går nog att använda till allt möjligt, men inte till att döma någon som har dopat sig.

Det skrämmande är ju att det måste ha varit allmänt känt. Alla som kände till det här har förlorat all trovärdighet.

Reporter: – Vad betyder det här för kampen om dopningsfri idrott?
Michael Lehner: – Det är lätt att svara på: den är över nu. Alla som ser det där och vet hur det funkar kan säga: Okej, nu är det fritt fram. Min advokat kommer att få mig frikänd.
Reporter: – Och om man vet att flaskorna används vid vinter-OS i Sydkorea?

Michael Lehner: – Dopningskontroll, olympiaden, Korea, det kommer inte fungera. Det är bara att glömma.

Efter avslöjandet medger nu WADA att det kan finnas problem med de nya flaskorna. En undersökning ska genomföras.

Svensk antidopning testar flaskorna och ser samma brister som Uppdrag granskning, och slutar därmed använda dessa flaskor.

Arkivbilder Katrin Krabbe. VM i Tokyo 1991.

”Krabbe wins it, Torrence second and Ottey third. What a surprise!”

1991 blir den tyska sprintern Katrin Krabbe överraskande världsmästare på både 100 och 200 meter under VM i Tokyo. Året efter åker hon fast för att tagit astmamedicinen Clenbuterol. Som framförallt används av veterinärer för att behandla djur som har astma.

Krabbe stängs av från allt tävlande och clenbuterol förbjuds inom idrotten. 

CNN rapporterar om Chris Froomes dopningstest. Bilder från etappen från det spanska cykelloppet Vueltan från september 2017. 

”The cycling world has woken up on Wednesday to the news that four time Tour de France winner Chris Froome has failed a drugs test...”

I september förra året åker en av världens bästa cyklister, britten Chris Froome, fast i en dopningskontroll. Han hade för höga nivåer i kroppen av en annan astmamedicin – Salbutamol.

Det är samma medicin som en annan av världens bästa idrottsmän tagit, skidåkaren Martin Johnsrud Sundby.

Han hade tagit skyhöga doser av astmamedicinen i samband med att han tävlade och vann Tour de Ski. Han fråntogs toursegern och stängdes av i två månader under sommaren 2016. 

Martin Johnsrud Sundby: Jag har ändå klarat att stå med vad jag själv menar är en ganska rak rygg i denna perioden för att jag vet att jag inte personligen har gjort något galet här.

Martin Johnsrud Sundby tog nästan tio gånger så stor dos än vad som är tillåtet. Medan WADA tillåter 1600 microgram Salbutamol per dygn tog han 15.000 microgram inom loppet av några timmar.

Vibeke Backer: Ja, men den var ju löjligt hög. Det har jag aldrig upplevt. 
Reporter: Vad tänker du om det?
Vibeke Backer: I det kliniska arbetet. Vad jag tänker om det?Ja, men jag tänker om man är så sjuk så man har behov för exacerbationsbehandling så kan man inte vinna guld och silvermedaljer i skidtävlingar.

Reporter: Det kan man inte?
Vibeke Backer: Nej.   

Vibeke Backer var en av WADA:s experter när Idrottens skiljedomstol utredde Sundbys fall. Hon har arbetat med astma hela sitt liv och hon säger att om man behöver ta så höga doser ska man inte tävla.

Vibeke Backer: Nej, då ska man i sängen. Då ska man i sängen med täcke på och varmt te och passas upp, med antibiotika om det är en infektion som gör det.

Reporter: Så det är inte så vanligt att man skulle använda den här dosen och den här metoden för en av världens bästa toppidrottsmän?

Vibeke Backer: Nej, det är också förbjudet. Det är helt enkelt inte tillåtet.

Men Martin Johnsrud Sundby är inte ensam inom längdskidåkningen om att ta medicin för sina besvär. Många av skidåkarna från Norge och Sverige har astmasymtom.

Kjell Larsson: Det är alltså mer än 60 procent av skidåkare i Sverige och Norge, som har de här problemen. Och då kan man ju jämföra med en yrke, eh, arbetsplats. Om du skulle ha en arbetsplats idag där du anställde folk som på grund av den exponering eller det arbete dom utför på arbetsplatsen, utvecklar luftvägssymtom som måste behandlas på det här sättet. Då skulle man stänga den arbetsplatsen.

Kjell Larsson är professor vid Karolinska Institutet och har forskat på astma inom längdskidåkningen. Kjell Larsson: Det är dom som håller på med uthållighetssporter. Dom är mycket värre utsatta än dom som håller på med kraftsporter till exempel. Man kom fram till att det är dom som håller på med skidåkning, alltså längdskidåkare, det vill säga att det tycks ha betydelse om man tränar och tävlar i låga temperaturer.

Hård träning i kall luft gör att många längdskidåkare blir sjuka och behöver medicin för att kunna tävla på samma villkor som sina friska konkurrenter.

Enligt en undersökning som den norska tidningen Verdens gang gjort har det gått väldigt bra för längdskidåkare med astma.

Sedan 1992 har nästan 70 procent av alla norska OS-medaljer vunnits av åkare som tagit astmamedicin. För Sverige har nästan hälften av medaljerna vunnits av åkare med astma. Då har vi bara räknat med dem som öppet pratat om sina besvär.

Reporter: Och hur skulle du förklara det?
Per Andersson: Ja, det har ju att göra med att de bästa oftast har tränat under en längre tid och därmed också utsatt sig för en högre belastning på sina andningsvägar som sannolikt är en väldigt starkt bidragande orsak till att längdskidåkare utvecklar astma.

Reporter: Hur många använder den här typen av astmamediciner av de svenska åkarna?
Per Andersson: Jag vill inte gå in på exakt antal för i och med att vi har en sån liten grupp så finns det sekretesskäl tycker jag att inte exakt gå in på hur många det gäller.

Reporter: Så skulle man kunna säga att hälften av skidlandslaget använder den här typen av astmamediciner i dag?

Per Andersson: Återigen, jag vill inte gå in på några exakta siffror. Det är definitivt en betydligt högre andel än i befolkningen i övrigt.

En het astmadebatt blossar upp inom längdskidåkningen i samband med att friska åkare från Norge berättar att de erbjudits att ta astmamedicin trots att de inte haft någon diagnos.

Många inom längdskidåkningen ställer sig frågande till norrmännens astmamedicinering.

Den polska skidstjärnan Justyna Kowalczyk, som i många år kritiserat sin huvudkonkurrent Marit Bjørgen för att använda astmamedicin undrar vad det är i luften i Norge som gör att så många norska skidåkare får andningsbesvär.

I Finland kallas den norska medicineringen för dopning och i Ryssland ställer man sig frågande till hur världens bästa längdskidåkare samtidigt kan vara astmasjuka. Ryssarna går till och med så långt som att föreslå att Norge borde tävla i Paralympics.

Johanna Ojala: Vart är vi på väg? Alltså vilken riktning är längdskidssporten på väg?

I Vinterstudion förklarade norska landslagsläkaren att det inte rört sig om friska åkare som behandlats. Utan åkare som haft besvär som liknar astma och som blivit bättre med medicin.

Petter Olberg:  ...och då har vi undantagsvis använt astmamediciner för att få luftvägarna normaliserade igen, även om de inte har en kronisk astmadiagnos.

Den medicin som Johnsrud Sundby tog, salbutamol, är en så kallad beta2-stimulerare och är snabbverkande medicin som används vid astmaattacker eller i förebyggande syfte inför träning och tävling. Den vidgar luftrören och gör att det går lättare att andas.

Men det finns också andra effekter av den här typen av astmamedicin. Effekter man har sett hos djur. Hästar har nämligen också en typ av astma.

Peter Kallings: “Här har vi då om man ska behandla en häst i stallet…”

Peter Kallings är veterinär och dopningsexpert för det internationella ridsportförbundet. Han berättar att det är damm i stallet som orsakar andningsbesvären för hästar och inte hård träning i kyla.

Peter Kallings: …då hinner dom värma upp inandningsluften innan den kommer ner i lungorna. Vi har för kort näsa. Så att hästarna är ganska smart adapterade till naturen.

Han behandlar hästarna med clenbuterol, samma astmamedicin som Katrin Krabbe åkte fast för och som är förbjuden inom idrotten. Den innehåller samma aktiva substans som salbutamol och formoterol – dom så kallade beta2-stimulerarna som skidåkarna använder.

Men Peter Kallings ser också en annan effekt på hästarna. Peter Kallings står framme vid tavlan och visar.

Peter Kallings: – Sen har man sett att om man ger dom en högre dos får man mindre fett när man mäter till exempel musklerna på bakdelen här, som är ganska stora. Man får mindre fett, men mera muskler. Om man ger en högre dos under längre tid. Och det är ju inte tillåtet då. Vi bevakar ju det.

Reporter: – Varför kontrollerar ni det?

Peter Kallings: – Ja, dels för att en häst ska vara i tävlingsmässigt skick. Den ska vara frisk o den ska inte ha något hostproblem. Då är den inte i tävlingsmässigt skick. Har den behandlats för hosta med den här typen av preparat så har vi minst 14 dagars karenstid som det heter.

Reporter: -  Så om man tar den typ av medicin som Martin Johnsrud Sundby tog, inom hästsporten får man inte tävla inom två veckor? 

Peter Kallings: – Svar ja. Framför allt av djurskyddsskäl. Men det finns även spelsäkerhet. Man ska inte spela på hästar som är dopade eller otillåtet medicinerade.
Reporter: – Men du menar att, ur ditt perspektiv så, astmamedicin är prestationshöjande?

Peter Kallings: – Det går inte att utesluta. Man har forskat så vet att man att inte uttala sig tvärsäkert. Det går inte att utesluta att man har en effekt på mindre fett och mera muskler och det finns djurförsök som visar det klart och tydligt. Det finns även vissa, som jag sett, försök på idrottare, eller på människan, där man har sett muskeleffekter av den här typen av beta2-stimulerare.

På Köpenhamns universitet sitter Morten Hostrup. Tillsammans med Vibeke Backer har han forskat på astmamedicinens effekter på människan.

Morten Hostrup: Men om man ska sammanlikna det med något man sett på andra typer så hade det varit på sprintgrenarna. Högintensivt arbete. Muskelstyrkan. Det borde vara tänkbart i varje fall att anta att man kan ha liknande effekter i längdskidåkningen.

Reporter: Så Sundbys dos var alltså så stor så att du utesluter inte att det skulle kunna ha haft en effekt?

Morten Hostrup: Nej, det tycker jag över huvud taget inte man kan utesluta. Jag tycker det är logiskt på bakgrund av den litteratur som finns, att Sundby möjligtvis kan ha haft några av de här effekterna. Självklart kan man inte säga det med säkerhet, men jag tycker bestämt heller inte att man kan utesluta det.

Uppdrag granskning har varit i kontakt med norska skidförbundet som hävdar att forskningen inte är entydig vad gäller beta2-stimulerare. En studie är inte heller tillräckligt enligt norrmännen.

“Vitenskapen er ikke entydig når det gjelder virkning av beta 2 agonister på prestasjon hos idrettsutøvere. At en forsker mener at man ikke kan utelukke en effekt er heller ikke et bevis for det motsatte.”

Hästarna får startförbud medan skidåkarna kan tävla med medicin i kroppen, bara dom håller sig innanför WADA:s gränser. Men kan man dopa sig även med tillåtna doser? Gränserna är nämligen högt satta. Nästan inga astmasjuka behöver ta så höga doser som skidåkarna får ta.

Kjell Larsson:  – Nej, nej. Nä, nä.

Morten Hostrup: Nej, nej nej nej. Det är långt över.
Vibeke Backer: Jag har aldrig någonsin ordinerat det.
Reporter: Menar du det?

Vibeke Backer: Ja.
Reporter: För att den är så hög?

Vibeke Backer: Ja. Om jag hade ordinerat så hög dos så skulle det ha varit en patient där jag måste överväga om den skulle läggas in.

Morten Hostrup: Jag tror inte att du finner särskilt många lungmedicinare som anbefaller deras atleter till 1600 microgram per dygn.

Kjell Larsson: – Så höga doser ger vi aldrig i vanlig astma-behandling.

Reporter: – Så jag förstår dig rätt så, Wada tillåter högre doser än vad som normalt används för att behandla astma?

Kjell Larsson: – Ja, det är återigen så är det nog så här att man vill, man vill ha en säker marginal där man kan säga att har man överskridit den här gränsen, då har man definitivt överdoserat.

Vibeke Backer: För det som kan ske om man kommer upp över gränsen är att man blir dömd för att man har använt för mycket. Och då ska man vara rimligt säker på att det bara är en marginell chans för att man blir tagen får något man inte har gjort. Och därför är gränserna så höga. De är helt vanvettigt höga där de ligger.

WADA:s gränser har skapat en gråzon där det tycks vara möjligt att skaffa sig fördelar utan att bryta mot några regler.

Kjell Larsson:  – När det gäller inhalationsläkemedel så måste man upp högt i dos. Det finns dock en studie som visar att man har en liten effekt på muskelkraft i den högsta tillåtna dos som Wada godkänt. Och det är lite bekymmersamt.

Morten Hostrup: Formoterol är faktiskt ett av de ämnen där vi har testat, här på avdelningen t.ex, 6 sug. Och 6 sug på en gång med formoterol kan gott öka sprintprestationen och muskelstyrkan.

Reporter: Menar du det?

Morten Hostrup: Det är publicerat studie. Det ligger därute. 
Reporter: Och den dosen är ändå tillåten idag?
Morten Hostrup: Den dosen är tillåten ja.

Men WADA:s vetenskapschef tar lätt på de nya uppgifterna och är inte beredd att sänka gränsvärdena.

Olivier Rabin: Well, first of all, one study is an interesting element but not necessarily and always sufficient to change a rule. We have to be very careful and WADA needs to be very prudent in the way we modify the rules until we’ve got sufficient information to do so.

Forskning visar alltså att om du tar en tillåten dos av formoterol kan du inte bara få hjälp med din astma utan även få hjälp att bygga mer muskler.

Reporter: Har man inte skapat då en gråzon som det ser ut idag där man kan skaffa sig fördelar, dopa sig helt enkelt, utan att bryta mot några regler idag?

Per Andersson: Jag kan bara prata utifrån hur vi resonerar i svenska skidlandslaget så har vi exempelvis gränsvärden som är betydligt under de högsta värdena som är tillåtna för att en åkare ska få tävla eller träna.

Reporter: Har du nånsin ordinerat max vad som är tillåtet i astmamediciner?
Per Andersson: Nej……Nej... 

Om bara några dagar tänds OS-facklan i Sydkorea. Det är ett mäktigt spel – där människans gränser än en gång kommer att tänjas. Och det med utövare som har allvarliga luftvägsproblem och blodvärden som förbryllar.

Uppdrag granskning granskar dopningen och fusket i de olympiska spelen i ett reportage på tre delar. Den tredje delen sändes i SVT1 och SVT Play klockan 20 onsdag den 7 februari.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Dopningen i Olympiska spelen

Mer i ämnet