2019 avslöjade tidningen Filter att det funnits barn som pressats av sina föräldrar att spela apatiska, och att nya metoder där man separerat barnen från föräldrarna visat positiva resultat.
Efter avslöjandet gick debattens vågor höga, och i januari fick den nytt bränsle av en granskning i tidningen Expressen, om en pappa som fått stora summor i ersättning för vård av en påstått apatisk dotter.
Utvecklade arbetsmetoder
Socialstyrelsen har efter 2019 initierat flera möten med ett nätverk av bland andra engagerade barnläkare och forskare. Det senaste hölls så sent som i april, och dokumentation därifrån visar att antalet fall fortsätter att minska.
2021 registrerades bara sex nya fall av barn med uppgivenhetssyndrom inom vården enligt de preliminära siffrorna. 2020 var det dubbelt så många och 2017 var motsvarande siffra 62 – mer in tio gånger så många.
Även det totala antalet barn som vårdats för uppgivenhetssyndrom under året minskar. 2021 var de 23 jämfört med 44 året innan och 108 år 2017.
Flera barnläkare har uttryckt att behandlingen av barnen länge var alltför ensidigt inriktad på föräldrastöd och att familjen beviljades uppehållstillstånd.
– Det vi verkade för var permanenta uppehållstillstånd, har Johanna Dalström på Barn och Ungdomskliniken på Falu lasarett sagt till SVT.
I såväl Falun som Uppsala har man, likt andra BUP-enheter i landet, under åren utvecklat sina arbetsmetoder och utformat egna riktlinjer.
”Vet inte vad vi skulle rannsaka”
Svenska Barnläkarföreningen var länge en stark röst i debatten och kritiska till uppgifterna om att föräldrar medvetet skulle manipulera sina barn.
Föreningens avgående ordförande Lena Westas var inte med i den debatten, men anser att de som agerade då gjorde det med barnets bästa för sina ögon. Hon ifrågasätter även kraven på självrannsakan som framförts, av bland andra barnläkaren Ingrid Segerberg.
– Jag måste uppriktigt sagt säga att jag inte riktigt vet vad det är vi ska rannsaka oss för, säger Westas till SVT Nyheter.
Hon beklagar däremot att inga större studier undersökt dessa barn ”mer förutsättningslöst”.
– Problemet är att denna nya sjukdom inte har studerats systematiskt. Jag tycker vi alla kan lära oss mycket från detta och att vi måste fortsätta att klarlägga de kunskapsluckor som fortfarande finns om uppgivenhetssyndrom.
Av Socialstyrelsens minnesanteckningar från det senaste nätverksmötet framgår att man nu diskuterar hur nätverkets erfarenheter kan sammanställas. Som exempel nämns fallbeskrivningar, framgångsfaktorer och -hinder.
Läs mer: Socialstyrelsen vill inte svara på om man borde utreda i vilken utsträckning barn farit illa.