SVT Nyheter har granskat fallet John Walter sedan morgonen han förvann och hittades livlös i ån. Det var åtta obevakade minuter där nattpersonalen och barnen var åtskilda i två separata rum som möjliggjorde att pojken rymde. Tingsrätten fann det bevisat att dörren varit stängd under några minuter och dömde nattpersonalen för vållande till annans död genom oaktsamhet.
Den morgonen hade två ur nattpersonalen ansvar för åtta barn, varv tre barn enligt journalerna skulle punktbevakas. I efterspelet har kritiska röster höjts som menar att det är orimligt att personal döms medan ledningen går fria.
Vill öka tryggheten för barn och personal
– Vem är det som kan se till att det byggs bättre staket, som kan laga grinden? Vem är det som ska se till att det är bemannat? Vi vill kunna lita på att även verksamheten tar sitt ansvar, säger Camilla Hülphers, före detta anställd på Platea och numera ordförande i det lokala partiet Oberoende Realister.
I dag vill flera ur personalen ha en lagändring, en Lex John Walter, så att ledningen får ett straffrättsligt ansvar för barnens säkerhet.
– Och gör man inte det så är det ett brott, så att de här barnen som bor på institution inte råkar mer illa ut än de nu faktiskt kan göra, säger Therese Hollsten som jobbade på Platea till slutet av 2019.
Javascript är avstängt
SVT har bett Humanakoncernen som ägde Platea om en intervju, men de hänvisar till att de har stängt hemmet som utreddes efter John Walters död. Utredningen fann stora brister, bland annat med att anmäla och utreda farliga händelser.
”Det kunde lika gärna varit nån av oss”
– Detta ska inte kunna hända, det ska finnas personal som stoppar upp, säger Karin Lind som också arbetat på Platea.
Det tycker även Maria Hög som jobbar på ett LSS-hem och som organiserat en ljusmanifestation för att sätta ljus på frågan.
– Det här kunde lika gärna vara nån av oss. Jag hör att kollegor ute i hela landet skriker efter mer personal mer resurser. Vi är stolta vi som jobbar med vård men det måste in mer pengar och pengarna måste hamna på golvet, på mer personal.
– Jag tycker att det är jättejobbigt, men den ångesten vi känner är ingenting mot det som det här familjerna har drabbats av, säger Therese Hollsten.