Ungefär 800.000 svenskar missbrukar eller är beroende av alkohol, narkotika eller läkemedel. I morgon börjar SVT:s dokumentärserie i tre delar, Djävulsdansen, om alla de anhöriga som finns runt omkring missbrukaren.
– Djävulsdansen syftar ju på den här destruktiva relationen som uppstår mellan någon som är beroende och den som utvecklar ett medberoende. Alltså, den medberoende försöker ju hjälpa, kontrollera och anpassa sitt beteende för att förändra den beroendesjukas beteende, förklarar den ena av programledarna, Sanna Lundell.
”Pappa var galen och gränslös”
WEBBEXKLUSIVT: Se en längre intervju med Sanna Lundell här
En uppväxt med missbrukande föräldrar kan sätta spår för resten av livet och de båda programledarna Ann Söderlund och Sanna Lundell använder sig delvis av sina egna erfarenheter i programmen.
Så här säger Sanna om hur det kan vara ibland, att det inte alltid handlar om misär:
– Alltså, min pappa var ju skitrolig när han var full, han var ju helt galen och gränslös och det var fest och det var tjo och det var tjim och han kom hem och hade köpt konstiga djur – papegojor och ...
Svårt med gränssättning och tillit
När vi ses för en intervju inför programstarten berättar Sanna Lundell om hur hon tror att hon påverkats som människa av sina erfarenheter:
– Jag tror att jag har som ett medberoendebeteende, det sitter liksom lite i ryggmärgen på mig, så att när jag går in i en relation, i synnerhet i kärleksrelationer och nära relationer, så är det som att det bara kopplar på på autopilot och jag har väldigt lätt att se till någon annans behov istället för till mina egna, säger hon och fortsätter:
– Jag har svårt med gränssättning, vad är mitt och vad är ditt, svårt också med tillit, det skapar viss tillitsproblematik. Jag tänker att saker och ting aldrig riktigt är vad man säger att de är, jag förväntar mig katastrofer – ja, det finns en hel rad olika symptom, säger Sanna Lundell.
Deltar i behandling
I serien deltar Sanna Lundell i en så kallad familjevecka, det vill säga en slags behandling för anhöriga – men det är inte första gången:
– Jag gjorde en första familjevecka när jag var elva år, när min pappa gjorde behandling, och jag kände att jag ville testa det igen, jag ville se om det såg ut på samma sätt och hur hjälpen ser ut, vad får man för hjälp och vad får man lära sig, och det var otroligt lärorikt. Så jag kan varmt rekommendera alla som lever i en sån här situation att om man inte åker iväg på en anhörigvecka, i alla fall söka någon typ av professionell hjälp.
Vad skulle du önska när den här serien har sänts i de här tre delarna?
– I mitt drömsamhälle så har vi slutat att stigmatisera beroendesjukdomarna, för det skulle göra det otroligt mycket lättare för alla som är anhöriga och medberoende och även för dem som är drabbade av sjukdomen. Så det är verkligen min stora förhoppning, att vi ska lyfta på det här tabut.
– Lika komplicerat som det är enkelt så är det den enda vägen tror jag att börja må bättre, så är det att lyfta på locket och börja prata om det, avslutar Sanna Lundell.