– Absolut inte. Vi har gjort den här utredningen på ett effektivt och noggrant sätt. Vi har vänt på varenda sten man kan tänkas vända på, säger Gunilla Öhlin.

Hovrätten valde att helt avfärda hennes argument kring att brottet måste ha genomförts av två gärningsmän. Tvärtom bedöms det inte som osannolikt att en av dem inte alls hade med gärningen att göra.

Vad är det som saknats för att bevisa att båda deltog i brottet?

–  Vi har ingen ordentlig brottsplats. Vi vet tillgreppsplatsen på bilen, vi vet fyndplatsen av mannen. Men vi har ingen teknisk bevisning i form av fingeravtryck eller liknande och då får man värdera bevisningen utifrån detta, och det har vi gjort på olika sätt.

Liknar Lindomefallet

Det är inte åklagaren själv, utan Åklagarmyndighetens rättsenhet som fattar beslut om man kommer att begära prövningstillstånd hos Högsta domstolen.

Men Gunilla Öhlin säger att Markarydsfallet påminner om det så kallade ”Lindomefallet” från 1990, där just två mordåtalade män skyllde brottet på varandra och friades i hovrätten eftersom man inte kunde avgöra vem av dem som hade begått brottet.

– Jag kan inte avgöra huruvida det finns något prejudikatsintresse i det här målet, men jag ska givetvis skicka upp det till Åklagarmyndigheten för bedömning, säger Gunilla Öhlin.