Att åklagarna nu försöker pröva om rekryteringen av unga kriminella kan betraktas som människohandel är förstås intressant. Åtalet fungerar bara på barn eftersom det då inte har någon betydelse om de gått in i kriminaliteten frivilligt eller inte. Att en av de målsägande till och med gått in till polisen och erkänt grovt narkotikabrott, för att på så vis kunna åtalas istället för att vara ett brottsoffer, spelar alltså ingen roll. Han har befunnit sig i ett nödläge menar åklagarna, något som dock tingsrätten menar inte gick att bevisa. 

Inte aktiva rekryteringar

Om lagen skulle gå att tillämpa i gängmiljöer skulle det skrämma kriminella ledare från att rekrytera barn och unga, menar poliser som Veckans brott talat med. Fängelsestraffet kan bli långt för den som döms för människohandel. Det är givetvis hedervärt att rättsväsendet försöker hitta nya vägar för att hugga av den kriminella svansen som aldrig tycks sluta växa. Problemet är att det nästan aldrig handlar om aktiva rekryteringar.

Åklagarna har själva begärt ett utlåtande från BRÅ om hur rekryteringen går till i utsatta områden. Där skriver analytikern Daniel Vesterhav “Det tycks inte alls vara ovanligt att unga killar och unga män successivt lockas in i kriminalitet som en följd av att de bor i, eller rent av växt upp i, området och därmed ingår i en miljö där kriminella personer har stort inflytande.” 

Blir åtalet meningsfullt? 

Om domen överklagas så blir fallet intressant att följa men jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan om åtalet, eller ens en fällande dom, är speciellt meningsfullt i det långa loppet. När social utsatthet och utanförskap ligger i ena vågskålen, och gemenskap och känslan av att vara någon i en annan vågskål, så kommer nog unga fortsätta att lockas in i gängen oavsett om det anses vara människohandel eller inte.