Det kan nog anses väntat att Ryssland måste reagera som man gör. Ett plan har skjutits ner och i samband med detta och de följande räddningsaktionerna har två soldater skjutits ihjäl – en pilot och ytterligare en militär under räddningsaktionen. Detta enligt vad vi kan förstå av syriska rebeller som är aktiva mot den syriska diktatorn al-Assad, som är Rysslands allierade.

Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov kallar nedskjutningen en planerad provokation. Det som onekligen är det intressanta är att det ser ut som om ordern att skjuta ned planet kom från högsta eller näst högsta håll – från den turkiske presidenten eller från premiärministern.

Varnade tio gånger

Med tanke på att det ryska planet bara var inne över turkiskt luftrum under 17 sekunder – enligt den officiella rapporten från Turkiet till FN:s säkerhetsråd – måste det ha varit frågan om en enormt snabb beslutskedja i Turkiet.

Och frågan är fortfarande om det kan sägas att Turkiets reaktion stod i proportion till brottet. Märkligt är även påståendet att Turkiet under 17 sekunder lyckades varna tio gånger. Den överlevande piloten säger också i ryska medier att de inte ska ha varnats alls.

I syriskt luftrum

Ryssland hävdar att planet inte kränkte turkiskt luftrum. Uppgift står mot uppgift. Nato stödjer Turkiet, men om det nu ur Natos synvinkel var en gränskränkning vill man att Ryssland och Turkiet försöker reda upp sina mellanhavanden utan att Nato blandas in. I detta kan man ana en viss skepsis till Turkiets kraftiga reaktion.

Det hela blir ännu mer förvirrande eftersom nyhetsbyrån Reuters citerar anonyma underrättelsekällor i USA som säger att Turkiet faktiskt sköt ned det ryska planet i syriskt luftrum.

Det blir ännu märkligare med tanke på dåvarande premiärminister Erdoğans uttalande 2012 när Syrien sköt ner ett turkiskt militärplan som under några sekunder varit inne över syriskt territorium:

– Även om planet var i deras luftrum några få sekunder är det ingen ursäkt för att angripa.

Kritik och misstankar

President Vladimir Putin använder hårda ord om nedskjutningen. Han talade om att detta är en medhjälpare till terrorister som slagit till.

Han syftar på Turkiets oklara förhållande till terroristorganisationen IS. Han anknyter där till kritik och misstankar mot Turkiet som även funnits inom västvärlden. Turkiets Nato-allierade har varit – och är – bekymrade över Turkiets Syrien- och IS-politik.

Fortfarande sker en omfattande smuggling av olja till Turkiet från oljeanläggningar som behärskas av IS ockuperade delar av Syrien och Irak. Oljan raffineras ofta i enkla anläggningar och forslas sedan till Iran eller Turkiet, ofta via kurdiska kontakter i norra Irak.

Öm punkt

Vägarna är många men det finns mycket entydiga uppgifter om att turkiska medborgare är inblandade i denna handel, som hjälper IS att finansiera sin verksamhet – med mycket höga löner till sina krigare. Det uppges att handeln har minskat, men fortfarande stoppar alltså Turkiet inte denna trafik.

Putin rör vid en öm punkt. Den turkiska ledningens strävan att störta den syriske diktatorn Bashar al-Assad – som är Putins allierade – ledde till att man stödde rebeller som utvecklade sig till de terrorister som nu finns inom IS eller andra extremistiska grupper.

Turkiet såg också mellan fingrarna när tiotusentals jihadister kom från västvärlden och via Turkiet tog sig till Syrien och Irak för att kämpa med IS. Också här underlättade alltså Turkiet IS möjligheter att växa sig starkt.

Det finns bedömare som menar jihadisttrafiken endast kunde ske med den turkiska underrättelsetjänstens godkännande.

Kan ifrågasättas

Både Ryssland och Turkiet ser idag – åtminstone teoretiskt – IS som det största hotet. Putin menar alltså att Turkiet och Ryssland egentligen för samma krig – och att Turkiet genom nedskjutningen har hjälpt IS.

Men både länderna följer samtidigt en egen agenda som gör att man kan ifrågasätta hur helhjärtat Ryssland och Turkiet egentligen agerar mot terroristorganisationen.

Turkiet började bomba IS-ställningar i slutet av augusti i år. Men man bedrev en ”synkroniserad krigföring” som innebar att man samtidigt bombade kurdiska ställningar eftersom man ansåg att den kurdiska separatistorganisationen PKK också måste bekämpas.

Dubbel agenda

Ryssland började bomba IS-ställningar i slutet av september i år. Men väst menar att man mest har inriktat sig på att bomba rebellgrupper som är emot den syriske diktatorn, alltså Rysslands allierade. Precis som Turkiet har Ryssland en dubbel agenda, alltså.

Den turkiska sidan menar nu att den ryska insatsen var riktad mot al-Assad-fientliga rebeller, inte mot IS. Det handlar om oppositionella från den turkmenska folkgruppen i Syrien. Turkmenerna är besläktade med turkarna.

Detta gör inte incidenten mindre allvarlig. Men de senaste uppgifterna från turkiska regeringen, att de två inblandade ländernas båda utrikesministrar ska träffas för att tala om nedskjutningen, ser ut att innebära att det fortfarande finns hopp att Ryssland och Turkiet kan reda ut denna nu så komplicerade fråga.