Joumana pekar mot dörren. Hon tittar allvarligt på mig samtidigt som jag följer henne tyst med kameran. Sedan stannar hon upp och signalerar att det står någon bakom dörren. Jag kontrollerar att kameran spelar in innan jag sakta smyger fram för att inte bli avslöjad.
Plötsligt hörs ett skrik och ett litet barn kastar sig i famnen på Joumana. De skrattar och kramar om varandra. Joumana leker kurragömma med barnen på barnhemmet i centrala Aleppo.
Ännu är flera av barnen gömda och Joumana söker snart vidare längre in i rummet. Hon driver ett barnhem för flickor i Aleppo sedan åtta år tillbaka.
Alla bär sin egen historia
I dag tar hon hand om 75 flickor som alla bär på sin egen unika historia, men där det sju år långa inbördeskriget fört dem samman under samma tak.
– De kallar det här för ett hus för föräldralösa barn, jag säger att det här är ett hem, en trygghet. Jag finns här för alla flickorna, säger Joumana Makki.
Ännu ingen lösning i sikte
President Assads regeringsstyrkor tog kontroll över Aleppo för drygt ett år sedan och då förflyttades flera av de rebellstyrkor som kontrollerade de östra delarna av staden vidare till staden Idlib, som nu har blivit det sista stora rebellfästet i Syrien. Världens blickar har riktats mot staden som hotats att invaderas av president Assads styrkor som rustat tungt artilleri vid frontlinjen mot staden.
Men efter samtal mellan Turkiet och Ryssland har de nu enats om att syriska regimstyrkor ska dra tillbaka vapnen och en buffer-zon har upprättats mellan regimstyrkorna och rebellkontrollerade Idlib, där turkiska och ryska trupper ska patrullera längs zonen.
Kriget i Syrien har än i dag ingen lösning i sikte, och barnhemmet i centrala Aleppo har blivit en mörk påminnelse om krigets konsekvenser.
Hem för föräldralösa barn
Doaa Zaitoni är en av de flickor som bor på hemmet för föräldralösa barn. Hon är en ambitiös tjej som håller sig alert på mattelektionen som hålls i ett av barnhemmets klassrum. Hon talar högt inför klassen och förklarar hur hon löst ekvationen som läraren skrivit på vita tavlan. Hon ler stolt när hon får beröm av läraren och en applåd av klassen.
– Jag kan inte föreställa mig vad det hade blivit av mig om jag inte hade fått leva här. Vad skulle då ha skett med mig mitt i det här kriget? Här är jag trygg och får all den kärlek jag kan önska mig, säger Doaa.
Doaa berättar för oss hur kriget tagit hennes föräldrar ifrån henne. Hon tystnar – och snart torkar hon de tysta tårarna med utsidan av sin hand. Jag avslutar intervjun och sätter mig bredvid flickan tills hon hämtat sig.
– Vi blir ständigt påminda om kriget, och allt våld påverkar oss. Det som sker runt omkring oss gör oss oroliga för vi vet att det var kriget som tog våra föräldrar ifrån oss, säger Doaa.
Tredje gången i Aleppo
Det är tredje gången jag besöker Aleppo, men det är första gången jag besöker staden som pappa. Det var med blandade känslor som jag tillsammans med SVT Nyheters utrikesreporter Stefan Åsberg besökte barnhemmet här – hur skulle jag klara av att möta alla de barn som förlorat sin trygghet?
De som likt min dotter behöver sina föräldrar. Men efter att jag fått följa Joumana genom barnhemmet och se hennes gränslösa kärlek mot barnen, som alla kallar henne mamma, kändes det fint att få träffa barnen i den trygga miljö hon ordnat för dem.
”De är mina döttrar och en del av mig”
– Det är viktigt att jag visar alla barn samma kärlek, ger dem trygghet och visar att de är min familj. Barnen ni ser runt om oss finns i mitt blod, de är mina döttrar och en del av mig, säger Joumana Makki.
Sökandet efter barnen fortsätter och den sista lilla flickan hittar Joumana bakom dörren till sovrummet. De kramar om varandra och skrattar hjärtligt. Jag ser hur Joumana viskar något kärleksfullt i örat på flickan, som skiner upp i ett leende och pussar sin mamma på munnen.