Exempel på hur en fördelningskurva kan tänkas se ut för en viss plats för en historisk referensperiod och i rödaktig ton motsvarande normalkurva för en tänkt referensperiod i ett framtida varmare klimat. Det som tidigare varit extremt varmt kanske inte är det i en varmare värld, och för att det ska vara extremt kallt krävs inte lika kallt i absoluta tal som tidigare när fördelningen var förskjuten mer åt det kallare hållet. Historiska köldrekord blir därmed nästan helt oslagbara, medan det duggar tätare mellan värmerekorden. Foto: Therese Granlund SVT Design / bakgrundsfoto Eva Meijer Mattisson

Extremt och rekord är inte synonymer

Uppdaterad
Publicerad
Något som det ofta slarvas med är hur olika former av väder som sällan uppträder benämns. I min värld används ordet rekord på tok för ofta, när man rätteligen borde använt ordet extremt.

Det finns klara fallgropar också, som gör att man kan uttrycka sig fel. Där tänker jag då främst på det faktum att man aldrig kan veta vad som hänt på en plats innan man började mäta där. Då finns risken att startåret används som ett ”rekord sedan det året”, vilket oftast är helt felaktigt.

Vad är ett rekord?

Vi kan börja där, för inte ens det är utan viss begreppsförvirring. Är årets hittills högsta temperatur i landet ett rekord? Ja enligt vissa rubriksättare, men tydligt nej om ni frågar mig. Tänk så här: Om man begränsar antalet observationer i tid och rum kan man få rekord väldigt, väldigt ofta: ”varmaste dagen i Karlstad” i vecka 16 de senaste 5 åren, eller etter värre ”kallaste dagen någonsin” för en station som inledde sina mätningar just den dagen. För mig är ”årets hittills högsta temperatur” precis det och ingenting annat. Däremot kan ju ett nytt årshögsta vara ett rekord i sig, men då sett i ett annat perspektiv såsom exempelvis det svenska värmerekordet för februari på 16,7 grader den 26 februari 2019.

Ett rekord för mig är ett värde över tid och rum som gäller så länge man haft mätningar. Och då tittar man oftast månads- och årsvis. Har man tillgång till all data kan man dock göra sökningar både härs och tvärs, men kallaste aprildagen de senast 5 åren i Karlstad vecka 16 är inget som jag värderar speciellt högt. Det underlaget är för litet, för med bara en vecka ger det inte tillräckligt med data för att kunna göra värdefull statistik. Sedan kan det finnas en vits att dela in rekord geografiskt också, för det är ju inte helt rättvist när man en decembermånad jämför säg snödjupet i norra Lapplandsfjällen med skånska sydkusten, och omvänt för solskenstiden. Därför trivs jag med inledningen av landet i fyra delar: norra Norrland, södra Norrland, Svealand och Götaland. Då har man fyra rekord för alla parametrar för alla månader och året som helhet, varav ett då alltid även är svenskt rekord.

Är ett rekord väldigt gammalt, såsom exempelvis en del svenska köldrekord nu börjar bli, kan man kanske tycka att man borde stryka alltför gamla rekord så att nya rekord ska kunna slås. Men varför det? Ett rekord är ett rekord även om det är gammalt, såvida man inte kan ifrågasätta själva kvalitén i mätningen förstås och av den anledningen styrka rekordet. Men då enbart på grund av det, inte per automatik på grund av ålder. Då får man ”nöja sig” med att det är kallast på hundra år eller liknande, vilket i sig är imponerande. Men det är inte ett rekord i ordets rätta bemärkelse om det varit ännu kallare längre tillbaka i tiden.

Ett rekord är alltid extremt, men det omvända gäller inte

Om man nu låter rekord vara rekord behöver man benämna alla andra ovanliga väderhändelser på ett annat sätt. Extremt är väl det ordet som då faller sig helt naturligt. Ett extremt väder kan vara rekord, men behöver ej vara det. För extremt är ett något vidare begrepp, medan ett rekord har ett exakt värde. Vädret är extremt avsevärt oftare än det är rekordartat, så låt oss få behålla ordet rekord för vad det är.

Rekord kan också tangeras. Ett bra exempel är ingen mätbar nederbörd alls i april månad i Sverige, där ju siffervärdet då är 0,0 mm. En icke alltför vild gissning att just ingen nederbörd alls i april är ett ganska vanligt lokalt rekord. Många svenska stationer med långa mätserier har nämligen 0,0 mm som aprilrekord, de flesta från den i främst söder extremt torra aprilmånaden 1974. Ingen mätbar aprilnederbörd är dock inte det vanligaste lokala rekordet, för det lär rimligen vara 0 cm som störst snödjup i juli. Alla väderparametrar som har ett minsta möjliga värde, såsom snödjup och nederbördsmängd, har därmed en överrepresentation av just de noll-värdena som rekord jämför exempelvis temperatur som inte har samma inneboende begränsning. Absoluta nollpunkten på 273,15 minusgrader känns föga aktuell som rekord i vädersammanhang.

Vanligaste fallgropen

Ni har säkert sett rubriker likt ”Varmaste aprildagen på 160 år” vid flera tillfällen, men då kanske inte reflekterat över den inneboende felaktighet som därmed slås fast. Om man mätt temperatur på en plats i 160 år så vet man att det aldrig tidigare varit så varmt som nu där i just april. Men vad vet man om det som hände innan dess? Inget, så man måste alltid vara noga med att få med det i sammanhanget, så ”Varmaste aprildagen sedan mätningarna inleddes 1860” må vara en mindre publiklockande rubrik, men de facto den korrekta. 

I likhet med detta resonemang tycker jag även att rekordvärden från mätstationer som inte har speciellt många år på nacken inte är rekord att tala om. Om Uppsala (startår 1722), Lund (startår 1753) eller Stockholm (startår 1756) sätter rekord smäller det avsevärt högre i mina ögon än om exempelvis Ullared (startår 1996) gör det, och det inte beroende på ortens storlek utan på mäthistoriken. Ett svenskt rekord ”smäller” också klart högre än ett landskapsrekord, och än mer än ett rekord för en enskild plats. Ju mer data som finns att jämföra med desto mer imponerande och desto mer extremt blir ett rekord.

Extremvädret följer med förändringarna

Man kan ofta dela in vädret i fem klasser: Mycket över, över, normal, under och mycket under. Där är de tre mittersta klasserna vardera 25 % av fallen, medan de två ytterligheterna står för 12,5 % vardera. Extremt väder utgör en klart mindre del än vad mycket över och mycket under gör. Någon exakt definition finns inte, men i mina ögon handlar det om mindre än 5 %, kanske så lite som en enda procent. Att man i snitt har exempelvis en extremt kall aprilnatt på en viss plats ungefär vart tredje år, att alltså en av sammanlagt 90 minimitemperaturobservationer i april är extrem.

Vad händer då i dessa tider när vi lever i en allt varmare värld? Jo, att en del rekord efterhand blir mer eller mindre oslagbara, såsom exempelvis vissa köldrekord. Samtidigt kommer värmerekorden dugga allt tätare, för det som är extremt väder nu under gällande referensperiod 1961–1990 kommer kanske inte vara det när vi med start nästa år börjar jämföra med den nya referensperioden 1991–2020.

Däremot, och detta är jätteviktigt att komma ihåg, förblir extremt väder att vara extremt när hela fördelningskurvan ”förskjuts” åt höger på temperaturaxeln. En extremt kall aprilnatt inträffar då fortsatt i snitt vart tredje år, däremot kommer den temperatur som krävs vara högre än tidigare. Och omvänt, det som för decennier sedan var en rekordvarm aprildag kanske inte ens kan kallas för extrem om sannolikheten ändras tillräckligt mycket. Extremväder anpassas efter nuläget medan rekord är för evigt, så enkelt kan man sammanfatta mitt resonemang.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Vädertankar

Mer i ämnet